Ynglingens val.

Engelen stod vid lifvets port, Ropade högt: välj, yngling, fort! Här leder stigen till lifvets höjd, Striden och segern och segerns fröjd; Kämpa och njut! men din njutning är kort, Skördaren mejar i våren dig bort. Skyr du för skördaren, ändra ditt val! Här leder vägen till lifvets dal; Slingrande stigar bland dimmorna gå, Matt skiner solen och himlen är grå, Blek som en höstdag är rosens knopp; Sent skall dock sluta din vandrings lopp. Aldrig, jag sade, o engel, af nåd Ömkligt jag tänjer min lefnadstråd. Tungt är att vandra i lifvets dal, Höjden jag älskar, for den är mitt val. — Gif mig, o engel, gif njutning och strid, Skördaren gifve sin eviga frid. — Zt.