Sista gången änn’!

Mins du månskensnatten änn’? Månens ljusblick, mins du den, Då du blef mitt hjertas vän? Fläkten susade i natten, Dimman svann från land och vatten, Jorden doftade i natten; Mins du månskensnatten änn’? Mins du ljuft hur af min arm Säll du slöts emot min barm? Mins du famnen änn’ så varm? Lockomskuggad panna böjde Mot mitt bröst du; — blicken höjde, — Öga uti öga dröjde; Mins du famnen änn’ så varm? Tänk på glömda vännen änn’; Hulda, ljufva blif igen, Blif din varme ynglings vän! Unna honom änn’ ett möte Der i poppellundens sköte, Kom din gosse kom till möte, Flicka, sista gängen änn’! Tgn.