V. Morgonhelsning.

Hör Du, lyft på lätta vingar Lärkan redan hänryckt klingar Vårns och kärlekens behag; Hör från molnfri himmel neder Sångarinnan ömt Dig beder: Vakna, vakna, det är dag! Ren för morgonsolens strålar Lund och dal och kulle prålar, Klädd i daggens silfverskrud. — Hvarje ros ur sömnen vaknar Och blott Dig ibland dem saknar Dagens unga varma Gud. Skynda då! O, hvarför dröja? Svep Dig lätt uti Din slöja Och vi lifvet njuta må! — Snart vår morgon är förfluten, Och den fröjd ej nu blir njuten Aldrig sen vi återfå!