Den Svarta Taflan.

Blå himmel jag målar, två hvita moln, Två hvita skyar på himmel blå, — Ett åskmoln der kommer så svart, — det slukar, Slukar de skyar två, — o ve! Så blef, o ve! min tafla svart! — Duger ej, duger ej! blåa himlar! En ros vill jag måla, en rosenkalk, Två fjärlar slumra i rosen röd, — Då sänker sig natten så kall, — den dödar, Dödar de fjärlar två, — o ve! Så blef, o ve! min tafla svart. — Duger ej, duger ej! röda rosor! En flamma jag målar, en blixt, en brand, Två hjertan famnas af lågans glöd, — Då kommer der hatet så mörkt, — det härjar, Härjar de hjertan två, — o ve! Så blef, o ve! min tafla svart, — Duger ej, duger ej! lågor, lågor! Tgn.