En nyårs dag.

Din djupa graf står myllad ren, Du gamla, flydda år! I morgonglans, i herrligt sken, Det nyas sol uppgår. En okänd tid, i dunkel höljd, Med hoppets rosor prydd, Har grytt i dag, — dess långa följd I ödets bok står tydd. För mig ett hopp den med sig bär, Som kanske dock bedrar; Det hoppet att få se de skär, Der jag min vagga har; — Att uti hemmets ljufva tjäll, I fridens lugna hamn, Få se hur soln går ner en qväll Och sluts i vågens famn. — Du nya år! fyll detta hopp, Det enda — ej bedrag! Bryt ej den veka, friska knopp, Som hoppet slog i dag! O! låt den vecklas ut i år; Mitt hjerta högt skall slå När hoppets ros i blomning står, — Då är det nyår, då! L—rt.