Hvar är Friden?

Tystnen, o böljor! Tystnen, o vindar! Hvarföre sucken j så? Hjertat det suckar, Söker sig friden, Finner den ej! — Finnen j något Då för er längtan? Ägen j något Mål, dit j styren? Intet, ack intet! Hvarföre sucken j då? Stranden ar hög, — Böljorna sjunka tillbaka; Rymden är evig, — Böljorna ila Evigt, o evigt! Tystnen då böljor och vindar! Jag vill ha ro. Slumren, ack slumren! Ensamt, allena Hjertat vill söka Friden, blott friden! Slumren j tyst? — Slumren! Nej! j slumren ej! — Nej! — Hjertat kan icke slumra; Evigt dess vindar ila, Evigt dess vågor slå; Friden söka de alla, — alla, — Evig är saknadens rymd, Längtans böljor ej hvila; Hvar är då friden — friden? Q.