Vid en Sofvande.

Slumra stilla! — Endast natten Vandrar kring med tysta steg; Endast drömmen Öfver slumrarns tankar låter Milda silfverdagrar falla. — Hvila! — det ar ljuft! Då kan du ej veta Hur’ jag ensam hos dig vakar; Hur’ mitt hjerta, uti oro, Stadnar ömsom, skyndar åter; Ditt, det är så lugnt. Väl! ej ville jag dig störa Bittra ljufhet! — Slumra dock, Slumra stilla! — Endast natten Vandrar kring med tysta steg; Endast drömmen Öfver slumrarns tankar låter Milda silfverdagrar falla, Hvila! — det är ljuft! Jag — — — jag kan det ej! Q.