Från Bessarabien.

Tanken ilar hvarje qväll så gerna Upp till nordens sjöar, till dess fjäll, Der hvar afton fridens ljusa stjerna Blickar vänligt i min faders tjäll. Ljufva minnen, glada liksom våren, Skänka mig i sakna’ns stunder tröst; Men i ögat tindrar stundom tåren, Och af längtans suckar häfs mitt bröst. Ser jag åter fosterbygdens dalar? Får jag lyssna än till bäckens sång? — Får jag höra, uti skogens salar, Vakans slag i sommarnatten lång? — Skön är södern — ack! men höga norden Står för minnet skönare ändå; Suomis söner älska fosterjorden, Hvart af ödet än de kastas må. Söderns aftonfläkt min helsning bringar Till dig, Suomi, ifrån Dniesterns strand; Tanken följer den på lätta vingar — — — Nu godnatt! du hulda fosterland! **