VI. Gossen. (Efter Stollberg).

Min arm blir stark och stort mitt mod; Gif Fader mig ett svärd! Le icke — ungt är väl mitt blod, Men jag är fädren värd! Ej ro jag finner mera nu I barndoms lugnets band, Och jag, o Fader, stolt som Du Kan dö för Fosterland. Soldat ren i de första år Jag lekte hvarje dag, Och blott om faror, kamp och sår Om natten drömde jag. Ur mången strid mot Turken har Mitt stridsrop upp mig väckt — Och nyss ett väldigt slag, som var Mot sjelfva Paschan sträckt. När sist här drog uppå sin stråt En krigarflock förbi, Och när husaren flög framåt, Som fågeln lätt och fri, Då gladde pojke-hopen sig, Men innerst i min barm Jag stum, o Fader, grämde mig Och pröfvade min arm — — Min arm är stark och stort mitt mod, Gif Fader mig ett svärd! Le icke — ungt är väl mitt blod, Men jag är fädren värd!