SVANEN OCH GOSSEN.

om hit och låt oss sluta fred, Kom hit, min gosse lilla! Ser jag då ut så grym och led? Jag vill dig visst ej illa. Blott i det hopp jag närmat mig, Att få ett stycke bröd af dig! Från gossen straxt hans ängslan vek, Och mellan dessa båda Begynte under skämt och lek Den största vänskap råda; Och sedan dess blef gossen van, Att ofta helsa på sin svan. Vid dammen satt han mången dag Och hade grufligt roligt, Och hjertat slog af välbehag När svanen helt förtroligt Till honom öfver böljan drog Och bröd utur hans händer tog.