BARNET OCH KATTEN.

Barnet. “Nå, hvad tar sig Kisse till? Blygs! Jag tror han klösas vill? Vet då Kisse ingen skam? In med klorna, tassen fram!“ Katten. “Se, jag lyder; mig förlåt, Att jag bar mig illa åt. Men du slåss och nypes jämt, Jag ej älskar sådant skämt.“ Barnet dock sig lika blef, Samma lek med Kisse dref; Kisse då, i vredesmod, Klöstes, och det spilldes blod. Så de lefde båda två, Skildes sällan åt ändå; Ty i hjertat dock enhvar Kärlek till den andra bar.