KRÅKAN.

ag undrar, hvem den tiggarn vara må? Svart är den gunstig herrn från topp till tå. Från hus till hus han går i djupa snön, Och kraxar fram så hest en ängslig bön: “I flickor små och gossar, jag begär En smula bröd, jag rysligt hungrig är.“ När våren i sin gröna mantel kom, Då bytte tiggarn plötsligt tonen om. Han blef med ens så hjertligt glad, så kry. Gaf till ett skratt och flög högt upp i sky, Men dessförinnan tackade han först Enhvar, som hjelpt, då nöden var som störst.