HUNDEN OCH IGELKOTTEN.

Hunden. “Igelkott, pass på, pass på, om jag ej i hast dig kniper!“ Igelkotten. “Huru detta skall gå till, det mera är än jag begriper.“ Hunden. “Nå, hur tänker du dig då undandraga denna fara?“ Igelkotten. “Mina taggar hoppas jag, skola på den frågan svara; Många som förut mig sport, såsom du, ha fått sig lära Att man klokast gör, om ej man mig kommer allt för nära.“ Hunden sade: — han var nu alltför rädd, att längre skryta — “Kära du, hur kan man ha en sådan sträf och skroflig yta? Att i famnen taga dig, vore just att vådligt göra, Illa stucken blir en hvar, hvilken vågar att dig röra. Du och jag ifrån hvarann nu för alltid skiljas måga Närmare bekantskap ej kommer mellan oss i fråga.“