BJÖRNEN.

“Se på björnen huru ledigt han i dans förmår sig föra, Man kan icke annat säga än att väl han lärt sitt göra; Snäll han är och många konster han att lära sig förstått, Och han rigtigt älskvärd vore, lät han bli att brumma blott.“ Stackars björn; ingen nå’nsin kan ha större skäl att brumma; Roligt är det ej att piskad nödgas dansa efter trumma. Hvad den stackars nalle saknar, är den dunkla, svala skog, Genom hvilken förr i frihet som en herrskare han drog; Hvad han saknar, det är grottan, der han låg i vinterdvala, När den tunga snön i drifvor hängde ned från träden kala; Och när han sig hungrig lägger, mången gång han drömmer då Om den honung som han fordom plundrat skogens vild-bin på.