HJORTEN.

Är det ej jagthorn, de blåsa? Hör jag ej hundar, som flåsa? Jo, jägarn bak trädet han står.— Nu, nu springa det gäller — I blinken, skottet det smäller — Jag springer! Usch hvad det går! En hund fick försprång för alla. “Hjort“, skrek han, “nu måste du falla!“ “Nej“, svarade hjorten, “ej än. Se diket, nu är jag öfver Dig frukta ej jag behöfver. — Ej du mig följer, min vän!“ —