SNÖGUBBEN.

sch, gubbe! Hvad du är hvit och ful, Och din käpp, hvad den är tjock! Och lat du är, ej rör dig en smul, Du står som en målad bock. Och käppen i handen, du kan den ej sköta, Ty, du kan ju ej slå, ja, du kan ej ens höta. Ja, du är döf och du är stum, Och stel i hvarenda led, Och hvit i synen, fånig och dum, Och står, tills du dimper ned. Du tyckes helt lugnt i ditt öde dig finna Att smälta som smör och i rännsten försvinna.