STOET OCH FÖLUNGEN.

“Skutta med höga språng Skutta, min fåle lilla! Glädjen blir icke lång Kort blir din villa. Snart du uppför berg och backar Släpar lass, så svetten lackar; Ingen dig för mödan tackar, Piskan smäller kring din rygg.“ Fålen, den glade fyr, Jämt vid sin moders sida, Lekte så glad och yr, Ovan att lida. Tre år gammal, fann han lifvet Helt förvandladt, det var gifvet, Allting annorlunda blifvet Och den glada leken slut.