KALKONTUPPEN OCH HANS UNGAR.

ör ni, ungar, jag skall säga eder, Edert gräl jag icke längre tål, Sluten detta kif, ty på min heder, Eljest jag på er skall göra kål! Jag är lugn och fredlig, jag med alla Väl förliks, jag derför kan befalla, Och vill blifva lydd förutan krus, När jag fordrar fred uti mitt hus.“ Plötsligt kom en pilt, just i detsamma, Bar en mössa röd som en pion; Genast vreden började att flamma Häftigt upp på nådig herr kalkon: “Bort med mössan“, skrek han, “menskoyngel!“ “Bort med mössan, din gemena slyngel!“ Gossen log och sade: “hvad förtret Gör dig mössan, svara mig på det?“