ANMÄRKNINGAR TILL FYRTIOFÖRSTA DELEN. SVARTA FANOR.

Svarta fanor utsändes i sin första upplaga våren 1907 från Björck och Börjessons förlag med följande upplysning vidfogad: ”Denna bok är tryckt i ett begränsat antal ex. Ny upplaga kommer icke att utgivas.”

En andra upplaga utgavs 1910 av Åhlén och Åkerlund. Strindberg har icke läst korrektur på denna upplaga. Den lider av talrika tryckfel.

I föreliggande upplaga äro rättade ett antal uppenbara tryckfel i första upplagan.

Originalmanuskriptet till Svarta fanor har liksom handskrifterna till Blå böckerna och flera senare Strindbergsmanuskript skänkts till Nordiska museet. Utgivaren har emellertid genom prof. V. Carlheim-Gyllensköld, ordnaren av Strindbergsmuseet i Nordiska museet, meddelats förbud att taga del närmast av handskriften till Svarta fanor för textens redaktion i Samlade skrifter. Våren 1917 lovades handskriftens utfående för tryckfelens rättande efter två månader; senare uppsköts alltjämt tillståndet, tills slutligen febr. 1918 handskriftens delgivande vägrades. Dessa svårigheter ha gjort att Svarta fanors utgivande fördröjts nära ett år och delen 41 utkommer efter del 42—45.

Svarta fanor författades 1904 som en fortsättning på Götiska rummen. Strindberg skriver 19 jan. 1905 till E. Schering, sin tyska översättare, om arbetet: ”Romanen är en fortsättning på Götiska rummen, och består i sedeskildringar från sekelskiftet. De äro fruktansvärda, men efter naturen. Jag har icke haft någon glädje vid skrivandet. Men verket förföljde mig, måste sålunda skrivas. Även om jag skulle lida därunder, ty det bör man.”

27 jan. 1905 meddelar han vidare därom: ”Boken har stort värde. Det kan dock förringas därmed att man stämplar den som pamflett.”

26 april 1907 skriver han: ”Nu läser jag korrektur på Svarta fanor. I detta verk bryter jag som bekant, med de ’Svarta’. Säkert skall man stena mig. Men det tar jag som mitt yrke. Det är jag ju för övrigt redan van vid!”

*

Ett stycke av texten i Svarta fanor var ursprungligen bestämt för Götiska rummen, nämligen samtalen sid. 30, rad 11—sid. 37, rad 24. Dessa sidor skulle ha ingått i Götiska rummen från sid. 303, rad 27 i Samlade skrifters edition, men har uteslutits på önskan av förläggaren till första upplagan av detta arbete. Så uppger Schering, helt visst efter upplysning av diktaren, i en not till sin tyska upplaga av Svarta fanor, sid. 32. Schering har infört ifrågavarande ställe i sin edition av Die gotischen Zimmer, sid. 326, rad 3—Sid. 334, rad 9.

Tryckfel i uppl. 1.

Sid. 12, rad 30. Uppl. 1 börjar felaktigt stycket med tankstreck: — Mister Anjala etc.

Sid. 22, rad 18: Rökringen. Så i uppl. 2. Uppl. 1: Rökningen.

Sid. 24, rad 12: liksom. I uppl. 1 citationstecken av oförklarlig anledning; möjligen har föregående fras ”damm på själarne” varit avsett att citeras.

Sid. 30, rad 14; undanträngde. Så uppl. 2. Uppl. 1: undantränge.

— rad 20: pokerspelet. Uppl. 1; pockerspelet.

Sid. 31, rad. 11—12: den här mekaniska världsåskådningen. Så uppl. 2. Uppl. 1: världsåskådning.

Sid. 35, rad 22 och sid. 36, rad 2: blague. Uppl. 1: blage.

Sid. 37, rad 6: Utropstecken efter ”Nationalmuseum”. I uppl. 1 frågetecken.

— rad. 21—22: autodidakt, autodidakter. Uppl. 1: autodiakt.

Sid. 39, rad 22: semikolon efter ”rätta”. I uppl. 1: kolon.

Sid. 75, rad 28: Kowalewski. Uppl. 1: Koroalewskio.

Sid. 110, rad 13: koagulerade. Uppl. 1; kagulerade.

Sid. 120, rad. 6—7: på hans manlighet har jag har full bevisning, här! Komma efter ”bevisning” saknas i uppl. 1.

Sid. 140, rad. 3—4: Det som strider mot naturlagarne är underverk. Uppl. 1: äro; möjligen skrivfel av Strindberg.

Sid. 147, rad 21: Javäl! Men när fantasin etc. I uppl. 1 kolon i stället för utropstecken, läsfel. Likaså sid. 154, rad 12, sid. 210, rad. 28—29 (efter som det ansiktet skrämt henne!), sid. 226, rad 30 (Lova mig det! Du tar in i pensionatet etc.) sid. 242, rad 4, sid. 272, rad. 8—9 (Frid, frid! bjöd Kilo! Det förra etc.; i uppl. 1 kolon på bägge ställena), sid. 280, rad 1, sid. 281 (Väl!), rad 26 (Kanske!).

Sid. 149, rad. 22—23: Male cum recitas, tuum est! Uppl. 1: tuus.

Sid. 150, rad 10—11: Men det vänder ju opp och ner på hela astronomien. Uppl. 1: vändes.

Sid. 168, rad 26: — Ja, man är rädd för ditt namn. Så uppl. 2. Uppl. 1: — Ja, men man är etc. Troligen en upprepning från rad 24: — Näh, men man är rädd för dig!

Sid. 177, rad. 18—19: detta hopvräkande — — synes ibland vara gjort på måfå. Uppl. 1: gjord.

Sid. 179, rad 4: 2:3 etc. Så uppl. 2. Uppl. 1: 2:2. Ekvationen skall illustrera föregående sats att den mindre förhåller sig till den större, som den större till det hela. Jfr även följande rader, där siffran 3 angives.

Sid. 196, rad 17: diatrib. Uppl. 1: diatril.

Sid. 234, rad 20: vaktlarnes tåg. Uppl. 1: vaktarnes. Jfr föregående rad: vaktelkungen.

Sid. 240, rad. 19—20: apoteosen. Uppl. 1: apotesen.

Sid. 249, rad 18: Lavoisier. Uppl. 1: Laovisier.

Sid. 252, rad. 1—6: Zachris hade icke glada dagar efter sitt besök i redaktionen. Att han liksom fått avsked kom honom ej att glömma smärtan och skammen, som främlingens uppträdande framkallat. Han hade i alla fall burit detta barnet på sina armar, slösat sina första känslor som far, gjort uppoffringar, byggt en framtid. I uppl. 1 saknas den har spärrade negationen i andra meningen. Den fordras emellertid; utgångspunkten för föremålets reflektioner och handlingar i detta kapitel är just erinringen av smärtan och skammen som främlingen ingivit.

Sid. 256, rad 32—Sid. 257, rad 1: Han hatade dem som han hatat det sköna och goda. Så uppl. 2. Uppl. 1: dem som hatat etc., meningslöst.

Sid. 259, rad 2: Och så vidare. Så uppl. 2. Uppl. 1: Också vidare.

Sid. 262, rad. 3—4: hade ett underligt beslöjat uttryck över blickarne likt en sömngångares. Så uppl. 2. I uppl. 1 saknas ”uttryck”.

Sid. 265, rad. 20—21: silvret i dess i vatten lösliga form. Uppl. 1: i vattenlösliga form.

Sid. 269, rad 11: Nej! Låt oss se. I uppl. 1 semikolon.

Sid. 272, rad. 2—4: — Och där står din f. d. Tekla med sin prins.

— Hur det är med prinsskapet, vete den, men han lär vara skolmagister! sade Falkenström.

I uppl. 1 ha bägge dessa repliker satts i ett som Falkenströms. Den första meningen är tydligen yttrad av revisorn, som betraktar båten i kikarn och meddelar vad de andra ej kunna iaktta.

John Landquist.

Transcriber's note:

Originalets stavning och interpunktion har bibehållits.

Ett fåtal uppenbarliga fel har rättats som följande (innan/efter):

... att talriken verkligen såg ut som när man ätit en ... ... att tallriken verkligen såg ut som när man ätit en ...

... var ur ett dokumentskap han tog den. Där funnos ... ... var ur ett dokumentskåp han tog den. Där funnos ...

... Om en isralit förnekar Kristi guddom, är han ... ... Om en israelit förnekar Kristi guddom, är han ...

... Två år efter begick Zachris ett nytt nidingsnåd, ... ... Två år efter begick Zachris ett nytt nidingsdåd, ...

... den som en brud bland anjovis och ost, portugisisk ... ... den som en brud bland ansjovis och ost, portugisisk ...

... Ibland, dock i ensamma stunder, under sömnlösa ... ... Ibland dock, i ensamma stunder, under sömnlösa ...

... — Nej? Men apropos, vet du att Max och Kilo ... ... — Nej! Men apropos, vet du att Max och Kilo ...

... rum; och med de billigaste färgade bomullstoffer hade ... ... rum; och med de billigaste färgade bomullsstoffer hade ...

... Zachris satt nere och skrev romenen; gick ibland ... ... Zachris satt nere och skrev romanen; gick ibland ...

... — Är det det Kilo, som lärt dig sådant där? väste ... ... — Är det Kilo, som lärt dig sådant där? väste ...

... Svalet sönderdelas var gång det påtändes; guldet ... ... Svavlet sönderdelas var gång det påtändes; guldet ...

... — Ja, efter som jag själv prenumerat, så kan jag ... ... — Ja, efter som jag själv prenumererat, så kan jag ...