← Table of contents
Jubelklangen

97. I en djup, oändlig skog.

Reading edition

1. I en djup, oändlig skog, Svart af moln, der åskan slog, Gick ett litet barn en gång Dagen lång.

2. Ja den dagen var så lång, Himlen mörk och skogen trång. Barnet i sin ensamhet Gick och gret.

3. Gret och tänkte: aldrig mer Jag min faders boning ser; Här i mörker, köld och nöd Blir jag död.

4. Just då så förtvifladt var, Molnet vek och solen klar Glänste fram och i dess ljus Faderns hus.

5. Allt var nu på stunden godt, Allt stod nu, som förr det stått: Samma hem och samma far, Allt var qvar.

6. Så, Guds barn, går ofta du Djupt i mörker — kanske nu — Vet ej, hvart du kommen är, Hvart det bär.

7. Men så visst, som Gud är qvar Och en evigt trofast far, Skall du än få ljus och tröst Vid hans bröst.

Explore with AITake your curiosity a little further.

Reading settings