221. Pris vare Gud!

1. Han tände lyktor i den mörka dimman, Der han på himlens stjernegata for, Och på hans allmagtsord i morgontimman Steg solen fram på fästets höga kor;

Kör. Och sången ljöd i tusen stämmors ljud: Pris vare Gud, pris vare Gud!

2. Han vatten göt från himlens höga salar, Och hvalar lekte uti böljan blå, Och bäckar sorlade i gröna dalar Emellan blomsterhöljda stränder då;

3. Och vid en fläkt från himlens andeländer På söderns kullar cedrar sprungo opp, Och hjordar betade på gröna stränder, Och trastar drillade i furans topp;

4. Han gjorde menskobarn med sina händer Af jordens stoft i lifvets morgonstund, Och barnets engel log på sköna stränder Vid lifvets vårfläkt uti Edens lund;

5. Igenom allt hans allmagtsstämma brusar, Hans blick igenom alla höljen når, Hans andedrägt i hvarje vindfläkt susar, Hans lif igenom hvarje åder går;

Kör. Och alla verldar gifva återljud: Pris vare Gud, pris vare Gud!