216. Nu glädjens timme inne är.

1. Nu glädjens timme inne är Och manar oss till sång. Vi stämma upp den lofsång kär Oss englar lärt en gång.

Kör. Ära vare Gud i höjd! Frid på jorden, frid och fröjd! Menniskor ett godt behag På denna glädjens dag!

2. Ja sjungen, stora, sjungen, små; Ej större glädje fins Än den, att uppå krubbans strå Har hvilat himlens prins.

3. I mörkret, som på jorden var, Ett ljus har blifvit tändt: Guds kärlek är oss uppenbar I gåfvan som han sändt.

4. O tänk att han, Guds ende son, Sig i förnedring böjt! Han störtat höghet från dess tron, Och ringhet han upphöjt.