173. Till örtagårdens lunder.
Reading edition
1. Till örtagårdens lunder Du går din stig. Der vill i qvällens stunder Jag möta dig. Af qval du dignar neder, Din nöd är svår; Men i din nöd du beder, Och tröst du får.
2. Din blodsvett och din smärta, Din kamp och bön Predika för mitt hjerta Om syndens lön. Men ännu högre lyser Din kärlek fram, Den du till slägtet hyser, Guds helga lam.
3. Den kalk, som i sig gömde Vår dom och död, Du tåligt för oss tömde I qval och nöd. Du dig i döden gifver För dina får Och deras fribref skrifver Med blod och sår.
4. O att jag kunde prisa Din nåd mot mig Och med min lydnad visa Mitt tack till dig! Men i den mörka stunden Jag tyst vill gå Till dig i oljelunden Att styrka få.