237. Se hur fogeln gladt sig svingar.

1. Se hur fogeln gladt sig svingar Upp mot himlen, klar och blå. Hör hans sång, hur skönt den klingar, Lust det är att höra på. Han af morgonsolen väckes Till att lofva Gud med fröjd, Och när aftonsolen släckes, Hvilar han så trygg och nöjd.

2. Skulle jag då icke sjunga Herrens lof på barnavis? Skulle ej min lösta tunga Stämma upp min Jesu pris? Han som usla syndaträlen Ryckt ur elden som en brand, Löst ur snaran arma själen, Som nu hvilar i hans hand.

3. Derför jag med fröjd uppstämmer Gladt som fogelns qvitt, qvitt, qvitt: Det är slut på all min jemmer, Hela bördan är jag qvitt. Uti lammets blod rentvagen Nu min själ sig svingar fritt, Och som fogeln hela dagen Gladt jag sjunger: qvitt, qvitt, qvitt.