177. Solens strålar sakta sjunka.
Reading edition
1. Solens strålar sakta sjunka, Aftonen nu byts i qväll; Jorden kläds i stilla skymning, Dagen bjuder sitt farväl. Evigt borta! Dystra skuggor Samla sig så småningom, Men hur ljuf är denna tanke: En dag närmare vårt hem!
2. När på hafvet ljuset slocknar, Och sig mörkret börjar te, Mången sjöman gladt hörs sjunga, “Åter en dag närmare!” Så Guds barn på verldens bölja — Arken skall nog bära dem — Också får hvar qväll instämma: “En dag närmare vårt hem!”
3. Trötte vandrar’n ofta fröjdas Öfver solens nedergång: En dag närmare till målet — En dag mindre resan lång! Äfven på vår genomresa Till vårt mål, Jerusalem, Få en skymningssång vi sjunga: “En dag närmare vårt hem!”
4. En dag närmare till hemmet, Der dess sol går aldrig ner, Men Guds härlighet upplyser — Natt och mörker blir ej mer. Snart skall lifvets afton stunda; Gladt den helsas utaf dem, Som i Jesus hafva lifvet: Det blir sista steget hem.