73. FASTLAGSRIS.
Reading edition
Till Fredrika.
Jag gick till skogen sjelf, att knyta Åt dig ett litet fastlagsris: En särskild qvist för hvar caprice Jag i min enfald tänkte bryta; Men — spara dina ögnakast! Det blef ej ris — det blef en qvast.
— — —
Till Sophie.
En qvist af myrten, som jag sparat Till minne af en lycklig stund, En af cypress, som jag förvarat Till minne af en sorglig stund: Se der det ris, jag torde våga, Att lägga ned för min Sophi: Låt det ett flygtigt minne bli Utaf min ömhet och min plåga!
— — —
Till Clara.
Som barnet är, så bör ock riset vara: Och derför blir en blomma ris åt Clara