32. EN MUNTER GUBBES DRYCKESSÅNG.
Reading edition
Mitt tidglas skyndar sig och rinner: Välan! förrän det tömt sin sand, Så vill jag tömma, om jag hinner, Det glas, jag lyfter i min hand.
Välan! J fängslade buteljer! J skolen fritt få andas ut, Jag några glada vänner väljer, Som göra på er träldom slut.
Jag går ej ensam uppå stranden, Och tårögd ser mot hafvets rymd; Jag vinkar ej försagd med handen Åt andra kusten, som är skymd.
Jag vandrar tyst min jemna bana, Och i ett lugnt och fredligt tjell Jag följer tryggt min gamla vana Att le med vänner hvarje qväll.
Men kommer den obudna gästen, Så tar jag höfligt honom mot, Och säger: det är slut på festen, Och följer honom utan knot.
Och då först vinkar jag med handen, Tills jag förs bort med väldig fart, Åt vännerna som stå på stranden: Farväl, farväl, vi råkas snart!