Namnsdagssång för far.

Att lillen vill me', Det kan man då se. Och kommer, han gör med det samma; Ty kan han ej gå, Han lyckas ändå Att blifva förstådd af sin mamma. Hon vet nog, att han En namnsdagssång kan, Som är som ett jublande kvitter. Och nog tycker far, Att lillen är rar, När högt utaf glädje han spritter. Men bröderna, de, Så trohjärtadt se På far, och sin hälsning de bringa. De tänka uppå, Om bra det skall gå, Om vackert väl sången skall klinga. Hvad fadern tyckte om sången? Ja, Kanhända undrar du så, Då vill jag säga dig, liten vän, Att det är lätt att förstå, Ty barnasång, som från hjärtat går, Hvarenda fader så väl förstår. Försök nu själf att till nästa gång För pappa sjunga en namnsdagssång! Anna H--m Preinitz.