Ett nytt hjärta och en ny ande.
Reading edition
Hes. 36: 25-28.
Du har sett ett barn vara elakt och styggt, du har sett det skrika och gråta i vredesmod, du har sett det vara olydigt och trotsigt, eller du har kanske själf varit frestad till dessa eller andra synder. Då har du också sett något af det gamla, onda, syndiga människohjärta, som vi alla äga af naturen.
På det att vi skola blifva rena ifrån sådana synder och blifva goda barn, som Gud kan se ned på med välbehag, lofvar oss Herren ett nytt hjärta och en ny ande. Men detta nya sinnelag få vi icke, utan att vi själfva börja längta därefter och varmt bedja Gud därom.
Denna längtan kan nu börja i vårt inre af många skilda orsaker. Den ene kan under en svår sjukdom börja inse, huru ovärdigt det är att lefva i synden skild från Gud. Den andre kan genom fruktan för Guds misshag och dom börja längta efter att få ett nytt, fromt och gudfruktigt sinnelag. På många olika vägar för Gud oss till förnuft och besinning.
I fattigdom, förskjutenhet och elände i främmande land började den förlorade sonen längta efter att blifva en ny människa. Han besinnade sig. Många barn behöfva följa hans exempel, ja, alla som gått bort från Gud. Han stod upp och gick till sin fader. Så behöfva vi alla göra, och liksom han behöfva vi bedja om förlåtelse och rening.
Men just då slutas vi i Guds kärleks sköte.
Vi blifva klädda i den yppersta skruden, vi få ett nytt hjärta och en ny ande, vi få ring och skor till tecken på barnaskap hos Gud och att vi nu vilja gå på Guds vägar.
Den som har ett sådant sinne, han är ett Guds barn i sanning; han är lycklig och glad i Guds gemenskap och har ljusa utsikter för det kommande lifvet här på jorden och för det eviga lifvet. Ty sådana Guds barn och vänner lofvar Herren ett härligt land. Detta löfte innefattar i sig först och främst himmelsk välsignelse för detta lifvet, men det innefattar jämväl ett löfte, som sträcker sig bortom jordelifvets slut. Där bortom tidens gränser väntar Guds folk ett saligt land, ett land af idel ljus och frid och glädje.
Till det landet får du, liten, gå med gudsförtröstan i hjärtat och ledd af din himmelske faders hand. Ty dem han fått gifva ett nytt hjärta och en ny ande, till dem säger han: "Jag skall vara hans Gud".
Detta löfte innesluter så mycket stort och härligt, att vi hafva mycket svårt att fatta det. Det är som om Gud vill säga därmed till sitt barn: När du känner dig svag och stapplande, stöd dig då vid min starka hand, när du känner dig syndig och bristfull, då vill jag förlåta och hela, när du gråter och är fridlös, så vill jag torka dina tårar och trösta dig, när du känner dig sjuk och svag, så är jag din hälsa och starkhet, när du känner döden nalkas, då är jag ditt lif, ja, jag är ditt allt, ty jag skall vara din Gud.
J. B. G.
