Front matter (continued 7)

Maj 6

Gick om morgonen ut med 'Ali, besåg först 2 björnar, som en Turk dresserat och hemtat hit. Den ena dansade samt gjorde allehanda konster efter Turkens sång och tambour de basque. Derefter gjorde vi vår zijaret i sultan Salehs kubba, hvars molid hölls i dag. Hans graf öppnas ej mer än en gång om året, på denna dag. Här var en förskräcklig trängsel af qvinnor, som dels gjorde tavaf omkring den, dels suto rundtomkring i kretsar. På 2 sidor af kubban stå på hvardera sidan 3 ljus, hel och hållna ommurade med gips. Dessa vaxljus skola Frankerna hafva sändt sultanen till present; men när de hitkommit fanns här en man, som genomskådade list i gåfvan och underrättade folket om att ljusen antända skulle sätta hela Kairo i låga samt lägga staden i aska. Man ommurade dem derföre med gips och lät dem stå omkring sultanens graf. Folket förmodar dem vara fulla af krut och bly m.m., så att de ännu aftäckta och antända skulle sätta eld på staden. Derifrån gingo vi till Hassanein, vandrade öfverallt omkring i moskén, betraktade dess sebil jemte annat. Masrs utmärktaste lärda män bildade i dag hvar och en sin läsekrets och gjorde en khatme af Koran. Hvarje shekh hade med sig en liten provision af bönor och andra små förnödenheter, gjorde sitt lilla mål samt drucko kaffe i sin krets. Vi kommo dit något bittida, så att de ännu ej hunnit börja, ty detta sker ej förän efter middagsbönen. Derefter gick jag utom Bab ennasr, gjorde en promenad på bergen och andades den friska ökenluften. Jag återvände dock snart hem, vandrade sedan litet neråt, köpte tobak af shekh Sha'ravis patron och blef inbjuden till honom för att höra på en khatme, som han skulle göra i sitt hus. Jag gick dit upp beledsagad af hans son och fann i rummet ett sällskap af 8 till 10 personer, bland hvilka 4 fikh, som läste Koran. En i sänders af dem läste sin tur, så att han dels sakta, dels halfhögt reciterade, mera liksom för sig sjelf, en lång ramsa; derefter sjöng han med hög stämma en del, så fortfarande, ömsom reciterande, ömsom sjungande, hela sin tur till slutet af sin hazb, då alla fyra jemte flere bland det öfriga sällskapet stämde in i kör. Härefter vidtog en annan af de 4 fikh, reciterade och sjöng sin tur på samma sätt; och så turades oupphörligen emellan de fyra. Härunder pratade och räsonnerade det öfriga sällskapet om hvad som helst, äfven den läsande shekhen deltog, ofta afbrytande sin läsning, i samtalet. Denna lättsinnighet förundrade mig. Men å andra sidan skulle det förekomma mig obegripligt att kunna sitta oafbrutet tyst, uppmärksamt hörande på recitationen af hela Koran. I slutet af hvarje rytm som sjöngs, utropade efter vanligheten åhörarne allah eller allaho akbar, eller något dylikt uttryck af förtjusning. Äfven jag lät undfalla mig dylika utrop, ofta af sannt nöje och fröjd öfver det vackra föredraget. Jag kunde dock ej sitta länge, utan gick ut och gjorde en liten promenad omkring Gemelijeh, ner till sultan Salehs moské. Allt var nu illumineradt och mycket folk var ute, som dels satt i cafén och hörde någon sångare eller muhaddit, dels vandrade omkring. Jag träffade under min vandring silfverspinnaren Mohammad och vandrade litet omkring med honom. Han förefaller mig mycket lismande. Derefter gick jag åter upp och hörde slutet af khatmen. Nu hade en af sällskapet sträckt ut sig på golfvet och somnat. Man var vid suran Mulk och det drog ej länge ut förän man hann till slutet; det sjöngs af alla 4 tillsammans, då de i början af hvar och en bland de sista korta surerna upprepade: la illaha illalallah. Slutet sjöngs med större inspiration och behagade mig särdeles. Härefter reciterades ännu fathe af alla samteliga, vända mot det på väggen målade kibleh, derpå en liten del af suran Bakara samt Elasma eller guds namn, slutligen böner öfver profeten och öfver Sejidna Hossein. Alltsammans var slut kl. 1/2 8 om natten, hvarefter sällskapet skildes åt, utan några vidare ceremonier.

Maj 7.

Satt hemma ända till 'asr, då jag gick ut med Ali och tog mig en promenad omkring Gemelijeh. Men luften var qvaf och tryckande, så att vi snart återvände hem. Efter maghrib gingo vi åter ut. Det var i dag sista dagen af festen och den egentliga molid. I de flesta hus här i trakten och i de största bazarerna var illumination. Man hade stora kronor, negafe, fullsatta med kanadil, upphängda framför portarne eller framför bodarne, som till det mesta voro öppna eller fullpackade med folk, som satt och såg på förbigående samt fröjdade sig öfver illuminationen. Det hela var ej särdeles briljant, men gjorde dock effekt på de smala gatorna. Folk till oändligt stort tal var ute och strök omkring. Vi vandrade af och an i Gemelijeh, Hassanein och Ghorijeh, samt suto i några cafén, hvilket är 'Alis stora och enda nöje. Han klagade att festen detta år var usel, ej såsom förr: folket vore nedstämdt af pashans dsulm och af den allmänt öfverklagade firdeh, pengar funnes ej, modet och lefnadslusten vore qväst. Om aftonen gingo vi in i Hassanein och gjorde vår zijareh. På dagen och tidigare på aftonen hade der varit så fullt af folk, att vi ej velat gå in. Mattorna voro aftagna och golfvet var temmeligen smutsigt af det myckna folket, som i dag gått fram och tillbaka. I söndag skall der skuras, då skall Masrs förnämste män samlas dit, samt hålla det för en ära och barakeh att få sig en slarfva och skura golfvet i kubban.

Maj 8.

Gick med 'Ali utom staden längs vägen, som leder till Shubra, ända till cafét på halfva vägen mellan staden och slottet; vi drucko kaffe der i den vackra trädgården och gingo sedan genom Ahmed bey ettahirs trädgård ner till Nilen. Härvid passerade vi en stor öppen sandplan, som ligger mellan hans slott och Nilstranden. Jag klädde af mig skorna och gick barfotad på den brännheta sanden; fann mig väl mycket besvärad, men härdade dock ut, så väl hettan under mina fotsålor, som hettan af den särdeles starka middagssolen. Simmade i Nilen. Vattnet var halfljumt och jag kände ej det minsta obehag att stiga i floden, ehuru jag ej badat i kallt vatten sedan jag lemnade Paris. Jag tvådde mig med den feta svarta Nilgyttjan och fann badet öfverhufvud särdeles behagligt. Vi gingo derefter tillbaka öfver sandflackan, stannade i ett litet kryphål, der vi förtärde vårt kaffe i sällskap med några Kopter och Turkar, hörande på några historier dem 'Ali berättade till hela sällskapets stora nöje. Ströko så förbi Bolak och öfver fältet mellan denna förstad och sjelfva staden, kommo der in genom Bab elhadid och begåfvo oss hem. Tänkte besöka Prunner, men råkade på vägen vid ett café ut för Mohammad Rosas och satt med honom först en stund vid cafét, gjorde sedan med honom en liten spatsertur och stannade vid 'Abdolkhaliks bod, der vi suto en lång stund jemte 'Abdolkarim samt andra kommande och gående. Shekh Sha'ravi kom äfven och jag följde med honom till Hassanein, der man till godt slut på festen ännu i afton läste delail, gjorde hazb och zikr. Denna afton kallas Lelah jeti meh, såsom stående ensam, utan sammanhang med den egentliga festen. Vi hörde en stund på, gjorde vår zijaret kring Hosseins kubba och gingo bort efter en half timma ungefär.

Maj 9.

Hade besök af shekh Ibrahim, som nu på några dagar ej låtit se sig. Allt folk klagade öfver olidlig hetta, men jag tyckte mig väl kunna fördraga den. Efter maghrib gjorde jag en tur till Azbukijeh, satt en stund hos Hanafi, drack kaffe och inandades luft, ty den var der något friskare än uppe i staden. Träffade på vägen, när jag kom tillbaka, en blind fikh, som frågade efter Gemelijeh. Jag bad honom följa mig och ledde honom fram. Han hade nemligen hört att man i afton här någorstädes skulle hålla zikr, hvilken han äfven ville öfvervara. Men som han ej visste huset och man här ej kunde upplysa honom derom, fick han vända om och gå sin långa väg tillbaka. Efter 'esha kommo till mig Abdolkhalik, hans bror Abdolkarim och Sejid Mohammad Rosas, som hela aftonen spelade på 'od. Han var ej utan färdighet och förmåga på detta instrument. Jag blåste för dem på min flöjt åtskilligt, men de tycktes ej förstå det minsta deraf, ehuru jag valde de enklaste melodier jag kunde. Når jag tirlirade och blåste några variationer af skalan fick jag största beröm, liksom Turken på en Europeisk konsert mest tyckte om qvintileringen vid stämningen. De suto länge, ända mot midnatt, och det blef i längden något tråkigt. Moldauern, en Rysk undersåte som bor här, hade äfven kommit upp och ökat sällskapet.

Maj 10.

Gjorde på förmiddagen en tur förbi Azhar till Ghurijeh, satt der en stund hos Hossein, som med all gewalt ville pracka på mig 2 shawlar. Mohammad Rosas kom efter middagen upp till mig, men gick åter bort, då han fann mig sofvande. När jag efteråt förebrådde 'Ali att ej ha väckt mig, sade han det ej vara vanligt här. Vädret var oändligen hett och qvalmigt, med en het tryckande sydlig vind, som särdeles besvärade mig och allt folk här. Om aftonen gjorde jag en liten tur i staden, men den allt fortfarande sydliga vinden satte damm och stoft rörelse, så att promenaden ej var särdeles behaglig. Jag återvände derföre snart och satt en stund hos Abdolkhalik med Mohammad Sa'odi. Härunder uppstod stort buller på gatan med en full moslim, som alla skreko och skällde på. Han lyckades yttra en witze om kristna, och straxt mildrades sinnena mot honom. Men när han fortfor med sitt väsende, fördes han slutligen bort med stor möda och besvär, i anseende till det motstånd han gjorde.

Maj 11.

Straxt efter middagen begaf jag mig med 'Ali till Gizeh, färdades genom Masr etatikah, som förekom mig vacker och treflig med sina många trädgårdar. Vi fingo en liten roddarbåt och satte öfver Nilen. 'Ali var mycket rädd och sade att båten var för liten, satt och läste under hela öfverfarten, samt var högst ömkelig. Vi stannade på en liten sandholme midtuti floden för en stund, och jag simmade vid den. Vattnet var grundt och ganska varmt, men badet ändock välgörande. Det var just under Nilmätaren. Nu skall pashan använda den till krutfabrik eller magazin och man kan ej komma der in. Vi hade en högst treflig gammal gubbe, som rodde oss. öfverkomna till Gizeh, spatserade vi litet omkring i trädgårdar och planteringar, då jag sköt en hudhud. Derefter gingo vi in i ett café, suto der och rökte tills Alis vän, en viss shekh Mustafah, kom dit jemte en annan gammal, högst treflig gubbe, med hvilken jag kom i samtal om pyramiderna. Kort före maghrib begåfvo vi oss med Mustafah till hans hus, som var ganska nätt och trefligt, nu genomblåst af en frisk, svalkande nordlig vind. Vi suto så och pratade en stund, då shekh Mustafah, som tycktes vara en högst from och religiös moslim, steg upp samt bjöd oss hålla vår maghrib bön. Jag kunde ej undvika det nu, utan gjorde bön med honom och 'Ali; en stund derpå gjorde vi äfven 'esha bönen. Vi åto qvällsvard och jag åt temmeligen dugtigt, ehuru jag ej var hungrig, kände mig ock derföre genast efter vårt mål särdeles olustig. Vi lade oss att sofva i ett stort vackert rum, der blåsten drog in och ut. Jag var särdeles sömnig, men loppor eller vägglöss gåfvo mig först ingen ro halfva natten; den andra halfva natten var jag besvärad af en förfärlig diarrhé, äfvensom temmeligen stark feber, så att jag verkligen var högst illa deran ända till morgonen.

Maj 12.

Steg bittida upp och väckte 'Ali. Mig till stor plåga måste vi ännu stanna qvar hos Mustafah, äta tortor och dricka kaffe. Jag förtärde dock intet annat än en kopp kaffe och till all lycka känner man här ej seden att truga. Vi gingo derefter ut, suto vid Nilstranden och väntade på de åsnor, hvilka 'Ali i går hade beställt hit, för att föra oss till pyramiderna; men såsom jag genast hade förutsagt, kommo de ej. Vi voro sålunda nödsakade att från Gizeh sända en man öfver, som skulle hemta oss 2 andra åsnor. Jag var högst ömklig och illamående, såsom efter det värsta rus, med den vederstyggligaste smak i munnen och infernaliska uppstötningar, dessutom trött och feberhet, ehuru vädret var särdeles friskt och nästan kyligt, der vi lågo om bord på en liten, särdeles vacker och ren sandal, tillhörande någon förnäm man här. Medan vi suto der kom en liten pojke, som tycktes vara kajutvakt eller något dylikt, grälade, skrek och ville köra bort oss. 'Ali pratade länge och väl skämtande med honom och slutligen blef det särdeles väl mellan oss. Sedan vi ännu en stund väntat i cafét, kommo 2 åsnor, vi satte oss upp och begåfvo oss på väg till pyramiderna. Vägen gick genom Nildalen, der man nu höll på dels att plocka upp hvetet, dels att tröska det, hvilket tillgick sålunda, att man med en maskin (kallad nogar), gående på nio jerntrissor, åkte öfver hvetet. Här och der voro byar, framfor och i dem vanligen palmer och andra trän. I Gizeh och under vägen syntes pyramiderna små och helt nära belägna, såsom föremål på sjön eller ännu närmare, men under det vi redo ville afståndet ej bli mindre och det räckte hela två timmar innan vi kommo fram. Framkomne till foten af den sandhöjd, på hvilken de äro uppresta, kunde jag först skönja huru fasliga kolosser de verkligen äro. Vi mötte åtskilliga Araber, som erbjödo sig att följa oss och föra oss omkring uti den stora öppna pyramiden, hvarföre jag bad dem följa med. Vi stego uppför sandhöjden på den vackraste rödaktiga sand, jag sprang efter en trana och sköt ett skott efter den, men det träffade ej, i anseende till den stora distancen. Vi kommo slutligen till den trånga och lilla dörren, suto der och hvilade oss en stund, omgifna af omkring 10 Araber. Här var fullskrifvet öfverallt med namn af besökande från alla tider; ett såg jag från 1500-talet. Högst få Arabiska namn syntes, mest Engelska och andra Europeiska. Efter en stunds hvila tände vi upp ljus och jag kröp in i den trånga, nedåt stupande gången, med 2 Araber framför mig, hvar och en med sitt stycke ljus. Vi kröpo än nedåt, än uppåt, än i trånga gångar, än i öppnare rum, der ett djupt och underligt eko återkastade hvarje ljud; betraktade ett stort badkar i ett rum, men för öfrigt också nästan ingenting. Luften här var naturligtvis instängd och qvalmig, gångarne besvärliga och svåra att färdas igenom. Jag var dessutom ganska illamående, så att jag här ej hade stor fröjd. Jag dröjde kanske timma derinne — blott så mycket att jag kan säga det jag inträdt i verldens största och kanske äldsta monument. När jag kommit ut, steg jag ännu ett stycke upp på pyramidens utsida. Här äro inga trappor, men de stora ofantliga stenblocken, hvaraf pyramiden består, äro laggda det öfra ett stycke in på det lägre, för att sålunda bilda en lutande vägg och göra samma tjenst som trappor. Jag uppsteg kanske till tredjedelen, då (i anseende till min krasslighet) det började svindla litet och jag kände mig särdeles utmattad. Jag satte mig ned här och skådade ut öfver den härliga släta Nildalen, med sina olika fläckar af byar och träd, samt Kairo med sina minareter, på ömse sidor begränsad af sandberg; dessa voro på östra sidan högre och begränsande min synkrets, på den vestra gränslösa och oöfverskådliga, bildande ett haf af sand, med höjder och dälder liksom vågor, samt ränder liksom strömfåror. Åt söder stodo, i slutet af min synkrets, pyramiderna af Sakara. Jag tittade upp åt toppen af pyramiden, såg fåglar sväfva öfver den och först nu hisnade jag öfver dess höjd, sannande sägen att ingen högre byggnad fanns i verlden. Ovilkorligen föllo mig i tanken de slägter, som vandrat här före mig och vandrat hädan, sedan de slägters tid, hvilka uppfört dessa pyramider. I sanning: dessa slägten voro inga uslingar, inga förvekligade lättingar. Skulle vår tid anse mödan värdt att uppföra sådana byggnader, månne den skulle förmå det? Kunde den bringa dessa ofantliga stenblock så långa vägar fram, som pyramidernas byggmästare måste föra dem? Kunde den foga dem tillsammans med den precision, som ännu ses här inne i pyramiden? Dock tunneln i London torde i storhet komma upp mot dem. Sedan jag sutit en stund här uppe och fröjdat mig, så mycket mig möjligt var, ensam som jag var samt sjuklig och ömklig dertill, steg jag ned och vandrade litet omkring, steg derefter ännu upp på en annan liten, förfallen, bredvid stående pyramid och såg mig omkring. Gick vidare att se på det så kallade Faraons hufvud, ett ofantligt stort stenblock, såsom ett ordentligt hus, formadt till ett hufvud med ögon, öron och näsa. Allt hvad jag förut sett förekom mig litet och obetydligt i jemförelse med hvad jag sett här, hvarföre jag begaf mig på återvägen i den föresats, att snart komma hit tillbaka och då om möjligt i sällskap.

Vid karlarnes betalning hade vi stort krångel och 'Ali grälade med dem förfärligt. Vi gåfvo oss på återväg i solhettan vid middagstiden och kommo samma väg tillbaka, öfver till det mesta skördade fält, der jorden var söndersprucken i remnor af hettan, samt nu besådd med durra i väntan på Nilens flöde, hvarefter man genast sår hvete. Min åsnedrifvare berättade åtskilligt om pyramidernas byggnad, såsom att Farao fört stenarne dit med sin trolldom, blott med sin röst och hikmeh. Men jag hade ingen lust, hvarken att höra på honom eller till något annat; jag var alldeles medtagen och skyndade hem, så fort som möjligt. Vi kommo hem omkring 'asr och jag började småningom finna mig bättre, då åter 'Ali blef sjuk af hufvudvärk samt klagade ömkligen hela aftonen. Jag gjorde ännu på aftonen en liten spatsertur och befann mig fullkomligen väl, då jag gick till sängs.

Maj 13.

Hade om morgonen besök af shekh Ibrahim, som dock ej dröjde mer än en liten stund. Gick straxt efter middagen ut till Köhler och Timofejef samt träffade äfven Berzin der. Satt en stund der och hade tråkigt hos Timofejef, som ej tycktes vara vid godt humör. Gick senare på aftonen ner till Azbukijeh, satt ända till 'esha i cafét hos Hanafi och hörde på den Arabiska musiken, som spelade i cafét bredvid. Gick sedan till Prunner, der jag träffade ett sällskap af 5 andra Tyskar. Det var ej utan att jag ju fann nöje i deras sällskap, sedan jag nu på lång tid ej lefvat bland annat än Araber. Tyskarne passa dock bättre för mig än Fransoserna. Följde med Wrede till hans port, för att se hvar han bodde.

Maj 14.

Hade om morgonen besök af shekh Ibrahim, som satt ända tills Mohammed kom middagstiden och gaf mig min skriftimma. Gjorde en tur åt Ghorijeh, satt sedan i bodarne i Gemelijeh, längst hos en 'Attar, som i 10 år tjenat pashan såsom läkare uti Sennar och trakterna deromkring. Han tyckes vara en treflig och präktig man, jag fann mig särdeles väl hos honom i hans bod. Under det jag satt der, kom en man, som handlade med tvål, och skulle köpa ett större parti sådan; det blef ett förfärligt gräl emellan köparen och säljaren förän handeln kunde afgöras. Då jag vandrade till Azbukijeh, träffade jag på vägen en gammal Sherif, som med mild och vänlig stämma gaf mig Selam-helsningen samt började tala med mig. Vi kommo sålunda i samtal och följdes åt ett långt stycke väg. Han förekom mig högst treflig och jag bjöd honom med mig till cafét i Azbukijeh, men han var hindrad att komma och lofvade helsa på mig i morgon i mitt hus. När vi skildes åt, kysste vi hvarandra på axlarne och det var särdeles väl. Kommen till Azbukijeh stannade jag dock ej i cafét, utan vandrade omkring tillbaka till Gemelijeh. Satt till sent på aftonen hos Abdolkhalik i sällskap med hans bror Abdolkarim, hvilken alltid förekommer mig såsom en högst aktningsvärd moslim.

Maj 15.

Under det shekh Ibrahim om morgonen var hos mig, bad lille Mohammad mig komma att se på hans sjuka syster, som nu hela 16 dygn legat i feber. När jag kom ner, väntade mig der hans far och vi följdes alla åt till deras hem. Till min stora tillfredsställelse var den sjuka obeslöjad, der hon låg på golfvet, omgifven af en hel skara käringar. Hennes sjukdom var ett vackert exemplar af typhus abdominalis, här kallad nosheh. Jag sade mig vilja gifva medicin åt henne, sedan jag först ordinerat, hvad jag tyckte vara nödigt. Men Ibrahim effendi tyckte att medicin kanske ej skulle göra något gagn, att pengar skulle slösas förgäfves, men att han skulle skaffa blodiglar och senapsdegar samt applicera dem. Underlig är i sanning den liknöjdhet och den fruktan för kostnad, som man här hyser, äfven när det kanske går på lifvet. Alla tillfråga läkaren för den obetydligaste åkomma och perqvestionera honom om sjukdomen, men ingen eller få göra som han säger. Middagstiden gick jag ned och pratade litet i bodarne, samt begaf mig sedan till Moski, för att träffa Wrede, men råkade honom sofvande; hvarföre jag återvände hem, gjorde en spatsertur i Gemelijeh med Mohammad agha och satt med honom i ett café, nära det ställe der Kairos hasshashin pläga församlas. Träffade i hörncafét Mohammad Rosas och shekh Mahbob. Vi satte oss vid dem och 'Ali började nu åter, Gud vet för huru mångte gången, berättelsen om vår färd till pyramiderna, med den vanliga breda och långa omständligheten i de obetydligaste saker. Man berättade äfven åtskilliga underliga saker om shekh Ibrahim, såsom att han ej skulle bedja mer än två rik'ah om dagen, att han vore gift med en ginnijeh, att han vore en zufi m.m. underligt. När jag gått förbi tobakshandlaren Hassan, hade han sagt sig, jemte några andra, i afton ämna sig upp till mig och derföre bett mig vänta dem efter 'esha. Jag gick således hem och snart kom ett sällskap af 9 personer, upp. Hassan sjöng och Mohammad slog 'od; men det var dock öfverhufvud mera tråkigt och tyst, kanske emedan sällskapet ej passade rätt tillsammans. Efter en stund gingo några bort och det blef nu litet lifligare, under det de betraktade mitt kirurgiska bestick. Härunder dräpte vi en skorpion, som kom framkrypande på golfvet. De qvarblifna af sällskapet stannade till omkring midnatt; jag hade sålunda händelsevis firat Sofiedagen, min systers namnsdag.

Maj 16.

Hade besök af shekh Ibrahim, med hvilken det gamla älsklings samtalsämnet afhandlades, om det förderf eller fesad som råder i Masr och bland dess folk. Gjorde middagstiden en tur i Khan khalili, för att se på bazaren, som i dag var obetydlig. Sedan jag väl hunnit hem och tagit mig en liten lur, i anseende till den starka hettan, som under promenaden medtagit mina krafter, kom Mohammad hit. Af honom erfor jag att man gjort med hans syster ingenting af det jag ordinerat, emedan hon på intet vilkor gått in derpå. Under det vi suto och skrefvo, kommo Köhler och Berzin på ett kort besök till mig. Kort före maghrib begaf jag mig med 'Ali utom staden till shekh Demerdash, i hvars omkring kubban byggda moské hans lärjungar församlas hvarje natt mellan thorsdagen och fredagen att hålla zikr. Demerdash var son till en sultan och sherif under Kaid beys tid; han hade, jemte två andra, Gulshari och Shahin, gifvit sig ut på färder samt kommit i trakten af Kairo. Här grepo dem sultan Kaid beys Memluker, förde dem inför sultanen och i hans tjenst. De höllo bön hela natten och hela dagen gjorde de tjenst inför sultanen, som häröfver förundrad vände talet till Demerdash med orden: sen demir sen ja dash? d.v.s. är du jern eller sten? Häraf hans binamn Demerdash, det egentliga var Mohammad. Sultanen var nöjd med dem, gaf dem alla förnödenheter och lät dem sitta i ro. När sultanen sedermera begaf sig till Medina och upptäckte en list, som 8 kristna hade uppgjort för att stiga ner i Mohammads graf och föra bort profeten, ville han (för att försäkra sig om att ingen skada skett inuti sjelfva grafven) skicka någon ditin och frågade sin omgifning hvem som ville åtaga sig detta värf; då erbjöd sig Demerdash dertill, ehuru sultanen satt honom det vilkor före, att han skulle dödas genast efter återkomsten derifrån. Han steg således ner i grafven, träffade der profeten sittande och läsande (ty han lefver ännu i sin graf), blef på det bästa emottagen och anbefalld att efter sin uppstigning begifva sig till Khovaresm till Dada 'Omar, betrakta hans moské samt återvända till Kairo, för att der bygga en fullkomligen dylik. Under Demerdashs besök i profetens graf hade emellertid sultanen slumrat litet in samt i en dröm sett profeten komma och förbjuda honom att döda Demerdash. Denne uppfyllde sedermera profetens befallning och byggde den ännu stående, efter honom uppkallade moskén, omkring 1/3 timmas väg utanför Kairo åt norra sidan. Bland alla tariker, som här finnas, är enligt 'Ali (som hör till den) tarikat-Demerdash den förnämsta. Han berättade mig många underverk och keramot om sin shekh, samt att han flere gånger sett honom i drömmen. De hafva vissa hemlighetsfulla ord, hvilka de på sitt radband måste säga vissa hundrade gånger hvarje maghrib och suleh; om de för någon oinvigd yppa dessa, dö de omedelbart samma natt. Genast utanför staden är en kubbe upprest för hans träl (tjenare), som ledsagar de besökande till shekhen Ghafarhom. Vi anlände en stund efter maghrib och satte oss uppe på Sutuh i ett stort sällskap af allehanda folk, hörande till tarikan. Sedan gingo vi ner i moskén, gjorde vår vodo, vår maghrib-bön och omedelbart derpå 'asha-bön, i stort sällskap och med Imam. Derefter gingo vi åter upp, satte oss i en khulveh, tillhörande en af 'Alis vänner shekh Soleiman, åto med honom samt drucko kaffe och thé. Han komplimenterade mycket och sade att stor barakeh vederfors dem genom min närvaro. De berättade att en bland Demerdashs keramot var den, att ofelbart hvarje fredags natt någon ny person, som förr ej gjort zijareh här, kom till för att bivista högtidligheten, och denna natt var det jag. Under det vi suto, utropades till mahjah och shekhens telamids församlades. Denna mahjah börjades med suran tabaraka och bestod för öfrigt af flera surer ur Koran samt åtskilliga ceremonier, hvilka jag uppifrån betraktade från ginah. Den räckte närmare midnatt, då, shekh Esseggadeh på en stund aflägsnade sig och begaf sig hem. Vi lade oss att hvila på sutuhen under bar himmel och jag sof godt nog, under det folket nere i moskén höll zikr hela natten, ända till morgonen.

Maj 17.

Vi stego upp vid adan, drucko kaffe, mornade oss och höllo sedan morgonbön, dock ej med församlingen, utan hvar för sig. Vid solens uppgång begåfvo vi oss på väg hem, öfver besådda och härliga fält, från hvilka nu i morgonstunden en ljuflig doft uppsteg. Hemma sof jag en stor del af dagen, till ersättning för den genomvakade natten. Efter maghrib gjorde jag en spatsertur i Azbukijeh, men i afton hade ingen nordlig vind blåst upp, så att äfven om qvällen ingen svalkning kom efter den heta dagen. På gatorna var en instängd, qvaf och gemen luft. Vid hemkomsten satt jag i Hassans bod jemte Sa'odi och Abdolkhalik till ganska sent; man pratade mycket om shekh Ibrahim, som de kallade Nosrani, Frang och Jehodi m.fl. förevitelser. Man hade aldrig sett honom hålla bön eller annat sådant, och man tycktes vilja ge mig vinkar att undvika hans sällskap.

Maj 18.

Om morgonen bittida kom ändteligen shekh 'Ali hit och urskuldade sig med att en flicka i hans familj legat sjuk, hvarföre han ej kunnat komma förut. Han gaf mig nu den första lektionen, med all möjlig orientalisk bredhet och vidlyftighet om basmalleh; det var ej utan att jag tröttnade vid hans långa kommentar. Ingressen gjordes med recitation af fathe, sjelfva lektionen med bismillah och nedkallande af välsignelse öfver Mohammad. Gick sedan på förmiddagen till Wrede, satt hos honom en lång stund och hörde på hans berättelser om resan i Jemen. Gick till Azbukijeh, men träffade på vägen Mohammad Rosas, som uppehöll mig särdeles länge och talade i religion samt annan visdom, huru allt, både gång, ätande och drickande m.m. bör ske med adab och 'ilm. Han tyckes hålla mig för en Frang, men dock ej ha något emot att jag besöker moskéer samt här lefver och gäller för en moslim. Han är dock något affekterad och led i sin tillgjorda visdom. Enkelhet och renhet finner man här föga, jag tänker med längtan tillbaka på Alexandria och de goda vänner jag der förvärfvade, ehuru full Frang. Sedan jag efter en full halftimmes prat sluppit honom, satt jag i cafét hos Hanafi. Kom dock snart hem till Gemelijeh, der alla bodar redan voro stängda, hvarföre jag en stund ännu satt utanför vår stora port och andades den friska aftonluften.

Maj 19.

Under det shekh 'Ali gaf mig lektionen, kom shekh Ibrahim och blef sittande en stund efter det 'Ali gått. Träffade Sa'odi och Abdolkhalik och satt med dem i den förres boda en stund, hvarefter jag gick utom Bab ennasr, samt en stund stekte mig i den brännande middagssolen och i en torr het sydvind, som gick öfver de kala sandhöjderna. Efter maghrib satt jag en stund hos Abdolkhalik och hörde huru Hassan lockade hundar på shekh Ibrahim. Han skall ej vara den ende som gör det, utan alla utan undantag i Gemelijeh skola hata Ibrahim lika. På gatorna var en förfärligt qvaf luft och gemen stank, emedan i afton ingen vind blåst upp. Satt hos Hanafi ända till 'asha, hvarefter jag gick hem och hörde på den underlige Abo khodes zummara.

Maj 20.

Sedan jag om morgonen läst med shekh 'Ali och derefter sutit en stund med shekh Ibrahim, skulle jag gå ned till Muski, men träffade på vägen shekh 'Ali, sittande i en 'attar-bod. Han bjöd mig upp till sig och jag satt en lång stund der, i en stor vacker Ka'ah, rökte och drack kaffe med honom. Hans hus är stort och han erbjöd mig en ka'ah och khasm i dess öfra del att bo uti, så snart en hans vän (som nu bodde der) flyttat bort. Gick sedan till Muski, satt en stund hos Wrede och hörde utdrag ur hans bref till sin syster angående hans resa. Kom derefter hem och hade min skriftimma. Gick till Timofejef, der jag äfven träffade Berzin. Tillbragte hela aftonen hos dem, väntande på shekh Dosoki, som dock ej kom i afton. Fick bref af Borgström och Bonsdorff.

Maj 21.

Efter morgonlektionen och en liten frukost, som jag intog tillika med shekherne 'Ali och Ibrahim, gick jag till Muski, talade med Palme och sedan med Köhler i kansliet. Vid återkomsten träffade jag åter shekh 'Ali och gick in till honom, satt nere i portgången af hans hus samt språkade om allehanda i Arabisk litteratur. Han tyckes mig ha all den glada enkelhet och hjertlighet, som ett af politik oförderfvadt och af lärdom icke öfvermodigt sinne vanligen har; tyckes äfven vara särdeles stark i orientalisk lärdom, isynnerhet fikh och nahv. Middagstiden gick jag bort, afböjande bjudningen att följa honom upp i hans ka'ah och sofva der. Jag gjorde i dess ställe en promenad på sandhöjderna utanför Babennasr, satt der och baddade mig i solen, för att vänja mig vid hettan. Satt sedan i grannbodarne, mest hos min 'Attar effendi. Efter maghrib gjorde en spatsertur till Azbukijeh, der i afton en den ljufvaste nordanfläkt gick genom träden; sedan jag kommit hem, satt jag ännu länge vid vår port och njöt frisk luft.

Maj 22.

Efter lektionen med 'Ali gjorde jag en promenad i Azbukijeh, vankande af och an, men hade tråkigt och visste ej att företaga mig något. Satte mig slutligen hos en skräddare i hans bod nära Hassanein, och hade olyckan att der träffa bavaben af Khan Ga'far, som helsade på mig och kallade mig khevage. Jag antog en vredgad min och låtsade ej förstå att han mente mig. Han lemnade oss äfven snart, men låt se om det skall hafva några följder med sig. Satt vidare en stund i cafét hos Hanafi och en stund i vår port.

Maj 23.

Vandrade på förmiddagen af och an, gjorde äfven en tur i Khan khalili och såg på sok. Straxt efter middagen var en förfärlig samom, som fyllde mina rum med stoft och damm, samt både inne och ute nästan förtog mig andan. Luften var fördunklad af stoftmoln och de fina sandkornen flögo längs marken, piskande känbart mina nakna ben. Vandrade litet utom Babennasr, men vände snart om. Vid återkomsten satt jag en stund i cafét hos Mustafa. När jag kom hem föll smått regn. Om aftonen satt i Azbukijeh och andades den friska nordanvinden, som nu sakta blåst upp.

Maj 24.

Gick på morgonen till Timofejef, för att få veta hvar shekh Ibrahim Dosoki bor. Sökte sedan upp hans hus, men träffade honom ej hemma. Efter middagen hemtade shekh 'Ali och gick med honom utom staden till cafét på Shubra vägen, der vi tillbragte några timmar ända till efter 'asr. Tiden fördrefs med prat, tobaksrökning och kaffe, samt gick förbi utan något särdeles nöje, men dock ganska angenämt. Hela aftonen satt jag hos Abdolkhalik i hans bod med några andra.

Maj 25.

Gick till Bokti, men träffade honom ej hemma. Vandrade sedan upp på sandhögarne utanför Babennasr och satt der en stund. Gick till Köhler och träffade der shekh Hamad. Gick med honom till Hanafis café, satt der en stund med honom och inbillade honom att jag var moslim.

Maj 26.

Gick efter lektionen till Bokti och tog pengar. Träffade vid återgången shekh 'Ali, gick in till honom, åt frukost med honom och tillbragte hela förmiddagen der. Fick bref från min mor och Geitlin, samt lefde hela den öfriga dagen i tankarne hemma. Gjorde om aftonen en tur i Azbukijeh, i det härligaste månsken.

Maj 27.

Var hela förmiddagen sysselsatt först med shekh 'Alis lektion, sedan med shekh Hamads räkningar. Gick derefter ut, träffade Sha'aravis bror och gick med honom ute i trädgårdar samt spatserade der ända till 'asr. Efter maghrib gick jag ut och tog mig en promenad vid Birket i det vackraste månljus; gick sedan till Timofejef, der jag hörde på hans lektion med shekh Dosoki. Han var vid högst dåligt lynne i dag och det var tråkigt. Äfven jag hade ganska ledsamt och var i en orolig, skakad stämning. Kom mycket sent hem med Dosoki.

Maj 28.

Träffade middagstiden åter Sha'ravis bror shekh Isa och gick med honom i trädgårdar, der vi suto ända till 'asr. Satt sedan i bodarne, mest hos Abdolkhalik, der jag äfven tillbragte hela aftonen och hörde på historier om shekh Ibrahim. Han vore en sufli, tvättade sig i mjölk och hade allehanda choser för sig vid bönen. Med 'Ali kom jag om aftonen på giftermåls-kapitlet; han ville prompt gifta mig med sin dotter och bad mig förän jag gick till sängs göra min tvagning samt läsa böner, så skulle jag sedan i drömmen få se om detta giftermål vore mig nasil eller ej. Eller ock skulle jag tillbringa natten i Sejidna Hossein, i väntan på drömmar der. Så hade han gjort och i drömmen der sett Hossein sjelf, med ett ansigte som fullmånen och ett silfverhvitt skägg.

Maj 29.

Satt på förmiddagen hos Wrede. Hade besök på eftermiddagen af Timofejef. Gjorde om aftonen med Sejid 'Ali en tur i Azbukijeh och satt länge hos Hanafi. Vid återkomsten vek in i ett hus, der bröllop firades, väntande att få höra en 'almeh; men då det var en gosse som sjöng, vände vi om och gingo hem att dricka thé.

Maj 30.

Gick efter lektionen ut på sandbackarne och tog en promenad i trädgårdarne. Efter middagen satt en stund hos shekh 'Ali, jemte en annan shekh. 'Ali gick till Demerdash, men jag blef hemma, gjorde mot aftonen en tur i Azbukijeh och satt vid hemkomsten ännu en lång stund i vår port.

Maj 31.

Träffade om morgonen shekh 'Ali, sittande hos en 'attar i hans grannskap. Vi blefvo sittande dels der, dels hos 'Ali, ända till närmare selam, då jag gick till Timofejef och satt der till en stund efter middagen. Jag hade knappt kommit hem, då Sejid 'Ali hemtade mig en Sa'idi af Sa'di tarikan, som i säckar hade allehanda ödlor och ormar samt i små tenn-askar skorpioner. Han släppte ut dem och lät dem springa på sina armar, utan att de gjorde honom någon skada. Jag var ej utan rädsla och farhåga för dem. Kort före maghrib kom shekh 'Ali till mig, hvarpå vi begåfvo oss alla tre ut till Imam Shafei och lmam Lesi, der vi gjorde vår zijaret och tillbragte natten. På det förra stället gjorde man blott makra, på det senare zikr, men jag somnade medan vi hörde på den senare. Vi gingo derföre ut, satte oss på en mastabe och åto battih i det härligaste mildaste månsken, samt suto sedan i ett café vid vägen. Derefter lägrade vi oss i Imam Shafeis moské och sofvo, sedan vi der gjort vårt aftonmål med ost och bröd. Loppor och annan ohyra gåfvo mig dock ingen ro eller sömn, så att jag steg upp om morgonen ganska sömnig och trött, tvättade mig i medan samt gjorde min morgonbön.

Juni 1.

Vi kommo bittida hem före solen och höllo vår lektion. Derefter ville jag sofva, men då sömnen ej kom, begaf jag mig ut för att söka upp Lane, men fann ej hans hus. Middagstiden fick besök af fikh Isa, som satt hos mig en stund. Härefter somnade jag och väcktes först närmare maghrib af Sejid 'Ali. Gingo till Ibrahim effendi, der sabheh hölls för hans i dag aflidna hustru. Den bestod af en khatme och mycket folk var församladt, sittande dels på mastaber utanför husen, dels på mattor utbredda på sjelfva gatan. Jag var sömnig och trött, hvarföre vi ej stannade der länge. När jag kom hem lade jag mig genast, ty jag var mycket medtagen och halft yr i hufvudet, dels af trötthet, dels ock kanske af hashishe, som jag köpt i en liten bod, men hvaraf jag dock ej kände någon egentlig rusig sinnesstämning.

Juni 2.

På förmiddagen kom Isa hit jemte ormfångaren 'Ali, hemtande åt mig ödlor och skorpioner. Han lekte och handterade dem behändigt, utan att de skadade honom. Jag lät hemta arrak och lade dem deri, då 'Ali äfven tog sig två dugtiga klunkar deraf. Han blef länge sittande hos mig i väntan på Sejid 'Ali, som dock ej kom. Före 'asr en stund gick jag ut, och satt hos 'attaren Mohammad i väntan på shekh 'Ali; han kom kort derpå och höll sin lektion i 'attar-boden för honom, en 'Abdolla och mig. Efter lektionens slut gick jag till 'Ali, åt qvällsvard hos honom och satt en stund efter maghrib. Derefter drack jag hemma thé med Abdolkhalik och Mohammad Sa'odi. Tog derefter 'Ali med mig och gick ner till huset der bröllop firades, och der i dag en 'almeh Vasileh sjöng. Den lilla stund jag stod på gården och hörde henne, sjöng hon nästan beständigt samma strof, enkel och enformig, åtföljd af höga bifalls-utrop från det stora auditorium.

Juni 3.

Satt hemma till middagstiden, då jag gjorde en promenad i trädgårdar, på fältet och på sandhögarne i solhettan. Vid återkomsten satt i grannbodarne i Gemelijeh och hade öfverhufvud tråkigt hela dagen. Om aftonen gick till bröllopsgården, der i dag zikr hölls. Jag dröjde der blott en liten stund, men när jag kom hem var jag yr i hufvudet och liksom rusig. Så var äfven Sejid 'Ali och flere andra utom oss.

Juni 4.

Efter middagen gick jag till shekh Mohammad och satt hos honom till efter 'asr, då shekh 'Ali kom samt höll sin lektion i hans bod för sina tvenne dagliga åhörare och mig. När jag närmare maghrib kom hem derifrån, mötte mig Sejid 'Alis son och sade att man tagit hans far och fört honom i karakan. Jag följde honom dit och erfor att han i handel fått ett falskt 5 piasters stycke, samt då han velat ge det tillbaka, dess ägare nekat emottaga det och beskyllt honom för utprånglande af falskt mynt. Han fick dock lof att tillbringa natten i högvakten. Aftonen tillbragte jag hos Köhler och gjorde en liten promenad med honom och Timofejef i Azbukijeh. Vädret är hett och qvalmigt samt, såsom man säger, mycket sjukligt.

Juni 5.

Hade om morgonen bestyr med att sätta 'Ali på fri fot från högvakten, och gick bittida ut vid solens uppgång. Gick i Azbukijeh, njutande af den härliga, ljufliga morgonen och doften, som steg upp från acacia-träden. Var flere gånger i kansliet förän jag träffade Amin agha; då jag slutligen fick tag på honom, gick jag med honom till Sabit bey, der domaren frågade Amin flere gånger om jag vore moslim, men han gaf alltid undvikande svar. Slutligen framkallades både 'Ali och den han tagit pengar af, då domen fälldes så, att 'Ali frikändes och den andre skulle föras upp till citadellet, sedan han här fått några dugtiga käpprapp på sitt turbanade hufvud. När således saken var afgjord och jag fått 'Ali bort, gingo vi hemåt, men veko in hos shekh 'Ali, som sedan följde oss hem och gaf mig lektionen. Närmare 'asr gick till shekh Mohammad, väntande der shekh 'Ali, som slutligen kom och höll sin lektion i boden. Vid 'esha gick med 'Ali till bröllopsgården och hörde en konsert. Det var ej utan att jag hade något tråkigt der, hvarföre jag äfven snart gick bort. Samlingen var oändligen stor och fyllde den rymliga gården.

Juni 6.

Träffade middagstiden shekh Isa samt en annan fiki, med hvilka jag gick ut i en trädgård. Vi skickade derifrån efter boze och drucko. Denna dryck har ett högst vidrigt utseende, tjock och ljusgrå, såsom tjock hafresoppa. Dess smak var mig lika obehaglig, sötsur. Jag kunde ej dricka mer än en liten mugg till hälften. Det öfriga tömde mina begge fikih med god smak, under det de sofisticerade bort heram i denna dryck. Shekh Mohammad tycktes bli litet rusig, båda två något upplifvade och uppspelta. De trugade mig mycket att dricka, men jag kunde ej få ned den tjocka otäcka drycken. Vid 'asr kommo vi hem. Om aftonen gick sejid 'Ali till Demerdash och ville ha mig i följe med sig, men jag blef hemma och gjorde sedan en lång promenad i Azbukijeh. Vid hemkomsten vek jag in i Abdolkhaliks bröllopsgård och hörde en liten stund på Sakine, Kairos nuvarande berömdaste sångerska. Hon behagade mig ock i sjelfva verket mer än alla dem jag hittills hört; men i anseende till den stora trängseln på gården, som gjorde att jag ingen plats kunde finna, gick jag snart bort.

Juni 7.

Hade besök af 'Ali havi, som åter hemtade hit några skorpioner och andra djur. Derefter kom Amin agha och kallade mig till kansliet, der jag genom Köhler fick underrättelse från Spitznagel om ankomsten af kreditivet från Bonsdorff. Gick till Timofejef samt en stund efter middagen med honom till Ibrahim Dosoki, som allt ännu var vid högst dåligt lynne, hvarföre visiten var högst tråkig. Derefter sökte vi Mohammad Ajads bror Mustafa, men han var ej hemma. Gingo så hem till mig, suto en stund tills Abdollohabs ziffeh passerat här förbi, och gingo så ut för att se derpå. Det var en stor och prydlig procession, med 2 khovals, 3 à 4 omskurna piltar, mohattabin kämpar och annat, jemte militär och nationalmusik. Kommo hem kort efter 'esha och drucko thé, under det sejid 'Ali dikterade för mig allehanda böner, som skulle gagna vid åtskilliga tillfällen.

Juni 8.

Hade efter lektionen ett otäckt arbete med att kasta bort för ruttnade ödlor samt tvätta och ömsa de qvarblifna i nytt sprit. Derefter gingo vi i badstuga. Efter 'asr gick till Mohammads 'altar-bod, der shekh 'Ali just hade slutat sin lektion. De suto nu och pratade, jemte en fjerde, och jag blef sittande med dem till närmare maghrib. Mötte på vägen shekh 'Ali, sittande vid vekalen midtemot hans hus; han följde mig till Azbukijeh, der vi blefvo sittande hos Hanafi och insöpo väldoften, som uppsteg från acacia-träden. Han underhöll mig med historier om Sejid Ahmed Bedavi och hans underverk. Han hade bland annat före sin födelse varit synlig och stridt emot de otrogna.

Juni 9.

Gjorde en lång vandring mest utanför staden och passerade 5 af stadens portar. Kom hem kort efter middagen, ganska trött efter den långa promenaden, och tog mig en lur ända till 'asr. Efter maghrib gjorde jag åter en lång spatsertur i Azbukijeh och andra trakter af staden, samt var öfverhufvud vid högst dåligt lynne, plågad af hemlängtan efter vår ljufva nordiska sommar.

Juni 10.

Gick efter morgonlektionen ut till Wrede och satt hos honom ända till närmare middagen; drack äfven något Madera-vin, som jag ej smakat sedan jag kommit till Egypten. Träffade hos honom äfven en Tysk sjökapten, hvars fartyg ligger i Suez. Efter 'asr gick till shekh Mohammads 'attar-bod, hörde på shekh 'Alis lektion och gick derefter med honom hem i hans hus, der vi intogo vårt aftonmål, som var särdeles väl tillredt. Sedan vi hemma hos honom gjort vår maghrib- och 'esha-bön, gingo vi till den bredvid hans hus belägna Ghamri moskén, der i afton (såsom en måndagsafton) hölls en makra, d.v.s. reciterades (tror jag) en fjerdedel af Koran. Hvar och en reciterade en stump och corrigerades af shekh el makra. Största delen af läsarena voro ganska dåliga recitörer, isynnerhet min 'attar-shekh Mohammad. Vi suto i ett litet sällskap, nära till randen af den öppna, fyrkantiga, taklösa plats invid moskén, som på alla sidor omgifves af pelargångar, hörande på historier och berättelser, som uppdukades af några bland sällskapet; jag var mest sysselsatt med att betrakta vår klart lysande nordiska Stora björn, som nu stod rätt öfver oss.

Juni 11.

Hade efter lektionen besök af shekh Ibrahim, som nu på så lång tid ej låtit se sig. Han var dock högst tråkig, satt mest hela tiden och tittade sig i spegeln, som han bad mig hemta fram. Gick utom staden, andades den friska ökenluften och satt en god stund uppe på Sandbergen utanför Bab ennasr. Före 'asr gick till Wrede, som föreläste mig företalet till sin resebeskrifning, den han nu håller på att göra färdig. Gick med honom att söka hans svåger, en naturalist. Träffade ej honom, men hans mor, en tjock, otäck gammal Tyska eller Italienska, som visade mig allehanda af sin sons preparater. Gingo snart derifrån till Clot beys hus, der mannen arbetar. Han var dock nu ej der. Jag betraktade der allehanda arbeten och preparater, dels vanliga menniskoskeletter, dels andra preparater för comparativ anatomi. En liten Italienare var sysselsatt med att göra Clot beys bild i gips, i full uniform, och höll just nu på med att smörja hans stjernor på bröstet. Mot aftonen förargade jag mig högeligen öfver sejid 'Ali, så att jag gick ut och åt, utan att vänta på hans qvällsvard. Han sof ute hela natten, sedan han (under det jag vandrade omkring i Ezbekijeh) förgäfves väntat på mig hos Abdolkhalik, för hvilken han beklagat sig öfver mig och hvars förmedling i saken han sökt, på det här vanliga sättet.

Juni 12.

Gick middagstiden till Wrede, der jag träffade två andra Tyskar och efter en kort väntan äfven hans svåger, med hvilken jag talade om djur och preparater för vårt anatomiska kabinett. Kort före 'asr gick ner i grannbodarne och hörde på underliga berättelser om af djefvulen besatta menniskor, melbosin, som Mohammad Saleh trakterade oss med. Bland annat att hans faster en tid varit besatt af en 'afrit. Man hade tillkallat en berömd fikih, som läst öfver henne allehanda besvärjelseformler, men fått af Ginn det svaret att han måtte upphöra dermed, ty Ginn ville ej lemna qvinnan förän han dödat henne. Men denne Ginn var Mohammad isynnerhet särdeles bevågen. Han talade med en egen fin stämma ur qvinnans mun och bad honom sätta t.ex. en tallrik uti ett skåp, som var tomt på allt, och då Mohammad efter en stund öppnade den tillslutna dörren till skåpet, såg han tallriken full med konfekt eller frukt, ehuru frukttiden ej var inne; eller ock gaf den honom kött till kalas eller pengar, 12 till 20 piaster, o.s.v. Icke nog med att en Ginn besatt henne, äfven Ginnns slägtingar (såsom syster och bror) bodde uti henne och talade hvar och en med sin stämma ur hennes mun. Denna Ginn-familj kallade sig sjelf Frankisk. En annan, som var melbos, talade flytande och perfekt Fransyska under sina anfall. Det är förunderligt att se, huru de sjelfva tro sina berättelser, så galna de än må vara; Mohammad Saleh tyckes dock vara en mer än vanligt fördomsfri moslim. Allt detta sade han sig sjelf hafva öfverlefvat och sett med egna ögon. Efter 'asr gick jag till vår grammatikaliska meglis i shekh Mohammads 'attar-bod och hörde på shekh 'Alis lektion samt pratade med dem.

Juni 13.

Gick på förmiddagen ut och vandrade i Judeqvarteret, der jag mötte många särdeles vackra Judinnor. Gick sedan till Timofejef och Köhler, der jag blef sittande ända till närmare 'asr, då Timofejef och jag gingo till doktor Prunner, som jag ville rådföra angående anatomiska preparater. Gick med sejid 'Ali till shekh Demerdash, der vi tillbragte natten; men jag hade särdeles tråkigt.

Juni 14.

Gick ut på förmiddagen till shekh 'Ali, hos hvilken jag i hans hus tillbragte tiden ända till Selam med läsande jemte honom. Under middagsbönen gjorde jag en vandring i Azbukijeh, satt i ett café och rökte. Sedan gick jag hem och tog mig en lur till 'asr, då jag blef uppväckt af ormfångaren 'Ali och Timofejef; den senare hemtade mig mitt creditiv och den förre 2 stora ormar, med hvilka han här gjorde stort oväsende, jemte några ödlor. Timofejef blef hos mig hela eftermiddagen, hvarefter vi med sejid 'Ali gingo ut, först i ett café att höra på Sha'er, sedan vandrade omkring hit och dit.

Juni 15.

Hade redan bittida besök af min ormfångare. Hade sedan språng och bestyr hela förmiddagen, dels med preparatorn Jusuf och Palme, dels med mitt creditiv. Satt vidare hemma och väntade på 'Ali, som åter ej visade sig på hela dagen, till min stora förargelse. Vid 'asr lyftade och deponerade pengarne hos Bokti. Hörde så på shekh 'Alis lektion och var efter dess slut en stund hos honom i hans hus. Efter maghrib tog jag honom med mig och satt i Azbukijeh i allén hos Hanafi. Jag har ändteligen i shekh 'Ali funnit en man, som jag riktigt trifves tillsammans med. Var äfven vid 'asr uppe hos Prunner och visade honom de preparater, jag såsom prof hade tagit af Jusuf. Han gillade dem och äfven priset, som Jusuf fordrat af mig. Prunner tyckes mig mera affektera, än verkligen hafva antagit orientaliska eller fastmer Turkiska maner.

Juni 16.

Hade åter besök af min ormfångare, som hemtade mig en liten, men särdeles argsint orm. Kort förut om morgonen kom hit en qvinna, af hvilken för några dagar sedan en barberare ryckt ut en tand, men sålunda att han tagit den bredvid liggande friska, i stället för den sjuka. Kindbenet var nu svullet och hon hade svår värk. Derefter hade besök af en gammal gubbe, hvars bekantskap jag gjort i Demerdash, och som nu bjöd ut böcker åt mig. Medan han satt, kom äfven Abdolkhalik och kort derpå Mohammad effendi, som nu stigit upp från sin sjukdom. Vi åto alla en liten frukost tillsammans. Gick derefter att söka Jusuf, men träffade honom ej hemma. Vid 'asr hade min skriftimma, hörde på shekh 'Ali och satt efter lektionen med honom i hans hus. Vid hemkomsten satt länge vid vår port, jemte Abo khode, som blåste för mig sin zummara; liksom alla sina kolleger var han förtjust öfver sitt instrument, ehuru ringa, och öfver sitt spel.

Juni 17.

Hade språng för att träffa Jusuf, af hvilken jag nu beställde en samling af Nilens fiskar, hvar och en till ett pris af 10 piaster. Köpte glasburkar för de små preparater, jag sjelf tänker göra. Hade efter middagen min skriftimma, gick efter 'asr till shekh 'Ali, tog honom och sejid 'Ali med mig och gick till Bolak, der vi togo en båt och satte öfver floden till andra stranden. Det var med ett särdeles nöje jag åter färdades i båt, ehuru den var liten och blott på en flod. På samma båt med oss voro 3 qvinnor, med de vackrast tecknade ögonbryn jag nästan sett. öfverkomne valde vi ut en plats åt oss, utbredde vår lebbade och satte oss. Jag blef dock ej sittande, utan gjorde en liten promenad omkring en trädgård och såg på den särdeles vackert nedgående solen. Jag kunde ej förmå mitt sällskap att slå sig ner der, emedan det var något afsides från den plats, der allt folk var församladt; liksom alla andra i Kairo voro de rädda för röfvare. Samlingen här på stranden var ej särdeles talrik, de flesta tycktes ha samlat sig på ett stort öppet sandfält nedanför Bolak, der ett stort antal tält voro uppslagna och derifrån hela natten lyste talrika ljus. På den strand der vi voro, hade man utbredt battikh till oändlighet, på ett öppet något under flodbrädden sänkt fält, som utgjorde den egentliga platsen för festen. Hvar och en tycktes i afton nödvändigt böra äta battikh och det tycktes vara nästan det enda nöjet. Några sångare med tarabuckor hade äfven samlat åhörare omkring sig och i buskarne sade man Siréner locka ynglingar till sig, ehuru soldater vandrade omkring för att förekomma oskick. Sedan vi gjort vårt aftonmål med ost och battikh, flyttade vi oss till brädden af den höga och branta flodstranden, der vi kokade thé och kaffe. Jag vandrade ännu litet omkring, för att se hvarmed folket roade sig, men kunde ej finna just någonting. Man känner här just intet annat nöje, än att sitta stilla och orörlig, dricka kaffe, röka och prata. Sedan jag vandrat omkring i mörkret, återvände jag till mitt sällskap och lade mig att sofva på vår lebbade under bar himmel. Jag somnade godt och sof hela natten roligt. Det var nemligen i dag lelet ennokta, den natten då man tror att den droppe faller ned i floden, som förorsakar dess öfversvämning. Den skulle falla kl. omkring 3 à 4 d.v.s. 9 à 10 på aftonen; men ingen tycktes ge akt på eller bry sig om denna tid. Åtminstone gafs den ej på något sätt tillkänna. Båtar, som färdades öfver om natten, aflossade några skott, äfven några hördes från fasta landet, men utan afseende på tiden då nokta föll.

Juni 18.

Sällskapet, som föga hade sofvit under hela natten, utan varit sysselsatta med prat och kaffe, väckte upp mig litet före solens uppgång, då vi gingo i en moské och gjorde morgonbön. Den var högst ruskig, dess meda ingalunda inbjudande. Shekh 'Ali föredrog ock derföre att blifva under bar himmel. Sedan vi druckit kaffe och försett oss med provision, togo vi en liten båt samt begåfvo oss med god nordlig vind uppåt floden, i grenen mellan Embabe och Ibrahim pashas ö; landade under Soleiman aghas palats, gingo upp och besågo den vidsträckta trädgården, som ännu är för ny för att kunna vara rätt vacker. Seglade så längre upp i hett baddande förmiddags solsken, landade vid ön och simmade. Sedan fortsatte vi färden och efter att flera gånger hafva satt på i gyttjan, i anseende till det låga vattenståndet, landstego vi slutligen på Erroda, gingo snedt deröfver och stannade vid Manjal-färjan, der vi bredde ut vår lebbade på stenläggningen. Kamraterna (som ehuru här barnfödda jag tror aldrig förut hade varit på Roda) voro högst trötta och ömkliga, samt föredrogo att här midt i vägen taga sig en middagslur, under det jag gjorde en promenad omkring den utomordentligt vackra, i Engelsk smak anlaggda trädgården, betraktande påfoglarne, som der förvaras i ett enkom för dem inredt hus. Sedan de andra vaknat en stund efter middagen, begåfvo vi oss bort, men alla voro högst tråkiga och medtagna af den lilla färden, äfvensom af hettan, öfver hvilken de högeligen beklagade sig, ehuru jag fann mig ganska väl i den. Vi vandrade så den ganska långa vägen genom staden hem till shekh 'Ali, der vi en stund hvilade och sedan begåfvo oss hem. Kort derpå fingo vi besök af den gamla gubben, som tyckes vilja bli mig en bokskaffare. Efter maghrib satt jag hos Abo Noris med shekh Sha'ravi och hans bror, samt hörde på Abo khodes zummara. Han sade sig i dag hafva ätit, utom boze, äfven hashish, och tycktes också vara rusig. När jag kom hem, fann jag att gubben hade kommit tillbaka och tagit nattqvarter hos mig, såsom ock 'Alis son.

Juni 19.

Hade besök af min ormfångare; jag tog några ormar och gjorde upp räkning med honom, med hvilken han ej tycktes vara särdeles nöjd. Vandrade på förmiddagen omkring i Muski och till Jusufs arbetsrum i Clot beys hus. Efter 'asr hörde på 'Alis lektion och satt derefter med honom och shekh Abdolla i hans hus. Shekh Abdolla är en högst rolig man, kanske den enda här hos hvilken jag funnit spår af humor. Vandrade om aftonen mycket omkring i Azbukijeh af och an, samt satte mig slutligen att hvila hos Hanafi, dit sejid 'Ali begifvit sig före mig; med honom gjorde jag en tur till Ghorijeh, der vi veko in i ett café och sågo på Hashashin. De suto tysta och stilla, gjorde intet oväsende, utan gingo lika vackert bort, sedan hvar och en tagit sig några rökar från den af en gosse kringburna hashish gazen.

Juni 20.

Gick på förmiddagen till Köhler och Timofejef. Efter 'asr gjorde jag mitt aftonmål, för att låta sejid 'Ali gå bittida till shekh Demerdash. Derefter gick jag till shekh 'Ali och satt hos honom ända till maghrib, då vi båda gingo till Hanafi i Azbukijeh.

Juni 21.

Satt hela förmiddagen hemma väntande på shekh 'Ali och Abdolla, med hvilka jag kommit öfverens att göra en tur till Roda, men de kommo ej. Hade härunder besök af den sjuka qvinnan och två henne åtföljande karlar; på den ena drog jag ut en murken tand, under skrik och jemmer. Efter 'asr hörde på shekh 'Alis lektion, satt sedan med honom i hans hus och kom öfverens att han skulle ge mig en lektion äfven mellan 'asr och maghrib hvarje dag. Om aftonen vandrade oupphörligt af och an i Azbukijeh och hade tråkigt.

Juni 22.

Hade besök af 'Ali ormfångaren och tog af honom åtskilligt, som jag skickade till Jusuf. Gjorde derefter en lång promenad i det så kallade Turkqvarteret, Ezbekijeh och andra trakter, genom hvilka jag ännu ej vandrat. Öfverallt träffade jag gamla fallande och förfallna hus, samt emellan dem nya i Turkisk eller Frankisk smak uppförda.

Juni 23.

Gjorde efter lektionen en lång vandring, först upp till Romeli ut från staden, till den lilla soldatkolonin under Gebel elgujuzi. Med stor förundran betraktade jag här det väldiga lodrätt nedstigande berget, om hvilket jag hittills gjort mig alldeles oriktigt begrepp. In i grunden af berget var uthugget ett magasin för krut, som fabriceras i en fabrik uppe på toppen. En stor framskjutande kant deraf bildade ett naturligt hvalf öfver porten. Jag träffade här 2 Turkar, som tycktes vara dess väktare. De rådde mig att vid min återgång till staden ej göra omvägen längsmed muren och på bergen, ty här funnes harami, som säkert skulle plundra mig. Allt folk här ha en förfärlig spökrädsla för röfvare. Jag steg upp på berget på den gjorda vägen, som leder upp till fabriken, allt förvånad öfver det väldiga berget och de underliga grottbildningarne, som syntes öfverallt. Uppkommen på toppen, kunde jag nu rätt skåda öfver den storartade Nildalen, begränsad af Gizeh och Sakkara pyramiderna. Jag fröjdade mig högeligen, tyckande mig nu först rätt fatta det väldiga och grandiösa i Afrikas natur. Jag steg dock snart ner igen, utan att besöka hvarken fabriken eller den moské, som står här uppe, och vandrade genom en usel soldatstad utanför stadsporten under citadellet in i staden, men åter snart ut genom en annan port och så utanför stadsmuren ända till Bab ennasr. I ett café här träffade jag Mohammad Rosas och Abdolkarim. Satt med dem en stund och följde sedan den förre hem i hans hus, der han visade mig allehanda små lappris-saker, mest af Frankisk beredning, t.ex. magneter, hvilkas verkan jag ej låtsade förstå, till hans stora fröjd; allt var till största delen gammalt skräp, men han tycktes sätta stort värde derpå. Så t.ex. gamla usla taflor m.m., hvars beskådande skulle hafva tråkat ut mig, om jag ej sett hans fröjd öfver den förundran jag låtsade. Efter maghrib gjorde slag i Azbukijeh och var sedan på en Sibhe för Abdolkarims aflidna dotter.

Juni 24.

Gjorde på förmiddagen efter lektionen en lång vandring, först genom Judeqvarteret och sedan genom åtskilliga delar af staden, der jag ej förr färdats fram. Hade min skriftimma och min eftermiddags lektion hos shekh 'Ali; gick med honom efter maghrib till Azbukijeh och satt i cafét hos Hanafi till en stund efter 'esha, i det ljufvaste månsken och den mildaste luft, uppfriskad af nordanvind. Så hade jag fått slut på min midsommarsdag här, utan någon fröjd, men dock utan tråkighet.

Juni 25.

Gjorde åter på förmiddagen långa vandringar i öde och förstörda trakter af staden, sedan jag hemma frukosterat med shekhen från Demerdash. För öfrigt gick dagen som vanligt.

Juni 26.

Var på förmiddagen i kansliet och tog pengar af Köhler samt gjorde en liten vandring i Khan khalili, der jag köpte ett par nya skor, äfvensom i trädgårdarne. Vid maghrib då jag kom hem från shekh 'Ali, kallade mig Khalil till sin bod för att se på en carierad tand, som plågade Rifa effendi. Jag var högst generad af hans bekantskap, men kunde ej undgå den. Knappt hade jag åter hunnit upp i mitt rum, så kom han, jemte en af mina bekanta Araber, upp till mig. Han hade dock ej mod att låta mig rycka ut tanden, utan tycktes vara mycket pjåkig och sensibel, som han sjelf sade. Han var högst frågvis och jag var oförsigtig nog att låta honom veta för mycket; jag fruktar verkligen ledsamma följder af denna bekantskap. Vi talade mest Franska och det förundrar mig att han ej kan tala detta språk bättre än han gör. Sedan han gått bort, gjorde jag en liten vandring omkring Azbukijeh, samt till cafét vid Hassanein, der jag hörde på en Muhaddit.

Juni 27.

Gjorde efter lektionen en liten vandring till Khan khalili, der jag köpte en divan af shekh Ibn elvarak. Hade besök af ormsamlaren, tog af honom några småsaker och grälade om priset. För öfrigt gick dagen som vanligt. Satt med shekh 'Ali en stund hos Hanafi och gick sedan med honom till en handelsman från Mergus, som i afton hade en khatme i sitt hus i Muski. Det var i afton molid shekh Selameh, som har en liten kubba och ett litet bönehus här i Muski. Folk var församladt till stor mängd och äfven mycket qvinnor. Vi gjorde vår zijareh hos shekhen, trängande oss in till hans kubba genom den derinvid hoppackade qvinnoskaran. Derefter gingo vi in till handelsmannen och hörde på khatmen. Vi suto omkring 2 timmar och jag hade ganska tråkigt, ehuru shekherna som föredrogo, voro utvalda och ovanligt goda.

Juni 28.

Gick bittida jemte sejid 'Ali till Abdolkhaliks brorsdotters turba, der 5 fokeha gjorde en khatme. Vi suto der en stund och hörde på dem i ett sällskap af omkring 10 personer, bland hvilka en gammal gubbe med grått skägg, som satt och gret. Gjorde en vandring utåt Bolak och utanför staden, samt satte mig sedan i ett café i Azbukijeh allena, väntande slutet af fredagsbönen. Efter maghrib vandrade jag oupphörligen omkring i Azbukijeh, i det ljufvaste månsken och den mildaste luft.

Juni 29.

Hade under lektionen besök af ormfångaren, kort derpå af Abdolkhalik och Hassan, som jag åderlät, vidare af gubben från Demerdash, med hvilken jag åt frukost tillsammans; vidare af några från Divan el mudaris, bland hvilka en hade sjukt öga och som jag skref recept åt. Jag fruktar ledsamma följder af min bekantskap i Divan el mudaris. Gick vid maghrib med sejid 'Ali ut till sultan Kaid beys moské, som ligger i en liten gammal ödelaggd by, utanför staden invid Kairos största begrafningsplats. Här var i dag gama' shekh Ibrahim Dosoki, d.v.s. folk samlades hit, tillbragte natten under zikr och begåfvo sig om morgonen upp till citadellet, för att der få afgjordt när hans fest skulle firas samt för att erhålla tillåtelse och firman till den. Hans fest firas ungefär en månad härefter på sjelfva Nilen, nedanför en till hans ära uppförd moské. Här i Kaid bey ligger en af hans kholafa begrafven. Vi gjorde vår zijareh hos den här likaledes begrafna shekh 'Afifi, i hvars bönehus vi suto och hörde på en särdeles vacker zikr. Äfven några andra shekher besökte vi, samt suto en stund och hörde på de zikr, som höllos för hvar och en. Folk var samladt till stor mängd och roade sig, som vanligt, med att sitta i cafén eller moskéer och prata. Jag vandrade omkring utanför byn och insöp ljuf, mild nordanvind, som blåste fram öfver öknen. Månen var nu full och särdeles klar på den blåa himmelen. Vi kommo hem kl. 4 à la Ture i det ljufvaste väder.

Juni 30.

Hade om morgonen efter lektionen en liten dispyt med shekh 'Ali om Nilens öfversvämning, hvars orsak jag förklarade vara det ymniga regn, som denna tid faller i Nubien. Han sade den öfversvämma från källor i paradiset och allt vara min 'alm allah. Dispyten var temmeligen liflig, dock utan hetta och slöts dermed att jag fann för godt att tiga, när han hemtade sina bevis från Sunna. Gick kort efter lektionen upp på sandhögarne utanför Bab ennasr, satt der och inandades ökenluften. Det var i dag liksom i går, en ovanligt stark hetta, så att den NV-vind som blåste hade nästan ingen friskhet med sig. För öfrigt tillbragte jag dagen i lättja och tråkighet, ty för den starka hettan hade jag ej lust till någonting. Gjorde en spatsertur omkring Birket, men äfven här var luften het och föga frisk. Kände mig om aftonen särdeles trött och alldeles medtagen.

Juli 1.

Gjorde en lång vandring i Khan khalili, såg på marknaden der och köpte mig äfven några småsaker. Efter middagen gick i badstuga, för att litet afkyla mig från den olidliga starka hettan i dag. Sedan jag kommit derifrån blef jag hemma och led förfärligt af hettan i mina rum.

Jult 2.

Hade besök af shekh Ibrahim, som jag nu på så lång tid ej sett, hvarken hemma hos mig eller ute. Han talade om en man, som kommit hit och föregifvit sig hafva blifvit fången af Franger samt tillbragt 12 år hos dem i fångenskap, men nu nyligen i en dröm blifvit besökt af sejid Ahmad elbedavi, af honom omedelbarligen förd till Tanta, samt derifrån åter kommit hit, för att tala med shekh Ettamim. Historien kommenterades här hos mig såsom bedrägeri. Man tyckes småningom äfven här börja förlora tron på underverk. Efter maghrib gick med sejid 'Ali och gjorde vår zijaret hos Sejideh Nefhise, hvars molid nu firas. Vi suto invid hennes kobba, läste sjelfva och läto en fikih för 5 fadda läsa Surah Jasin der. Vandrade omkring i hennes lilla, men särdeles vackra moské. Besökte på återvägen kobban för i hennes farbror: Mohammad elanvar, ibn elhasan ibn Hossein ibn 'Ali. Här var temmeligen mycket folk, dock klagade man att det ej var hälften af hvad man i fordna tider varit van att se. Vi gjorde vandringen fram och tillbaka nästan utan att hvila oss, hvarföre sejid 'Ali kom hem alldeles uttröttad och medtagen, såsom äfven jag till någon del.

Juli 3.

Åt frukost hemma med shekherna 'Ali och Ibrahim, gick derefter ut och vandrade i Muski, för att söka mig ett glas i mina söndrade gröna glasögon, men fann intet. Dagen gick för öfrigt som vanligt med sina 2 lektioner.

Juli 4.

Gick efter lektionen för att taga pengar af Bokti, men träffade ej honom och tog derföre af Köhler en liten summa. Vandrade derefter i Khan khalili och Kutubijeh, köpte äfven en bok i Bejan och en Sahhara, för afsändandet af böcker hem. Packade och rustade för afresan till rif, tiden mellan sohr och 'asr, gick derefter till Bokti, som var ovanligt artig och vänlig, förmodligen derföre att jag alltid visat honom barskhet för hans småaktighet. Vid maghrib underrättade jag Sejid 'Ali att han skulle blifva här efter mig, hvilket grep honom mycket, så att han tycktes vilja börja en scen, hvilket jag dock afböjde med barska och vresiga miner. Gick till trädgården i Darb elginena, som till en del var illuminerad, i anledning deraf att en hökares son dessa dagar skall omskäras. Här funnos i afton 'avalim och mycket folk var församladt för att höra dem. Jag fann mig ej någon lämplig plats och folket var här värre än hos oss att väsnas och höja sina förtjusningsutrop, så att jag ej väl kunde höra sångerskan, förargade mig och gick snart bort. När jag kom i trädgården och spatserade inom den, råkade jag ut för en ung Arab vid fiskijen, som först, när jag satte mig, hojtade högst oartigt åt mig. Jag hojtade lika barskt emot och tystade honom så. Sedan kom han och satte sig bredvid mig, då jag bannade honom för hans ohöflighet. Slutligen blef han högst mjuk, bad mig om förlåtelse och var särdeles putslustig. Han sade sig vara dräng hos en Frankisk medicus.

Juli 5.

Förde sahharan fullpackad med böcker och andra saker till Bokti. När jag kom derifrån hade Sejid 'Ali gått ut och tagit nyckeln med sig. Jag fick dock upp dörren med min kappsäcks-nyckel, gick in och väntade, men ingen kom. Efter middagen kom dock Abdolkhalik, och sedan vi först en lång stund talat om allehanda likgiltiga saker, började han med ingångsspråk om sin vänskap och kärlek till mig, samt frågor om jag å min sida äfven hade vänskap för honom m.m.d. strunt och ömkligt prat, som man beständigt hör i Kairo-boernas mun. Sedan börjades hufvudsaken om Sejid 'Ali, att han hade samkat skuld på sig under den tid han varit i min tjenst, att jag måtte betala dessa skulder, hellre än att folk sedan skulle komma och rycka af honom hans turban och 'ere o.s.v. Samma visa hade äfven shekh Kolali hela morgonen sjungit för mig, för att locka pengar af mig till betäckande af den skuld, Sejid 'Ali gjort hos honom för shawlar dem han tagit. Under det Abdolkhalik satt och talade härom, kom Sejid 'Ali och underrättade oss om att då han gått ner kort efter mig, bärande min kabot och ibrik, folk samlats omkring honom och tagit dessa saker ifrån honom, för de skulder han hade hos dem. Shekh Kolali skaffade dem dock snart tillbaka. Nu kom äfven effendin från Divan el mudarias med sitt sjuka öga, och, sedan jag expedierat honom, Mohammad Sa'odi; Sejid 'Alis sak ventilerades alltfort och slöts, när deras usla tiggande uttröttat mig, sålunda att jag spenderade en colonnat. Sedan detta ändteligen var slut och de gått bort, skickade mig shekh Kolali 4 åsnor, som transporterade resten af mina saker till shekh 'Ali. Vid flyttningen hade jag äfven anledning att vara missnöjd med Sejid 'Ali, ty sedan allt var i ordning stannade han en stund efter, satte sig med oss i portgången och for ut emot shekh 'Ali, liksom han hemma hos mig gjort mot Abdolkhalik. Tiden var nu förliden efter 'asr, vi satte oss (shekh 'Ali och jag) uti hans mandara, dit mina saker voro inflyttade, språkande om dagens händelser och om Sejid 'Ali, hvars hela uppförande äfvensom skulder han förklarade vara blott och bart skälmstycken. Om så förhåller sig, som jag nästan har lust att tro, är det just ett vackert exempel på trolöshet och skrymteri. Om aftonen gingo vi ner till Azbukijeh och suto hos Hanafi till temmeligen sent. Sedan vi kommit hem, gjort vår maghrib- och esha-bön, lade vi oss, jag i mandaran och shekh 'Ali ute på gården på en mastaba; men förän vi somnade, sjöng han ännu ett kapitel ur Koran, med ett särdeles vackert föredrag.