INNEHÅLL (continued 45)

007:008 Ty om jag ock bedrövade eder genom mitt brev, så ångrar jag nu icke detta. Nej, om jag förut ångrade det—eftersom jag ser att det brevet har bedrövat eder, låt vara allenast för en liten tid— 007:009 så gläder jag mig nu i stället, icke därför att I bleven bedrövade, utan därför att eder bedrövelse lände eder till bättring. Det var ju efter Guds sinne som I bleven bedrövade, och I haven alltså icke genom oss lidit någon skada. 007:010 Ty den bedrövelse som är efter Guds sinne kommer åstad en bättring som leder till frälsning, och som man icke ångrar; men världens bedrövelse kommer åstad död. 007:011 Se, just detta, att I bleven bedrövade efter Guds sinne, huru mycket nit har det icke framkallat hos eder, ja, huru många ursäkter, huru stor förtrytelse, huru mycken fruktan, huru mycken längtan, huru mycken iver, huru många bestraffningar! På allt sätt haven I bevisat att I viljen vara rena i den sak det här gäller.— 007:012 Om jag skrev till eder, så skedde detta alltså icke för den mans skull, som hade gjort orätt, ej heller för den mans skull, som hade lidit orätt, utan på det att edert nit för oss skulle bliva uppenbart bland eder själva inför Gud.

007:013 Så hava vi nu fått hugnad. Och till den hugnad, som vi redan för egen del fingo, kom den ännu mer överflödande glädje som bereddes oss av den glädje Titus hade fått. Ty hans ande har fått vederkvickelse genom eder alla. 007:014 Och om jag inför honom har berömt mig något i fråga om eder, så har jag icke kommit på skam därmed; utan likasom vi eljest i allting hava talat sanning inför eder, så har också det som vi inför Titus hava sagt till eder berömmelse visat sig vara sanning. 007:015 Och hans hjärta överflödar ännu mer av kärlek till eder, då han nu påminner sig allas eder lydnad, huru I villigt togen emot honom, med fruktan och bävan.

007:016 Jag gläder mig över att jag, i allt vad eder angår, kan vara vid gott mod.

008:001 Vi vilja meddela eder, käre bröder, huru Guds nåd har verkat i Macedoniens församlingar. 008:002 Fastän de hava varit prövade av svår nöd, har deras överflödande glädje, mitt under deras djupa fattigdom, så flödat över, att de av gott hjärta hava givit rikliga gåvor. 008:003 Ty de hava givit efter sin förmåga, ja, över sin förmåga, och det självmant; därom kan jag vittna. 008:004 Mycket enträget bådo de oss om den ynnesten att få vara med om understödet åt de heliga. 008:005 Och de gåvo icke allenast vad vi hade hoppats, utan sig själva gåvo de, först och främst åt Herren, och så åt oss, genom Guds vilja. 008:006 Så kunde vi uppmana Titus att han skulle fortsätta såsom han hade begynt och föra jämväl detta kärleksverk bland eder till fullbordan. 008:007 Ja, då I nu utmärken eder i alla stycken: i tro, i tal, i kunskap, i allsköns nit, i kärlek, den kärlek som av eder har blivit oss bevisad, så mån I se till, att I också utmärken eder i detta kärleksverk.

008:008 Detta säger jag dock icke såsom en befallning, utan därför att jag, genom att framhålla andras nit, vill pröva om också eder kärlek är äkta. 008:009 I kännen ju vår Herres, Jesu Kristi, nåd, huru han, som var rik, likväl blev fattig för eder skull, på det att I genom hans fattigdom skullen bliva rika. 008:010 Det är allenast ett råd som jag härmed giver. Ty detta kan vara nyttigt för eder. I voren ju före de andra—redan under förra året—icke allenast när det gällde att sätta saken i verket, utan till och med när det gällde att besluta sig för den. 008:011 Fullborden nu ock edert verk, så att I, som voren så villiga att besluta det, jämväl, i mån av edra tillgångar, fören det till fullbordan. 008:012 Ty om den goda viljan är för handen, så bliver den välbehaglig med de tillgångar den har och bedömes ej efter vad den icke har. 008:013 Ty meningen är icke att andra skola hava lättnad och I själva lida nöd. Nej, en utjämning skall ske, 008:014 så att edert överflöd denna gång kommer deras brist till hjälp, för att en annan gång deras överflöd skall komma eder brist till hjälp. Så skall en utjämning ske, 008:015 efter skriftens ord: »Den som hade samlat mycket hade intet till överlopps, och den som hade samlat litet, honom fattades intet.»

008:016 Gud vare tack, som också i Titus' hjärta ingiver samma nit för eder. 008:017 Ty han mottog villigt vår uppmaning; ja, han var så nitisk, att han nu självmant far åstad till eder.

008:018 Med honom sända vi ock här en broder som i alla våra församlingar prisas för sitt nit om evangelium; 008:019 dessutom har han ock av församlingarna blivit utvald att vara vår följeslagare, när vi skola begiva oss åstad med den kärleksgåva som nu genom vår försorg kommer till stånd, Herren till ära och såsom ett vittnesbörd om vår goda vilja. 008:020 Därmed vilja vi förebygga att man talar illa om oss, i vad som rör det rikliga sammanskott som nu genom vår försorg kommer till stånd. 008:021 Ty vi vinnlägga oss om vad som är gott icke allenast inför Herren, utan ock inför människor.

008:022 Jämte dessa sända vi en annan av våra bröder, vilkens nit vi ofta och i många stycken hava funnit hålla provet, och som nu på grund av sin stora tillit till eder är ännu mycket mer nitisk.

008:023 Om jag nu har anbefallt Titus, så mån I besinna att han är min medbroder och min medarbetare till edert bästa; och om jag har skrivit om andra våra bröder, så mån I besinna att de äro församlingssändebud och Kristi ära. 008:024 Given alltså inför församlingarna bevis på eder kärlek, och därmed också på sanningen av det som vi inför dem hava sagt till eder berömmelse.

009:001 Om understödet till de heliga är det nu visserligen överflödigt att jag här skriver till eder; 009:002 jag känner ju eder goda vilja, och av den plägar jag, i fråga om eder, berömma mig inför macedonierna, i det jag omtalar att Akaja ända sedan förra året har varit redo, och att det är just edert nit som har eggat så många andra. 009:003 Likväl sänder jag nu åstad dessa bröder, för att det som jag har sagt till eder berömmelse icke skall i denna del befinnas hava varit tomt tal. Ty, såsom jag förut har sagt, jag vill att I skolen vara redo. 009:004 Eljest, om några macedonier komma med mig och finna eder oberedda, kunna vi—för att icke säga I—till äventyrs komma på skam med vår tillförsikt i denna sak. 009:005 Jag har därför funnit det vara nödvändigt att uppmana bröderna att i förväg begiva sig till eder och förbereda den rikliga »välsignelsegåva» som I redan haven utlovat. De skola laga att denna är tillreds såsom en riklig gåva, och icke såsom en gåva i njugghet.

009:006 Besinnen detta: den som sår sparsamt, han skall ock skörda sparsamt; men den som sår rikligt, han skall ock skörda riklig välsignelse.

009:007 Var och en give efter som han har känt sig manad i sitt hjärta, icke med olust eller av tvång, ty »Gud älskar en glad givare».

009:008 Men Gud är mäktig att i överflödande mått låta all nåd komma eder till del, så att I alltid i allo haven allt till fyllest och i överflöd kunnen giva till allt gott verk, 009:009 efter skriftens ord: »Han utströr, han giver åt de fattiga, hans rättfärdighet förbliver evinnerligen.» 009:010 Och han som giver såningsmannen »säd till att så och bröd till att äta», han skall ock giva eder utsädet och låta det föröka sig och skall bereda växt åt eder rättfärdighets frukt. 009:011 I skolen bliva så rika på allt, att I av gott hjärta kunnen giva allahanda gåvor, vilka, när de överlämnas genom oss, skola framkalla tacksägelse till Gud. 009:012 Ty det understöd, som kommer till stånd genom denna eder tjänst, skall icke allenast avhjälpa de heligas brist, utan verka ännu långt mer genom att framkalla många tacksägelser till Gud. 009:013 De skola nämligen, därför att I visen eder så väl hålla provet i fråga om detta understöd, komma att prisa Gud för att I med så lydaktigt sinne bekännen eder till Kristi evangelium och av så gott hjärta visen dem och alla andra edert deltagande. 009:014 De skola ock själva bedja för eder och längta efter eder, för den Guds nåds skull, som i så översvinnligen rikt mått beskäres eder.

009:015 Ja, Gud vare tack för hans outsägligt rika gåva!

010:001 Jag Paulus själv, som »är så ödmjuk, när jag står ansikte mot ansikte med eder, men visar mig så modig mot eder, när jag är långt borta», jag förmanar eder vid Kristi saktmod och mildhet 010:002 och beder eder se till, att jag icke, när jag en gång är hos eder, måste »visa mig modig», i det jag helt oförskräckt tänker våga mig på somliga som mena att vi »vandra efter köttet». 010:003 Ty fastän vi vandra i köttet, föra vi dock icke en strid efter köttet. 010:004 Våra stridsvapen äro nämligen icke av köttslig art; de äro tvärtom så mäktiga inför Gud, att de kunna bryta ned fästen. 010:005 Ja, vi bryta ned tankebyggnader och alla slags höga bålverk, som uppresas mot kunskapen om Gud, och vi taga alla slags tankefunder till fånga och lägga dem under Kristi lydnad. 010:006 Och när lydnaden fullt har kommit till väldet bland eder, då äro vi redo att näpsa all olydnad.

010:007 Sen då vad som ligger öppet för allas ögon. Om någon i sitt sinne är viss om att han hör Kristus till, så må han ytterligare besinna inom sig, att lika visst som han själv hör Kristus till, lika visst göra också vi det. 010:008 Och om jag än något härutöver berömmer mig, då nu fråga är om vår myndighet—den som Herren har givit oss, till att uppbygga eder och icke till att nedbryta—så skall jag dock icke komma på skam därmed. 010:009 Jag vill icke att det skall se ut, som om jag med mina brev allenast tänkte skrämma eder. 010:010 Ty man säger ju: »Hans brev äro väl myndiga och stränga, men när han kommer själv, uppträder han utan kraft, och på hans ord aktar ingen.» 010:011 Den som säger sådant, han må emellertid göra sig beredd på att sådana som vi äro i orden, genom våra brev, när vi äro frånvarande, sådana skola vi ock visa oss i gärningarna, när vi äro närvarande.

010:012 Ty vi äro icke nog dristiga att räkna oss till eller jämföra oss med somliga som giva sig själva gott vitsord, men som äro utan förstånd, i det att de mäta sig allenast efter sig själva och jämföra sig allenast med sig själva. 010:013 Vi för vår del vilja icke berömma oss till övermått, utan allenast efter måttet av det område som Gud tillmätte åt oss, när han bestämde att vi skulle nå fram jämväl till eder. 010:014 Ty vi sträcka oss icke utom vårt område, såsom nådde vi icke rätteligen fram till eder; vi hava ju redan med evangelium om Kristus hunnit fram jämväl till eder. 010:015 När vi säga detta, berömma vi oss icke till övermått, icke av andras arbete. Men väl hava vi det hoppet, att i samma mån som eder tro växer till, vi inom det område som har tillfallit oss skola bland eder vinna framgång, i så överflödande mått, 010:016 att vi också få förkunna evangelium i trakter som ligga bortom eder—och detta utan att vi, inom ett område som tillhör andra, berömma oss i fråga om det som redan där är uträttat. 010:017 Men »den som vill berömma sig, han berömme sig av Herren». 010:018 Ty icke den håller provet, som giver sig själv gott vitsord, utan den som Herren giver sådant vitsord.

011:001 Jag skulle önska att I villen hava fördrag med mig, om jag nu talar något litet efter dårars sätt. Dock, I haven helt visst fördrag med mig. 011:002 Ty jag nitälskar för eder såsom Gud nitälskar, och jag har trolovat eder med Kristus, och ingen annan, för att kunna ställa fram inför honom en ren jungfru. 011:003 Men jag fruktar att såsom ormen i sin illfundighet bedrog Eva, så skola till äventyrs också edra sinnen fördärvas och dragas ifrån den uppriktiga troheten mot Kristus. 011:004 Om någon kommer och predikar en annan Jesus, än den vi hava predikat, eller om I undfån ett annat slags ande, än den I förut haven undfått, eller ett annat slags evangelium, än det I förut haven mottagit, då fördragen I ju sådant alltför väl.

011:005 Jag menar nu att jag icke i något stycke står tillbaka för dessa så övermåttan höga »apostlar». 011:006 Om jag än är oförfaren i talkonsten, så är jag det likväl icke i fråga om kunskap. Tvärtom, vi hava på allt sätt, i alla stycken, lagt vår kunskap i dagen inför eder.

011:007 Eller var det väl en synd jag begick, när jag för intet förkunnade Guds evangelium för eder och sålunda ödmjukade mig, på det att I skullen bliva upphöjda? 011:008 Andra församlingar plundrade jag, i det jag, för att kunna tjäna eder, tog lön av dem. 011:009 Och när jag under min vistelse hos eder led brist, låg jag ändå ingen till last; ty den brist jag led avhjälptes av bröderna, när de kommo från Macedonien. Ja, på allt sätt aktade jag mig för att vara eder till tunga, och allt framgent skall jag akta mig därför. 011:010 Så visst som Kristi sannfärdighet är i mig, den berömmelsen skall icke få tagas ifrån mig i Akajas bygder. 011:011 Varför? Månne därför att jag icke älskar eder? Gud vet att jag så gör. 011:012 Och vad jag nu gör, det skall jag ock framgent göra, för att de som trakta efter tillfälle att bliva likställda med oss i fråga om berömmelse skola genom mig berövas tillfället därtill. 011:013 Ty de männen äro falska apostlar, oredliga arbetare, som förskapa sig till Kristi apostlar. 011:014 Och detta är icke att undra på. Satan själv förskapar sig ju till en ljusets ängel. 011:015 Det är då icke något märkligt, om jämväl hans tjänare så förskapa sig, att de likna rättfärdighetens tjänare. Men deras ände skall svara emot deras gärningar.

011:016 Åter säger jag: Ingen må mena att jag är en dåre; men om jag vore det, så mån I ändå hålla till godo med mig—låt vara såsom med en dåre—så att ock jag får berömma mig något litet. 011:017 Vad jag talar, då jag nu med sådan tillförsikt berömmer mig, det talar jag icke efter Herrens sinne, utan efter dårars sätt. 011:018 Då så många berömma sig på köttsligt vis, vill ock jag berömma mig; 011:019 I haven ju gärna fördrag med dårar, I som själva ären så kloka. 011:020 I fördragen ju, om man trälbinder eder, om man utsuger eder, om man fångar eder, om man förhäver sig över eder, om man slår eder i ansiktet. 011:021 Till vår skam måste jag tillstå att vi för vår del hava »varit för svaga» till sådant. Men eljest, vadhelst andra kunna göra sig stora med, det kan också jag göra mig stor med—om jag nu får tala efter dårars sätt. 011:022 Äro de hebréer, så är jag det ock. Äro de israeliter, så är jag det ock. Äro de Abrahams säd, så är jag det ock. 011:023 Äro de Kristi tjänare, så är jag det ännu mer—om jag nu får tala såsom vore jag en dåre. Jag har haft mer arbete, oftare varit i fängelse, fått hugg och slag till överflöd, varit i dödsnöd många gånger. 011:024 Av judarna har jag fem gånger fått fyrtio slag, på ett när. 011:025 Tre gånger har jag blivit piskad med spön, en gång har jag blivit stenad, tre gånger har jag lidit skeppsbrott, ett helt dygn har jag drivit omkring på djupa havet. 011:026 Jag har ofta måst vara ute på resor; jag har utstått faror på floder, faror bland rövare, faror genom landsmän, faror genom hedningar, faror i städer, faror i öknar, faror på havet, faror bland falska bröder— 011:027 allt under arbete och möda, under mångfaldiga vakor, under hunger och törst, under svält titt och ofta, under köld och nakenhet. 011:028 Och till allt annat kommer det, att jag var dag är överlupen, då jag måste hava omsorg om alla församlingarna. 011:029 Vem är svag, utan att också jag bliver svag? Vem kommer på fall, utan att jag bliver upptänd?— 011:030 Om jag nu måste berömma mig, så vill jag berömma mig av min svaghet. 011:031 Herren Jesu Gud och Fader, han som är högtlovad i evighet, vet att jag icke ljuger.

011:032 I Damaskus lät konung Aretas' ståthållare sätta ut vakt vid damaskenernas stad för att gripa mig; 011:033 och jag måste i en korg släppas ned genom en öppning på muren och kom så undan hans händer.

012:001 Jag måste ytterligare berömma mig. Väl är sådant icke eljest nyttigt, men jag kommer nu till syner och uppenbarelser, som hava beskärts mig av Herren. 012:002 Jag vet om en man som är i Kristus, att han för fjorton år sedan blev uppryckt ända till tredje himmelen; huruvida det nu var i kroppslig måtto, eller om han var skild från sin kropp, det vet jag icke, Gud allena vet det. 012:003 Ja, jag vet om denne man, att han—huruvida det nu var i kroppslig måtto, eller om han var skild från sin kropp, det vet jag icke, Gud allena vet det— 012:004 jag vet om honom, att han blev uppryckt till paradiset och fick höra outsägliga ord, sådana som det icke är lovligt för en människa att uttala. 012:005 I fråga om den mannen vill jag berömma mig, men i fråga om mig själv vill jag icke berömma mig, om icke av min svaghet. 012:006 Visserligen skulle jag icke vara en dåre, om jag ville berömma mig själv, ty det vore sanning som jag då skulle tala; men likväl avhåller jag mig därifrån, för att ingen skall hava högre tankar om mig än skäligt är, efter vad han ser hos mig eller hör av mig. 012:007 Och för att jag icke skall förhäva mig på grund av mina övermåttan höga uppenbarelser, har jag fått en törntagg i mitt kött, en Satans ängel, som skall slå mig i ansiktet, för att jag icke skall förhäva mig. 012:008 Att denne måtte vika ifrån mig, därom har jag tre gånger bett till Herren. 012:009 Men Herren har sagt till mig; »Min nåd är dig nog, ty kraften fullkomnas i svaghet.» Därför vill jag hellre med glädje berömma mig av min svaghet, på det att Kristi kraft må komma och vila över mig. 012:010 Ja, därför finner jag behag i svaghet, i misshandling, i nöd, i förföljelse, i ångest för Kristi skull; ty när jag är svag, då är jag stark.

012:011 Så har jag nu gjort mig till en dåre; I haven själva nödgat mig därtill. Jag hade ju bort få gott vitsord av eder; ty om jag än är ett intet, så har jag dock icke i något stycke stått tillbaka för dessa så övermåttan höga »apostlar». 012:012 De gärningar som äro en apostels kännemärken hava ock med all uthållighet blivit gjorda bland eder, genom tecken och under och kraftgärningar. 012:013 Och haven I väl i något stycke blivit tillbakasatta för de andra församlingarna? Dock, kanhända i det stycket, att jag för min del icke har legat eder till last? Den oförrätten mån I då förlåta mig.

012:014 Se, det är nu tredje gången som jag står redo att komma till eder. Och jag skall icke ligga eder till last, ty icke edert söker jag, utan eder själva. Och barnen äro ju icke pliktiga att spara åt föräldrarna, utan föräldrarna åt barnen. 012:015 Och för min del vill jag gärna för edra själar både offra vad jag äger och låta mig själv offras hel och hållen. Om jag nu så högt älskar eder, skall jag väl därför bliva mindre älskad?

012:016 Dock, det kunde ju vara så, att jag visserligen icke själv hade betungat eder, men att jag på en listig omväg hade fångat eder, jag som är så illfundig. 012:017 Har jag då verkligen, genom någon av dem som jag har sänt till eder, berett mig någon orätt vinning av eder? 012:018 Sant är att jag bad Titus fara och sände med honom den andre brodern. Men icke har väl Titus berett mig någon orätt vinning av eder? Hava vi icke båda vandrat i en och samme Ande? Hava vi icke båda gått i samma fotspår?

012:019 Nu torden I redan länge hava menat att det är inför eder som vi försvara oss. Nej, det är inför Gud, i Kristus, som vi tala, men visserligen alltsammans för att uppbygga eder, I älskade. 012:020 Ty jag fruktar att jag vid min ankomst till äventyrs icke skall finna eder sådana som jag skulle önska, och att jag själv då av eder skall befinnas vara sådan som I icke skullen önska. Jag fruktar att till äventyrs kiv, avund, vrede, genstridighet, förtal, skvaller, uppblåsthet och oordning råda bland eder. 012:021 Ja, jag fruktar att min Gud skall låta mig vid min ankomst åter bliva förödmjukad genom eder, och att jag skall få sörja över många av dem som förut hava syndat, och som ännu icke hava känt ånger över den orenhet och otukt och lösaktighet som de hava övat.

013:001 Det är nu tredje gången som jag skall komma till eder; »efter två eller tre vittnens utsago skall var sak avgöras». 013:002 Till dem som förut hava syndat och till alla de andra har jag redan i förväg sagt, och jag säger nu åter i förväg—nu då jag är borta ifrån eder, likasom förut då jag för andra gången var hos eder—att jag icke skall visa någon skonsamhet, när jag kommer igen. 013:003 I viljen ju hava ett bevis för att det är Kristus som talar i mig, han som icke är svag mot eder, utan är stark bland eder. 013:004 Ty om han än blev korsfäst i följd av svaghet, så lever han dock av Guds kraft. Också vi äro ju svaga i honom, men av Guds kraft skola vi leva med honom och bevisa det på eder.

013:005 Rannsaken eder själva, huruvida I ären i tron, ja, pröven eder själva. Eller kännen I icke med eder själva att Jesus Kristus är i eder? Varom icke, så hållen I ej provet. 013:006 Att vi för vår del icke äro av dem som ej hålla provet, det hoppas jag att I skolen få lära känna. 013:007 Men vi bedja till Gud att I icke mån göra något ont, detta icke för att vi å vår sida skola synas hålla provet, utan för att I själva verkligen skolen göra vad gott är. Sedan må vi å vår sida gärna anses icke hålla provet. 013:008 Ty icke mot sanningen, utan allenast för sanningen förmå vi något. 013:009 Och vi glädja oss, när vi äro svaga, men I ären starka. Just detta bedja vi också om, att I mån alltmer fullkomnas. 013:010 Och medan jag ännu är borta ifrån eder, skriver jag detta, för att jag icke, när jag är hos eder, skall nödgas uppträda med stränghet, i kraft av den myndighet som Herren har givit mig, till att uppbygga och icke till att nedbryta.

013:011 För övrigt, mina bröder, varen glada, låten fullkomna eder, låten förmana eder, varen ens till sinnes, hållen frid; då skall kärlekens och fridens Gud vara med eder.

013:012 Hälsen varandra med en helig kyss. Alla de heliga hälsa eder.

013:013 Herrens, Jesu Kristi, nåd och Guds kärlek och den helige Andes delaktighet vare med eder alla.

Paulus' brev till galaterna

001:001 Paulus, apostel, icke från människor, ej heller genom någon människa, utan genom Jesus Kristus och genom Gud, Fadern, som har uppväckt honom från de döda— 001:002 jag, jämte alla de bröder som äro här med mig, hälsar församlingarna i Galatien. 001:003 Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och ifrån Herren Jesus Kristus, 001:004 som har utgivit sig själv för våra synder, för att rädda oss från den nuvarande onda tidsåldern, efter vår Guds och Faders vilja. 001:005 Honom tillhör äran i evigheternas evigheter. Amen.

001:006 Det förundrar mig att I så hastigt avfallen från honom, som har kallat eder till att vara i Kristi nåd, och vänden eder till ett nytt evangelium. 001:007 Likväl är detta icke något annat »evangelium»; det är allenast så, att några finnas som vålla förvirring bland eder och vilja förvända Kristi evangelium. 001:008 Men om någon, vore det ock vi själva eller en ängel från himmelen, förkunnar evangelium i strid mot vad vi hava förkunnat för eder, så vare han förbannad. 001:009 Ja, såsom vi förut hava sagt, så säger jag nu åter: Om någon förkunnar evangelium för eder i strid mot vad I haven undfått, så vare han förbannad.

001:010 Är det då människor som jag nu söker vinna för mig, eller är det Gud? Står jag verkligen efter att »vara människor till behag»? Nej, om jag ännu ville vara människor till behag, så vore jag icke en Kristi tjänare.

001:011 Ty det vill jag säga eder, mina bröder, att det evangelium som har blivit förkunnat av mig icke är någon människolära. 001:012 Det är ju icke heller av någon människa som jag har undfått det eller blivit undervisad däri, utan genom en uppenbarelse från Jesus Kristus.

001:013 I haven ju hört huru det var med mig, medan jag ännu vandrade i judiskt väsende: att jag då övermåttan våldsamt förföljde Guds församling och ville utrota den, 001:014 ja, att jag gick längre i judiskt väsende än många av mina samtida landsmän och ännu ivrigare nitälskade för mina fäders stadgar. 001:015 Men när han, som allt ifrån min moders liv har avskilt mig, och som genom sin nåd har kallat mig, 001:016 täcktes i mig uppenbara sin Son, för att jag bland hedningarna skulle förkunna evangelium om honom, då begav jag mig strax åstad; jag rådförde mig icke med någon människa, 001:017 ej heller for jag upp till Jerusalem, till dem som före mig voro apostlar. I stället for jag bort till Arabien och vände så åter tillbaka till Damaskus.

001:018 Först sedan, tre år därefter, for jag upp till Jerusalem, för att lära känna Cefas, och jag stannade hos honom femton dagar. 001:019 Men av de andra apostlarna såg jag ingen; allenast Jakob, Herrens broder, såg jag. 001:020 Och Gud vet att jag icke ljuger i vad jag här skriver till eder.

001:021 Därefter for jag till Syriens och Ciliciens bygder. 001:022 Men för de kristna församlingarna i Judeen var jag personligen okänd. 001:023 De hörde allenast huru man sade: »Han som förut förföljde oss, han förkunnar nu evangelium om den tro som han förr ville utrota.» 001:024 Och de prisade Gud för min skull.

002:001 Efter fjorton års förlopp for jag sedan åter upp till Jerusalem, åtföljd av Barnabas; jag tog då också Titus med mig. 002:002 Men det var på grund av en uppenbarelse som jag for dit. Och för bröderna där framlade jag det evangelium som jag predikar bland hedningarna; särskilt framlade jag det för de män som stodo högst i anseende—detta av oro för att mitt strävande nu vore förgäves eller förut hade varit det. 002:003 Men icke ens Titus, min följeslagare, som var grek, blev nödgad att låta omskära sig. 002:004 Det var nämligen så, att några falska bröder hade kommit att upptagas i församlingen, dit de hade smugit sig in för att bespeja vår frihet, den som vi hava i Kristus Jesus, varefter de ville trälbinda oss. 002:005 Dock gåvo vi icke ens ett ögonblick vika för dem genom en sådan underkastelse; ty vi ville att evangelii sanning skulle bliva bevarad hos eder. 002:006 Och vad angår dem som ansågos något vara—hurudana de nu voro, det kommer icke mig vid; Gud har icke anseende till personen— så sökte icke dessa män, de som stodo högst i anseende, att pålägga mig några nya förpliktelser. 002:007 Tvärtom; de sågo att jag hade blivit betrodd med att förkunna evangelium för de oomskurna, likasom Petrus hade fått de omskurna på sin del— 002:008 ty densamme som hade stått Petrus bi vid hans apostlaverksamhet bland de omskurna, han hade ock stått mig bi bland hedningarna— 002:009 och när de nu förnummo vilken nåd som hade blivit mig given, räckte de mig och Barnabas handen till samarbete, både Jakob och Cefas och Johannes, de män som räknades för själva stödjepelarna; vi skulle verka bland hedningarna, och de bland de omskurna. 002:010 Allenast skulle vi tänka på de fattiga; och just detta har jag också vinnlagt mig om att göra.

002:011 Men när Cefas kom till Antiokia, trädde jag öppet upp mot honom, ty han hade befunnits skyldig till en försyndelse. 002:012 Förut hade han nämligen ätit tillsammans med hedningarna; men så kommo några män dit från Jakob, och efter deras ankomst drog han sig tillbaka och höll sig undan, av fruktan för de omskurna. 002:013 Till samma skrymteri gjorde sig också de andra judarna skyldiga, och så blev till och med Barnabas indragen i deras skrymteri. 002:014 Men när jag såg att de icke vandrade med fasta steg, enligt evangelii sanning, sade jag till Cefas i allas närvaro: »Om du, som är en jude, kan leva efter hednisk sed i stället för efter judisk, varför vill du då nödga hedningarna att leva efter judiskt sätt?»

002:015 Vi för vår del äro väl på grund av vår härkomst judar och icke »hedniska syndare»; 002:016 men då vi nu veta att en människa icke bliver rättfärdig av laggärningar, utan genom tro på Kristus Jesus, hava också vi satt vår tro till Jesus Kristus, för att vi skola bliva rättfärdiga av tro på Kristus, och icke av laggärningar. Ty av laggärningar bliver intet kött rättfärdigt. 002:017 Men om nu jämväl vi, i det vi sökte att bliva rättfärdiga i Kristus, hava befunnits vara syndare, då är ju Kristus en syndatjänare? Bort det! 002:018 Om så vore att jag byggde upp igen detta samma som jag redan har brutit ned, då bevisade jag därmed, att jag var en överträdare. 002:019 Ty jag för min del har genom lagen dött bort ifrån lagen, för att jag skall leva för Gud. Jag är korsfäst med Kristus, 002:020 och nu lever icke mer jag, utan Kristus lever i mig; och det liv som jag nu lever i köttet, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig själv för mig. 002:021 Jag förkastar icke Guds nåd. Om rättfärdighet kunde vinnas genom lagen, då hade ju Kristus icke behövt lida döden.

003:001 I oförståndige galater! Vem har så dårat eder, I som dock haven fått Jesus Kristus målad för edra ögon såsom korsfäst? 003:002 Allenast det vill jag att I skolen svara mig på: Kom det sig av laggärningar att I undfingen Anden, eller kom det sig därav att I lyssnaden i tro? 003:003 Ären I så oförståndiga? I, som haven begynt i Anden, viljen I nu sluta i köttet? 003:004 Haven I då upplevat så mycket förgäves—om det nu verkligen har varit förgäves? 003:005 Alltså, att han som förlänade eder Anden och utförde kraftgärningar bland eder gjorde detta, kom det sig av laggärningar eller därav att I lyssnaden i tro, 003:006 i enlighet med det ordet: »Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet»?

003:007 Så mån I nu veta att de som låta det bero på tro, de äro Abrahams barn. 003:008 Och eftersom skriften förutsåg att det var av tro som hedningarna skulle bliva rättfärdiggjorda av Gud, så gav den i förväg åt Abraham detta glada budskap: »I dig skola alla folk varda välsignade.» 003:009 Alltså bliva de som låta det bero på tro välsignade tillika med Abraham, honom som trodde.

003:010 Ty alla de som låta det bero på laggärningar, de äro under förbannelse. Det är nämligen skrivet: »Förbannad vare var och en som icke förbliver vid allt som är skrivet i lagens bok, och icke gör därefter.» 003:011 Och att ingen i kraft av lag bliver rättfärdig inför Gud, det är uppenbart, eftersom det heter: »Den rättfärdige skall leva av tro.» 003:012 Men i lagen beror det icke på tro; tvärtom heter det: »Den som gör efter dessa stadgar skall leva genom dem.» 003:013 Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse för vår skull. Det är ju skrivet: »Förbannad är var och en som är upphängd på trä.» 003:014 Vi friköptes, för att den välsignelse som hade givits åt Abraham skulle i Jesus Kristus komma också hedningarna till del, så att vi genom tron skulle undfå den utlovade Anden.

003:015 Mina bröder, jag vill taga ett exempel från vad som gäller bland människor. Icke ens när fråga är om en människas testamentsförordnande, kan någon upphäva det eller lägga något därtill, sedan det en gång har vunnit gällande kraft. 003:016 Nu gåvos löftena åt Abraham, så ock åt hans »säd». Det heter icke: »och åt dem som komma av din säd», såsom när det talas om många; utan det heter, såsom när det talas om en enda: »och åt din säd», vilken är Kristus. 003:017 Vad jag alltså vill säga är detta: Ett förordnande som Gud redan hade givit gällande kraft kan icke genom en lag, som utgavs fyra hundra trettio år därefter, hava blivit ogiltigt, så att löftet därmed har gjorts om intet. 003:018 Om det nämligen vore på grund av lag som arvet skulle undfås, så vore det icke på grund av löfte. Men åt Abraham har Gud skänkt det genom ett löfte.

003:019 Vartill tjänade då lagen? Jo, på det att överträdelserna skulle komma i dagen, blev den efteråt given, för att gälla till dess att »säden» skulle komma, han åt vilken löftet hade blivit givet; och den utgavs genom änglar och överlämnades i en medlares hand. 003:020 Men den som är medlare är icke medlare för allenast en enda. Men Gud är en.

003:021 Är då lagen emot Guds löften? Bort det! Om en lag hade blivit given, som kunde göra levande, då skulle rättfärdigheten verkligen komma av lagen. 003:022 Men nu har skriften inneslutit alltsammans under synd, för att det som var utlovat skulle, av tro på Jesus Kristus, komma dem till del som tro.

003:023 Men förrän tron kom, voro vi inneslutna under lagen och höllos i förvar under den, i förbidan på den tro som en gång skulle uppenbaras. 003:024 Så har lagen blivit vår uppfostrare till Kristus, för att vi skola bliva rättfärdiga av tro. 003:025 Men sedan tron har kommit, stå vi icke mer under uppfostrare. 003:026 Alla ären I Guds barn genom tron, i Kristus Jesus; 003:027 ty I alla, som haven blivit döpta till Kristus, haven iklätt eder Kristus. 003:028 Här är icke jude eller grek, här är icke träl eller fri, här är icke man och kvinna: alla ären I ett i Kristus Jesus. 003:029 Hören I nu Kristus till, så ären I därmed ock Abrahams säd, arvingar enligt löftet.

004:001 Vad jag vill säga är detta: Så länge arvingen är barn, finnes ingen skillnad mellan honom och en träl, fastän han är herre över alla ägodelarna; 004:002 ty han står under förmyndare och förvaltare, intill den tid som fadern har bestämt. 004:003 Sammalunda höllos ock vi, när vi voro barn, i träldom under världens »makter». 004:004 Men när tiden var fullbordad, sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, 004:005 för att han skulle friköpa dem som stodo under lagen, så att vi skulle få söners rätt. 004:006 Och eftersom I nu ären söner, har han sänt i våra hjärtan sin Sons Ande, som ropar: »Abba! Fader!» 004:007 Så är du nu icke mer träl, utan son; och är du son, så är du ock arvinge, insatt därtill av Gud.

004:008 Förut, innan I ännu känden Gud, voren I trälar under gudar som till sitt väsende icke voro gudar. 004:009 Men nu, sedan I haven lärt känna Gud och, vad mer är, haven blivit kända av Gud, huru kunnen I nu vända tillbaka till de svaga och arma »makter», under vilka I åter på nytt viljen bliva trälar? 004:010 I akten ju på dagar och på månader och på särskilda tider och år.— 004:011 Jag är bekymrad för eder och fruktar att jag till äventyrs har arbetat förgäves för eder.

004:012 Jag beder eder, mina bröder: Bliven såsom jag är, eftersom jag har blivit såsom I voren. I haven icke gjort mig något för när. 004:013 I veten ju att det var på grund av kroppslig svaghet som jag första gången kom att förkunna evangelium för eder. 004:014 Och fastän mitt kroppsliga tillstånd då väl hade kunnat innebära en frestelse för eder, så sågen I det ändå icke med ringaktning eller leda, utan togen emot mig såsom en Guds ängel, ja, såsom Kristus Jesus själv. 004:015 När hör man eder nu prisa eder saliga? Det vittnesbördet kan jag nämligen giva eder, att I då, om så hade varit möjligt, skullen hava rivit ut edra ögon och givit dem åt mig. 004:016 Så har jag då blivit eder ovän därigenom att jag säger eder sanningen! 004:017 Man söker med iver att vinna eder för sig, men icke med en god iver; nej, del vilja avspärra eder från andra, för att I med så mycket större iver skolen hålla eder till dem. 004:018 Och det är nu gott att I bliven omfattade med ivrig omsorg, i en god sak, alltid, och icke allenast när jag är tillstädes hos eder, 004:019 I mina barn, som jag nu åter med vånda måste föda till livet, intill dess att Kristus har tagit gestalt i eder. 004:020 Jag skulle önska att jag just nu vore hos eder och kunde göra min röst rätt bevekande. Ty jag vet mig knappt någon råd med eder.

004:021 Sägen mig, I som viljen stå under lagen: haven I icke hört vad lagen säger? 004:022 Det är ju skrivet att Abraham fick två söner, en med sin tjänstekvinna, och en med sin fria hustru. 004:023 Men tjänstekvinnans son är född efter köttet, då däremot den fria hustruns son är född i kraft av löftet. 004:024 Dessa ord hava en djupare mening; ty de båda kvinnorna beteckna två förbund. Av dessa kommer det ena från berget Sina och föder sina barn till träldom, och detta har sin förebild i Agar. 004:025 Berget Sina kallas nämligen i Arabien för Agar och svarar emot det nuvarande Jerusalem, ty detta lever med sina barn i träldom. 004:026 Men det Jerusalem som är därovan, det är fritt, och det är vår moder. 004:027 Så är ju skrivet: »Jubla, du ofruktsamma, du som icke föder barn; brist ut och ropa, du som icke bliver moder, Ty den ensamma skall hava många barn, flera än den som har man.» 004:028 Och I, mina bröder, ären löftets barn, likasom Isak var. 004:029 Men likasom förr i tiden den son som var född efter köttet förföljde den som var född efter Anden, så är det ock nu. 004:030 Dock, vad säger skriften? »Driv ut tjänstekvinnan och hennes son; ty tjänstekvinnans son skall förvisso icke ärva med den fria hustruns son.»

004:031 Alltså, mina bröder, vi äro icke barn av en tjänstekvinna, utan av den fria hustrun.

005:001 För att vi skola vara fria, har Kristus frigjort oss. Stån därför fasta, och låten icke något nytt träldomsok läggas på eder.

005:002 Se, jag säger eder, jag Paulus, att om I låten omskära eder, så bliver Kristus eder till intet gagn. 005:003 Och för var och en som låter omskära sig betygar jag nu åter att han är pliktig att fullgöra hela lagen. 005:004 I haven kommit bort ifrån Kristus, I som viljen bliva rättfärdiga i kraft av lagen; I haven fallit ur nåden. 005:005 Vi vänta nämligen genom ande, av tro, den rättfärdighet som är vårt hopp. 005:006 Ty i Kristus Jesus betyder det intet huruvida någon är omskuren eller oomskuren; allt beror på huruvida han har en tro som är verksam genom kärlek.

005:007 I begynten edert lopp väl. Vem har nu lagt hinder i eder väg, så att I icke mer lyden sanningen? 005:008 Till sådant kom ingen maning från honom som har kallat eder. 005:009 Litet surdeg syrar hela degen. 005:010 För min del har jag i Herren den tillförsikten till eder, att I icke häri skolen tänka på annat sätt; men den som vållar förvirring bland eder, han skall bära sin dom, vem han än må vara. 005:011 Om så vore, mina bröder, att jag själv ännu predikade omskärelse, varför skulle jag då ännu alltjämt lida förföljelse? Då vore ju korsets stötesten röjd ur vägen.— 005:012 Jag skulle önska att de män som uppvigla eder läte omskära sig ända till avstympning.

005:013 I ären ju kallade till frihet, mina bröder; bruken dock icke friheten så, att köttet får något tillfälle. Fastmer mån I tjäna varandra genom kärleken. 005:014 Ty hela lagens uppfyllelse ligger i ett enda budord, nämligen detta: »Du skall älska din nästa såsom dig själv.» 005:015 Men om I bitens inbördes och äten på varandra, så mån I se till, att I icke bliven uppätna av varandra.

005:016 Vad jag vill säga är detta: Vandren i ande, så skolen I förvisso icke göra vad köttet har begärelse till. 005:017 Ty köttet har begärelse mot Anden, och Anden mot köttet; de två ligga ju i strid med varandra, för att hindra eder att göra vad I viljen. 005:018 Men om I drivens av ande, så stån I icke under lagen.

005:019 Men köttets gärningar äro uppenbara: de äro otukt, orenhet, lösaktighet, 005:020 avgudadyrkan, trolldom, ovänskap, kiv, avund, vrede, genstridighet, tvedräkt, partisöndring, 005:021 missunnsamhet, mord, dryckenskap, vilt leverne och annat sådant, varom jag säger eder i förväg, såsom jag redan förut har sagt, att de som göra sådant, de skola icke få Guds rike till arvedel.

005:022 Andens frukt åter är kärlek, glädje, frid, tålamod, mildhet, godhet, trofasthet, 005:023 saktmod, återhållsamhet. Mot sådant är icke lagen. 005:024 Och de som höra Kristus Jesus till hava korsfäst sitt kött tillika med dess lustar och begärelser.

005:025 Om vi nu hava liv genom ande, så låtom oss ock vandra i ande. 005:026 Låtom oss icke söka fåfänglig ära, i det att vi utmana varandra och avundas varandra.

006:001 Mina bröder, om så händer att någon ertappas med att begå en försyndelse, då mån I, som ären andliga människor, upprätta honom i saktmods ande. Och du må hava akt på dig själv, att icke också du bliver frestad. 006:002 Bären varandras bördor; så uppfyllen I Kristi lag. 006:003 Ty om någon tycker sig något vara, fastän han intet är, så bedrager han sig själv. 006:004 Må var och en pröva sina egna gärningar; han skall då tillmäta sig berömmelse allenast efter vad han själv är, och icke efter vad andra äro. 006:005 Ty var och en har sin egen börda att bära.

006:006 Den som får undervisning i ordet, han låte den som undervisar honom få del med sig i allt gott.

006:007 Faren icke vilse. Gud låter icke gäcka sig. Ty vad människan sår, det skall hon ock skörda. 006:008 Den som sår i sitt kötts åker, han skall av köttet skörda förgängelse, men den som sår i Andens åker, han skall av Anden skörda evigt liv. 006:009 Och låtom oss icke förtröttas att göra vad gott är; ty om vi icke uppgivas, så skola vi, när tiden är inne, få inbärga vår skörd. 006:010 Må vi alltså, medan vi hava tillfälle, göra vad gott är mot var man, och först och främst mot dem som äro våra medbröder i tron.

006:011 Sen här med vilka stora bokstäver jag egenhändigt skriver till eder!

006:012 Alla de som eftersträva ett gott anseende här i köttet, de vilja nödga eder till omskärelse, detta allenast för att de själva skola undgå att bliva förföljda för Kristi kors' skull. 006:013 Ty icke ens dessa omskurna själva hålla lagen. Nej, det är för att kunna berömma sig av edert kött som de vilja att I skolen låta omskära eder. 006:014 Men vad mig angår, så vare det fjärran ifrån mig att berömma mig av något annat än av vår Herres, Jesu Kristi, kors, genom vilket världen för mig är korsfäst, och jag för världen. 006:015 Ty det kommer icke an på om någon är omskuren eller oomskuren; allt beror på huruvida han är en ny skapelse. 006:016 Och över alla dem som komma att vandra efter detta rättesnöre, över dem vare frid och barmhärtighet, ja, över Guds Israel.

006:017 Må nu ingen härefter vålla mig oro; ty jag bär Jesu märken på min kropp.

006:018 Vår Herres, Jesu Kristi, nåd vare med eder ande, mina bröder. Amen.

Paulus' brev till efesierna

001:001 Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, hälsar de heliga som bo i Efesus, de i Kristus Jesus troende. 001:002 Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.

001:003 Välsignad vare vår Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse, 001:004 såsom han ju, förrän världens grund var lagd, har utvalt oss i honom till att vara heliga och ostraffliga inför sig. 001:005 Ty i sin kärlek förutbestämde han oss till barnaskap hos sig, genom Jesus Kristus, efter sin viljas behag, 001:006 den nådeshärlighet till pris, varmed han har benådat oss i den älskade. 001:007 I honom hava vi förlossning genom hans blod, förlåtelse för våra synder, efter hans nåds rikedom. 001:008 Och denna nåd har han i överflödande mått låtit komma oss till del, med all vishet och allt förstånd, 001:009 i det att han för oss har kungjort sin viljas hemlighet, enligt det beslut som han efter sitt behag hade fattat inom sig själv, 001:010 om en ordning som i tidernas fullbordan skulle komma till stånd, det beslutet att i Kristus sammanfatta allt som finnes i himmelen och på jorden. 001:011 I honom hava vi ock undfått vår arvslott, vi som förut voro bestämda därtill genom dens beslut, som verkar allting efter sin egen viljas råd. 001:012 Så skulle vi, hans härlighet till pris, vara de som i Kristus redan i förväg hava ägt ett hopp. 001:013 I honom haven jämväl I, sedan I haven fått höra sanningens ord, eder frälsnings evangelium, ja, i honom haven I, sedan I nu ock haven kommit till tron, såsom ett insegel undfått den utlovade helige Ande, 001:014 vilken är en underpant på vårt arv, till förvissning om att hans egendomsfolk skall förlossas, hans härlighet till pris.

001:015 Sedan jag fick höra om eder tro i Herren Jesus och om eder kärlek till alla de heliga, 001:016 har därför jag å min sida icke upphört att tacka Gud för eder, när jag tänker på eder i mina böner. 001:017 Och min bön är att vår Herres, Jesu Kristi, Gud, härlighetens Fader, må giva eder en visdomens och uppenbarelsens ande till kunskap om sig, 001:018 och att han må upplysa edra hjärtans ögon, så att I förstån hurudant det hopp är, vartill han har kallat eder, huru rikt på härlighet hans arv är bland de heliga, 001:019 och huru översvinnligt stor hans makt är på oss som tro—allt i enlighet med den väldiga styrkas kraft, 001:020 varmed han har verkat i Kristus, i det att han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i den himmelska världen, 001:021 över alla andevärldens furstar och väldigheter och makter och herrar, ja, över allt som kan nämnas, icke allenast i denna tidsålder, utan ock i den tillkommande. 001:022 »Allt lade han under hans fötter.»

Och honom gav han åt församlingen till att vara ett huvud över allting— 001:023 åt församlingen, ty den är hans kropp och är uppfylld av honom som uppfyller allt i alla.

002:001 Så har han ock gjort eder levande, eder som voren döda genom de överträdelser och synder 002:002 i vilka I förut vandraden, efter denna världs och tidsålders sätt, i det I följden fursten över luftens härsmakt, över den andemakt som nu är verksam i de ohörsamma. 002:003 Bland dessa voro förut också vi allasammans, där vi vandrade i vårt kötts begärelser och gjorde vad köttet och sinnet ville; och vi voro genom vår natur hemfallna åt vredesdomen, vi likasom de andra. 002:004 Men Gud, som är rik på barmhärtighet, har, för den stora kärleks skull, varmed han har älskat oss, 002:005 gjort oss levande med Kristus, oss som voro döda genom våra synder. Av nåd ären I frälsta! 002:006 Ja, han har uppväckt oss med honom och satt oss med honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus, 002:007 för att i de kommande tidsåldrarna bevisa sin nåds översvinnliga rikedom, genom godhet mot oss i Kristus Jesus. 002:008 Ty av nåden ären I frälsta genom tro—och det icke av eder själva, Guds gåva är det— 002:009 icke av gärningar, för att ingen skall berömma sig. 002:010 Ty hans verk äro vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, vilka Gud förut har berett, för att vi skola vandra i dem.

002:011 Kommen därför ihåg att I förut, I som voren hedningar i köttet och bleven kallade oomskurna av dem som kallas omskurna, efter den omskärelse som med händer göres på köttet— 002:012 kommen ihåg att I på den tiden, då när I voren utan Kristus, voren utestängda från medborgarskap i Israel och främmande för löftets förbund, utan hopp och utan Gud i världen. 002:013 Nu däremot, då I ären i Kristus Jesus, haven I, som förut voren fjärran, kommit nära, i och genom Kristi blod. 002:014 Ty han är vår frid, han som av de båda har gjort ett och brutit ned den skiljemur som stod emellan oss, nämligen ovänskapen. 002:015 Ty i sitt kött gjorde han om intet budens stadgelag, för att han skulle av de två i sig skapa en enda ny människa och så bereda frid, 002:016 och för att han skulle åt dem båda, förenade i en enda kropp, skaffa försoning med Gud, sedan han genom korset hade i sin person dödat ovänskapen. 002:017 Och han har kommit och har förkunnat det glada budskapet om frid för eder, I som voren fjärran, och om frid för dem som voro nära. 002:018 Ty genom honom hava vi, de ena såväl som de andra, i en och samme Ande tillträde till Fadern.

002:019 Alltså ären I nu icke mer främlingar och gäster, utan I haven medborgarskap med de heliga och ären Guds husfolk, 002:020 uppbyggda på apostlarnas och profeternas grundval, där hörnstenen är Kristus Jesus själv, 002:021 i vilken allt det som uppbygges bliver sammanslutet och så växer upp till ett heligt tempel i Herren. 002:022 I honom bliven också I med de andra uppbyggda till en Guds boning, i Anden.

003:001 Fördenskull böjer jag mina knän, jag Paulus, som till gagn för eder, I hedningar, är Kristi Jesu fånge. 003:002 I haven väl hört om det nådesuppdrag av Gud, som är mig givet för eder räkning, 003:003 huru genom uppenbarelse den hemlighet blev för mig kungjord, varom jag ovan har i korthet skrivit. 003:004 Och när I läsen detta, kunnen I därav förstå vilken insikt jag har i Kristi hemlighet, 003:005 som under förgångna släktens tider icke hade blivit kungjord för människors barn, såsom den nu genom andeingivelse har blivit uppenbarad för hans heliga apostlar och profeter. 003:006 Jag menar den hemligheten, att hedningarna i Kristus Jesus äro våra medarvingar och jämte oss lemmar i en och samma kropp och jämte oss delaktiga i löftet—detta genom evangelium, 003:007 vars tjänare jag har blivit i följd av den Guds nåds gåva som blev mig given genom hans mäktiga kraft. 003:008 Ja, åt mig, den ringaste bland alla heliga, blev den nåden given att för hedningarna förkunna evangelium om Kristi outrannsakliga rikedom, 003:009 och att lägga i dagen huru det rådslut har blivit utfört, som tidsåldrarna igenom hade såsom en hemlighet varit fördolt i Gud, alltings skapare. 003:010 Ty Gud ville att hans mångfaldiga visdom nu, i och genom församlingen, skulle bliva kunnig för furstarna och väldigheterna i den himmelska världen. 003:011 Sådant hade hans beslut varit från tidsåldrarnas begynnelse, det som han utförde i Kristus Jesus, vår Herre. 003:012 Och i honom kunna vi med tillförsikt frimodigt träda fram, genom tron på honom. 003:013 Därför beder jag eder att icke fälla modet vid mina lidanden för eder; de lända ju eder till ära.

003:014 Fördenskull böjer jag mina knän för Fadern— 003:015 honom från vilken allt vad fader heter i himmelen och på jorden har sitt namn— 003:016 och beder att han ville efter sin härlighets rikedom förläna eder, att I genom hans Ande växen till i kraft till eder invärtes människa, 003:017 och att Kristus genom tron må bo i edra hjärtan, och att I mån vara rotade och grundade i kärleken, 003:018 så att I, tillika med alla de heliga, till fullo förmån fatta vad bredden och längden och höjden och djupet är 003:019 och så lära känna Kristi kärlek, som övergår all kunskap. Ty så skolen I bliva helt uppfyllda av all Guds fullhet.

003:020 Men honom, som förmår göra mer, ja, långt mer än allt vad vi bedja eller tänka, efter den kraft som är verksam i oss, 003:021 honom tillhör äran i församlingen och i Kristus Jesus alla släkten igenom i evigheternas evighet, amen.

004:001 Så förmanar jag nu eder, jag som är en fånge i Herren, att föra en vandel som är värdig den kallelse I haven undfått, 004:002 med all ödmjukhet och allt saktmod, med tålamod, så att I haven fördrag med varandra i kärlek 004:003 och vinnläggen eder om att bevara Andens enhet genom fridens band: 004:004 en kropp och en Ande, likasom I ock bleven kallade till att leva i ett och samma hopp, det som tillhör eder kallelse— 004:005 en Herre, en tro, ett dop, en Gud, som är allas Fader, 004:006 han som är över alla, genom alla och i alla.

004:007 Men åt var och en särskild av oss blev nåden given, alltefter som Kristus tillmätte honom sin gåva. 004:008 Därför heter det:

»Han for upp i höjden, han tog fångar, han gav människorna gåvor.»

004:009 Men detta ord »han for upp», vad innebär det, om icke att han förut hade farit hit ned till jordens lägre rymder? 004:010 Den som for ned, han är ock den som for upp över alla himlar, för att han skulle uppfylla allt. 004:011 Och han gav oss somliga till apostlar, somliga till profeter, somliga till evangelister, somliga till herdar och lärare. 004:012 Ty han ville göra de heliga skickliga till att utföra sitt tjänarvärv, att uppbygga Kristi kropp, 004:013 till dess att vi allasammans komma fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till manlig mognad, och så bliva fullvuxna, intill Kristi fullhet. 004:014 Så skulle vi icke mer vara barn, icke såsom havets vågor drivas omkring av vart vindkast i läran, vid människornas bedrägliga spel, när de illfundigt söka främja villfarelsens listiga anslag. 004:015 Nej, vi skulle då hålla oss till sanningen, och i alla stycken i kärlek växa upp till honom som är huvudet, Kristus. 004:016 Ty från honom hämtar hela kroppen sin tillväxt, till att bliva uppbyggd i kärlek, i det att den sammanslutes och får sammanhållning genom det bistånd var led giver, med en kraft som är avmätt efter var särskild dels uppgift.

004:017 Jag tillsäger eder alltså och uppmanar eder allvarligt i Herren, att icke mer vandra såsom hedningarna i sitt sinnes fåfänglighet vandra, 004:018 hedningarna, vilka, i följd av den okunnighet som råder hos dem genom deras hjärtans förstockelse, äro förmörkade till förståndet och bortkomna från det liv som är av Gud. 004:019 Ty i sin försoffning hava de överlämnat sig åt lösaktighet, så att de i girighet bedriva alla slags orena gärningar. 004:020 Men I haven icke fått en sådan undervisning om Kristus, 004:021 om I eljest så haven hört om honom och så blivit lärda i honom, som sanning är i Jesus: 004:022 att I—då detta nu krävdes på grund av eder förra vandel— haven avlagt den gamla människan, som fördärvar sig genom att följa sina begärelsers bedrägliga lockelser, 004:023 och nu förnyens genom Anden som bor i edert sinne, 004:024 och att I haven iklätt eder den nya människan, som är skapad till likhet med Gud i sanningens rättfärdighet och helighet.

004:025 Läggen därför bort lögnen, och talen sanning med varandra, eftersom vi äro varandras lemmar. 004:026 »Vredgens, men synden icke»; låten icke solen gå ned över eder vrede, 004:027 och given icke djävulen något tillfälle. 004:028 Den som har stulit, han stjäle icke mer, utan arbete hellre, och uträtte med sina händer vad gott är, så att han har något varav han kan dela med sig åt den som lider brist. 004:029 Låten intet ohöviskt tal utgå ur eder mun, utan allenast det som är gott, till uppbyggelse, där sådan behöves, så att det bliver till välsignelse för dem som höra det. 004:030 Och bedröven icke Guds helige Ande, vilken I haven undfått såsom ett insegel, för förlossningens dag. 004:031 All bitterhet och häftighet och vrede, allt skriande och smädande, ja, allt vad ondska heter vare fjärran ifrån eder. 004:032 Varen i stället goda och barmhärtiga mot varandra, och förlåten varandra, såsom Gud i Kristus har förlåtit eder.

005:001 Bliven alltså Guds efterföljare, såsom hans älskade barn, 005:002 och vandren i kärlek, såsom Kristus älskade eder och utgav sig själv för oss till en gåva och ett offer, »Gud till en välbehaglig lukt».

005:003 Men otukt och orenhet, av vad slag det vara må, och girighet skolen I, såsom det anstår heliga, icke ens låta nämnas bland eder, 005:004 ej heller ohöviskt väsende och dåraktigt tal och gyckel; sådant är otillbörligt. Låten fastmer tacksägelse höras. 005:005 Ty det bören I veta, och det insen I också själva, att ingen otuktig eller oren människa har arvedel i Kristi och Guds rike, ej heller någon girig, ty en sådan är en avgudadyrkare. 005:006 Låten ingen bedraga eder med tomma ord; ty för sådana synder kommer Guds vrede över de ohörsamma. 005:007 Haven alltså ingen del i sådant. 005:008 I voren ju förut mörker, men nu ären I ljus i Herren; vandren då såsom ljusets barn. 005:009 Ty ljusets frukt består i allt vad godhet och rättfärdighet och sanning är. 005:010 Ja, vandren så, i det att I pröven vad som är välbehagligt för Herren. 005:011 Och haven ingen delaktighet i mörkrets gärningar, som icke giva någon frukt, utan avslöjen dem fastmer. 005:012 Vad av sådana människor i hemlighet förövas, därom är det skamligt till och med att tala; 005:013 men alltsammans bliver uppenbart, när det avslöjas genom ljuset. Ty varhelst något bliver uppenbart, där är ljus. 005:014 Därför heter det: »Vakna upp, du som sover, och stå upp ifrån de döda, så skall Kristus lysa fram för dig.»

005:015 Sen därför noga till, huru I vandren: att I vandren icke såsom ovisa människor, utan såsom visa; 005:016 och tagen väl i akt vart lägligt tillfälle. Ty tiden är ond. 005:017 Varen alltså icke oförståndiga, utan förstån vad som är Herrens vilja.

005:018 Och dricken eder icke druckna av vin; ty därav kommer ett oskickligt leverne. Låten eder fastmer uppfyllas av ande, 005:019 och talen till varandra i psalmer och lovsånger och andliga visor, och sjungen och spelen till Herrens ära i edra hjärtan, 005:020 och tacken alltid Gud och Fadern för allt, i vår Herres, Jesu Kristi, namn.

005:021 Underordnen eder varandra i Kristi fruktan.

005:022 I hustrur, underordnen eder edra män, såsom I underordnen eder Herren; 005:023 ty en man är sin hustrus huvud, såsom Kristus är församlingens huvud, han som ock är denna sin kropps Frälsare. 005:024 Ja, såsom församlingen underordnar sig Kristus, så skola ock hustrurna i allt underordna sig sina män.

005:025 I män, älsken edra hustrur, såsom Kristus har älskat församlingen och utgivit sig själv för henne 005:026 till att helga henne, genom att rena henne medelst vattnets bad, i kraft av ordet. 005:027 Ty så ville han själv ställa fram församlingen inför sig i härlighet, utan fläck och skrynka och annat sådant; fastmer skulle hon vara helig och ostrafflig. 005:028 På samma sätt äro männen pliktiga att älska sina hustrur, då dessa ju äro deras egna kroppar; den som älskar sin hustru, han älskar sig själv. 005:029 Ingen har någonsin hatat sitt eget kött; i stället när och omhuldar man det, såsom Kristus gör med församlingen, 005:030 eftersom vi äro lemmar av hans kropp. 005:031 »Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru, och de tu skola varda ett kött.»— 005:032 Den hemlighet som ligger häri är stor; jag säger detta med tanke på Kristus och församlingen. 005:033 Dock gäller också om eder att var och en skall älska sin hustru såsom sig själv; men hustrun å sin sida skall visa sin man vördnad.

006:001 I barn, varen edra föräldrar lydiga i Herren, ty detta är rätt och tillbörligt. 006:002 »Hedra din fader och din moder.» Det är ju först detta bud som har ett löfte med sig: 006:003 »för att det må gå dig väl och du må länge leva på jorden».

006:004 Och I fäder, reten icke edra barn till vrede, utan fostren dem i Herrens tukt och förmaning.

006:005 I tjänare, varen edra jordiska herrar lydiga, med fruktan och bävan, av uppriktigt hjärta, såsom gällde det Kristus; 006:006 icke med ögontjänst, av begär att behaga människor, utan såsom Kristi tjänare, som av hjärtat göra Guds vilja; 006:007 och gören eder tjänst med villighet, såsom tjänaden I Herren och icke människor. 006:008 I veten ju att vad gott var och en gör, det skall han få igen av Herren, vare sig han är träl eller fri.

006:009 Och I herrar, handlen på samma sätt mot dem, och upphören att bruka hårda ord; I veten ju att i himmelen finnes den som är Herre över både dem och eder, och att hos honom icke finnes anseende till personen.

006:010 För övrigt, bliven allt starkare i Herren och i hans väldiga kraft. 006:011 Ikläden eder hela Guds vapenrustning, så att I kunnen hålla stånd emot djävulens listiga angrepp. 006:012 Ty den kamp vi hava att utkämpa är en kamp icke mot kött och blod, utan mot furstar och väldigheter och världshärskare, som råda här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarymderna. 006:013 Tagen alltså på eder hela Guds vapenrustning, så att I kunnen stå emot på den onda dagen och, sedan I haven fullgjort allt, behålla fältet. 006:014 Stån därför omgjordade kring edra länder med sanningen, och »varen iklädda rättfärdighetens pansar», 006:015 och haven såsom skor på edra fötter den beredvillighet som fridens evangelium giver. 006:016 Och tagen alltid trons sköld, varmed I skolen kunna utsläcka den ondes alla brinnande pilar. 006:017 Och låten giva eder »frälsningens hjälm» och Andens svärd, som är Guds ord.

006:018 Gören detta under ständig åkallan och bön, så att I alltjämt bedjen i Anden och fördenskull vaken, under ständig uthållighet och ständig bön för alla de heliga. 006:019 Bedjen ock för mig, att min mun må upplåtas, och att det jag skall tala må bliva mig givet, så att jag frimodigt kungör evangelii hemlighet, 006:020 för vars skull jag är ett sändebud i kedjor; ja, bedjen att jag må frimodigt tala därom med de rätta orden.

006:021 Men för att ock I skolen få veta något om mig, huru det går mig, kommer Tykikus, min älskade broder och trogne tjänare i Herren, att underrätta eder om allt. 006:022 Honom sänder jag till eder, just för att I skolen få veta huru det är med oss, och för att han skall hugna edra hjärtan.

006:023 Frid vare med bröderna och kärlek tillika med tro, från Gud, Fadern, och Herren Jesus Kristus. 006:024 Nåd vare med alla som älska vår Herre Jesus Kristus—nåd i oförgängligt liv.

Paulus' brev till filipperna

001:001 Paulus och Timoteus, Kristi Jesu tjänare, hälsa alla de heliga i Kristus Jesus som bo i Filippi, tillika med församlingsföreståndare och församlingstjänare. 001:002 Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.

001:003 Jag tackar min Gud, så ofta jag tänker på eder, 001:004 i det jag alltid i alla mina böner med glädje beder för eder alla. 001:005 Jag tackar honom för att I, allt ifrån första dagen intill nu, haven deltagit i arbetet för evangelium. 001:006 Och jag har den tillförsikten, att han som i eder har begynt ett gott verk, han skall ock fullborda det, intill Kristi Jesu dag. 001:007 Och det är ju rätt och tillbörligt att jag tänker så om eder alla, eftersom jag, både när jag ligger i bojor, och när jag försvarar och befäster evangelium, har eder i mitt hjärta såsom alla med mig delaktiga i nåden. 001:008 Ty Gud är mitt vittne, han vet huru jag längtar efter eder alla med Kristi Jesu kärlek. 001:009 Och därom beder jag, att eder kärlek må allt mer och mer överflöda av kunskap och förstånd i allt, 001:010 så att I kunnen döma om vad rättast är, på det att I mån bliva rena och för ingen till stötesten, i väntan på Kristi dag, 001:011 och bliva rika på rättfärdighetens frukt, vilken kommer genom Jesus Kristus, Gud till ära och pris.

001:012 Jag vill att I, mina bröder, skolen veta att det som har vederfarits mig snarare har länt till evangelii framgång. 001:013 Det har nämligen så blivit uppenbart för alla i pretoriet och för alla andra, att det är i Kristus som jag bär mina bojor; 001:014 och de flesta av bröderna hava genom mina bojor blivit så frimodiga i Herren, att de med allt större dristighet våga oförskräckt förkunna Guds ord.

001:015 Somliga finnas väl ock, som av avund och trätlystnad predika Kristus, men det finnes också andra som göra det av god vilja. 001:016 Dessa senare göra det av kärlek, eftersom de veta att jag är satt till att försvara evangelium. 001:017 De förra åter förkunna Kristus av genstridighet, icke med rent sinne, i tanke att de skola tillskynda mig ytterligare bedrövelse i mina bojor. 001:018 Vad mer? Kristus bliver dock på ena eller andra sättet förkunnad, det må nu ske för syns skull eller i uppriktighet; och däröver gläder jag mig. Ja, jag skall ock framgent få glädja mig; 001:019 ty jag vet att detta skall lända mig till frälsning, genom eder förbön och därigenom att Jesu Kristi Ande förlänas mig. 001:020 Det är nämligen min trängtan och mitt hopp att jag i intet skall komma på skam, utan att Kristus, nu såsom alltid, skall av mig med all frimodighet bliva förhärligad i min kropp, det må ske genom liv eller genom död. 001:021 Ty att leva, det är för mig Kristus, och att dö, det är för mig en vinning. 001:022 Men om det att leva i köttet för mig är att utföra ett arbete som bär frukt, vilketdera skall jag då välja? Det kan jag icke säga. 001:023 Jag drages åt båda hållen. Ty väl åstundar jag att bryta upp och vara hos Kristus, vilket ju vore mycket bättre; 001:024 men att jag lever kvar i köttet är för eder skull mer av nöden. 001:025 Och då jag är förvissad härom, vet jag att jag skall leva kvar och förbliva hos eder alla, eder till förkovran och glädje i tron, 001:026 för att eder berömmelse skall överflöda i Kristus Jesus, i fråga om mig, därigenom att jag ännu en gång kommer till eder.

001:027 Fören allenast en sådan vandel som är värdig Kristi evangelium, så att jag—vare sig jag kommer och besöker eder, eller jag förbliver frånvarande—får höra om eder att I stån fasta i en och samme Ande och endräktigt kämpen tillsammans för tron på evangelium, 001:028 utan att i något stycke låta skrämma eder av motståndarna. Ty att I så skicken eder är för dem ett vittnesbörd om att de själva gå mot fördärvet, men att I skolen bliva frälsta, och detta av Gud. 001:029 Åt eder har ju förunnats icke allenast att tro på Kristus, utan ock att lida för hans skull, 001:030 i det att I haven samma kamp som I förr sågen mig hava och nu hören att jag har.

002:001 Om nu förmaning i Kristus, om uppmuntran i kärlek, om gemenskap i Anden, om hjärtlig godhet och barmhärtighet betyda något, 002:002 gören då min glädje fullkomlig, i det att I ären ens till sinnes, uppfyllda av samma kärlek, endräktiga, liksinnade, 002:003 fria ifrån genstridighet och ifrån begär efter fåfänglig ära. Fasthellre må var och en i ödmjukhet akta den andre förmer än sig själv. 002:004 Och sen icke var och en på sitt eget bästa, utan var och en också på andras.

002:005 Varen så till sinnes som Kristus Jesus var, 002:006 han som var till i Guds-skepnad, men icke räknade jämlikheten med Gud såsom ett byte, 002:007 utan utblottade sig själv, i det han antog tjänare-skepnad, när han kom i människogestalt. Så befanns han i utvärtes måtto vara såsom en människa 002:008 och ödmjukade sig och blev lydig intill döden, ja, intill döden på korset. 002:009 Därför har ock Gud upphöjt honom över allting och givit honom det namn som är över alla namn 002:010 för att i Jesu namn alla knän skola böja sig, deras som äro i himmelen, och deras som äro på jorden, och deras som äro under jorden, 002:011 och för att alla tungor skola bekänna, Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herre.

002:012 Därför, mina älskade, såsom I alltid förut haven varit lydiga, så mån I också nu med fruktan och bävan arbeta på eder frälsning, och det icke allenast såsom I gjorden, då jag var närvarande, utan ännu mycket mer nu, då jag är frånvarande. 002:013 Ty Gud är den som verkar i eder både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske. 002:014 Gören allt utan att knorra och tveka, 002:015 så att I bliven otadliga och rena, Guds ostraffliga barn mitt ibland »ett vrångt och avogt släkte», inom vilket I lysen såsom himlaljus i världen, 002:016 i det att I hållen fast vid livets ord. Bliven mig så till berömmelse på Kristi dag, till ett vittnesbörd om att jag icke har strävat förgäves och icke förgäves har arbetat. 002:017 Men om än mitt blod bliver utgjutet såsom ett drickoffer, när jag förrättar min tempeltjänst och därvid frambär offret av eder tro, så gläder jag mig dock och deltager i allas eder glädje. 002:018 Sammalunda mån ock I glädjas och deltaga i min glädje.

002:019 Jag hoppas nu i Herren Jesus att snart kunna sända Timoteus till eder, så att ock jag får känna hugnad genom det som jag då hör om eder. 002:020 Ty jag har ingen av samma sinne som han, ingen som av så uppriktigt hjärta kommer att hava omsorg om eder. 002:021 Allasammans söka de sitt eget, icke vad som hör Kristus Jesus till. 002:022 Men hans beprövade trohet kännen I; I veten huru han med mig har verkat i evangelii tjänst, såsom en son tjänar sin fader. 002:023 Honom hoppas jag alltså kunna sända, så snart jag har fått se huru det går med min sak. 002:024 Och i Herren är jag viss om att jag också själv snart skall få komma.

002:025 Emellertid har jag funnit det nödvändigt att sända brodern Epafroditus, min medarbetare och medkämpe, tillbaka till eder, honom som I haven skickat hit, för att å edra vägnar överlämna åt mig vad jag kunde behöva. 002:026 Ty han längtar efter eder alla och har ingen ro, därför att I haven hört honom vara sjuk. 002:027 Han har också verkligen varit sjuk, ja, nära döden, men Gud förbarmade sig över honom; och icke allenast över honom, utan också över mig, för att jag icke skulle få bedrövelse på bedrövelse. 002:028 Därför är jag så mycket mer angelägen att sända honom, både för att I skolen få glädjen att återse honom, och för att jag själv därigenom skall få lättnad i min bedrövelse. 002:029 Tagen alltså emot honom i Herren, med all glädje, och hållen sådana män i ära. 002:030 Ty för Kristi verks skull var han nära döden, i det han satte sitt liv på spel, för att giva mig ersättning för den tjänst som jag måste sakna från eder personligen.

003:001 För övrigt, mina bröder, glädjen eder i Herren. Att skriva till eder detsamma som förut, det räknar jag icke för något besvär, och det är för eder tryggare.

003:002 Given akt på de hundarna, given akt på de onda arbetarna, given akt på »de sönderskurna». 003:003 Ty vi äro »de omskurna», vi som genom Guds Ande tjäna Gud och berömma oss av Kristus Jesus och icke förtrösta på köttet— 003:004 fastän jag för min del väl också kunde hava skäl att förtrösta på köttet. Ja, om någon menar sig kunna förtrösta på köttet, så kan jag det ännu mer, 003:005 jag som blev omskuren, när jag var åtta dagar gammal, jag som är av Israels folk och av Benjamins stam, en hebré, född av hebréer, jag som i fråga om lagen har varit en farisé, 003:006 i fråga om nitälskan varit en församlingens förföljare, i fråga om rättfärdighet—den som vinnes i kraft av lagen—varit en ostrafflig man. 003:007 Men allt det som var mig en vinning, det har jag för Kristi skull räknat såsom en förlust. 003:008 Ja, jag räknar i sanning allt såsom förlust mot det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. Ty det är för hans skull som jag har gått förlustig alltsammans och nu räknar det såsom avskräde, på det att jag må vinna Kristus 003:009 och bliva funnen i honom, icke med min egen rättfärdighet, den som kommer av lag, utan med den rättfärdighet som kommer genom tro på Kristus, rättfärdigheten av Gud, på grund av tron. 003:010 Ty jag vill lära känna honom och hans uppståndelses kraft och få känna delaktighet i hans lidanden, i det jag bliver honom lik genom en död sådan som hans, 003:011 om jag så skulle kunna nå fram till uppståndelsen från de döda.

003:012 Icke som om jag redan hade vunnit det eller redan hade blivit fullkomlig, men jag far efter att vinna det, eftersom jag själv har blivit vunnen av Kristus Jesus. 003:013 Ja, mina bröder, jag håller icke före att jag ännu har vunnit det, men ett gör jag: jag förgäter det som är bakom mig och sträcker mig mot det som är framför mig 003:014 och jagar mot målet, för att få den segerlön som hålles framför oss genom Guds kallelse ovanifrån, i Kristus Jesus.

003:015 Må därför vi alla som äro »fullkomliga» hava ett sådant tänkesätt. Men om så är, att I i något stycke haven andra tankar, så skall Gud också däröver giva eder klarhet. 003:016 Dock, såvitt vi redan hava hunnit något framåt, så låtom oss vandra vidare på samma väg.

003:017 Mina bröder, varen ock I mina efterföljare, och sen på dem som vandra på samma sätt som jag, eftersom I ju haven oss till föredöme. 003:018 Ty det är såsom jag ofta har sagt eder och nu åter måste säga under tårar: många vandra såsom fiender till Kristi kors, 003:019 och deras ände är fördärv; de hava buken till sin Gud och söka sin ära i det som är deras skam, och deras sinne är vänt till det som hör jorden till. 003:020 Vi åter hava vårt medborgarskap i himmelen, och därifrån vänta vi ock Herren Jesus Kristus såsom Frälsare, 003:021 vilken skall så förvandla vår förnedringskropp, att den bliver lik hans härlighetskropp—genom den kraft varmed han ock kan underlägga sig allt.

004:001 Därför, mina älskade och efterlängtade bröder, min glädje och min krona, stån fasta i Herren med detta sinne, I mina älskade.

004:002 Evodia förmanar jag, och Syntyke förmanar jag att de skola vara ens till sinnes i Herren. 004:003 Ja, också till dig, min Synsygus—du som med rätta bär det namnet—har jag en bön: Var dessa kvinnor till hjälp, ty jämte mig hava de kämpat i evangelii tjänst, de såväl som Klemens och mina andra medarbetare, vilkas namn äro skrivna i livets bok.

004:004 Glädjen eder i Herren alltid. Åter vill jag säga: Glädjen eder. 004:005 Låten edert saktmod bliva kunnigt för alla människor. Herren är nära!

004:006 Gören eder intet bekymmer, utan låten i allting edra önskningar bliva kunniga inför Gud, genom åkallan och bön, med tacksägelse. 004:007 Så skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara edra hjärtan och edra tankar, i Kristus Jesus.

004:008 För övrigt, mina bröder, vad sant är, vad värdigt, vad rätt, vad rent är, vad som är älskligt och värt att akta, ja, allt vad dygd heter, och allt som förtjänar att prisas—tänken på allt sådant. 004:009 Detta, som I haven lärt och inhämtat och haven hört av mig och sett hos mig, det skolen I göra; och så skall fridens Gud vara med eder.

004:010 Det har varit för mig en stor glädje i Herren att I nu omsider haven kommit i en så god ställning, att I haven kunnat tänka på mitt bästa. Dock, I tänkten nog också förut därpå, men I haden icke tillfälle att göra något. 004:011 Icke som om jag härmed ville säga att något har fattats mig; ty jag har lärt mig att vara nöjd med de omständigheter i vilka jag är. 004:012 Jag vet att finna mig i ringhet, jag vet ock att finna mig i överflöd. Med vilken ställning och vilka förhållanden som helst är jag förtrogen: jag kan vara mätt, och jag kan vara hungrig; jag kan hava överflöd, och jag kan lida brist. 004:013 Allt förmår jag i honom som giver mig kraft.

004:014 Dock gjorden I väl däri att I visaden mig deltagande i mitt betryck. 004:015 I veten ju ock själva, I filipper, att under evangelii första tid, då när jag hade dragit bort ifrån Macedonien, ingen annan församling än eder trädde i sådan förbindelse med mig, att räkning kunde föras över »utgivet och mottaget». 004:016 Ty medan jag ännu var i Tessalonika, sänden I mig både en och två gånger vad jag behövde.— 004:017 Icke som om jag skulle åstunda själva gåvan; nej, vad jag åstundar är en sådan frukt därav, som rikligen kommer eder själva till godo. 004:018 Jag har nu fått ut allt, och det i överflödande mått. Jag har fullt upp, sedan jag av Epafroditus har mottagit eder gåva, »en välbehaglig lukt», ett offer som täckes Gud och behagar honom väl. 004:019 Så skall ock min Gud, efter sin rikedom, i fullt mått och på ett härligt sätt i Kristus Jesus giva eder allt vad I behöven. 004:020 Men vår Gud och Fader tillhör äran i evigheternas evigheter. Amen.

004:021 Hälsen var och en av de heliga i Kristus Jesus. De bröder som äro här hos mig hälsa eder. 004:022 Alla de heliga hälsa eder, först och främst de som höra till kejsarens hus.

004:023 Herrens, Jesu Kristi, nåd vare med eder ande.

Paulus' brev till kolosserna

001:001 Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, så ock brodern Timoteus, 001:002 hälsar de heliga som bo i Kolosse, de troende bröderna i Kristus. Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader.

001:003 Vi tacka Gud, vår Herres, Jesu Kristi, Fader, alltid för eder i våra böner, 001:004 ty vi hava hört om eder tro i Kristus Jesus och om den kärlek som I haven till alla de heliga; 001:005 vi tacka honom för det hopps skull, som är förvarat åt eder i himmelen. Om detta hopp haven I redan förut fått höra, genom sanningens ord i det evangelium 001:006 som har kommit till eder, likasom det ock är att finna överallt i världen och där bär frukt och växer till, på samma sätt som det har gjort bland eder, allt ifrån den dag, då I hörden det och lärden i sanning känna Guds nåd. 001:007 Det var ju en sådan undervisning I mottogen av Epafras, vår älskade medtjänare, som i vårt ställe är eder en trogen Kristi tjänare; 001:008 det är också han som för oss har omtalat eder kärlek i Anden.

001:009 Allt ifrån den dag då vi fingo höra härom, hava vi därför, å vår sida, icke upphört att bedja för eder och bönfalla om att I mån bliva uppfyllda av kunskap om Guds vilja, i allt slags andlig vishet och andligt förstånd. 001:010 Så skolen I kunna föra en vandel som är värdig Herren, honom i allt till behag, och genom kunskapen om Gud bära frukt och växa till i allt gott verk. 001:011 Och genom hans härliga makt skolen I på allt sätt uppfyllas av kraft till att bevisa ståndaktighet och tålamod i allt; 001:012 och I skolen med glädje tacka Fadern, som har gjort eder skickliga till delaktighet i den arvslott som de heliga hava i ljuset. 001:013 Ty han har frälst oss från mörkrets välde och försatt oss i sin älskade Sons rike.

001:014 I honom hava vi förlossningen, förlåtelsen för våra synder, 001:015 i honom som är den osynlige Gudens avbild och förstfödd före allt skapat. 001:016 Ty i honom skapades allt i himmelen och på jorden, synligt såväl som osynligt, både tronänglar och herrar och furstar och väldigheter i andevärlden. Alltsammans har blivit skapat genom honom och till honom. 001:017 Ja, han är till före allt annat, och alltsammans äger bestånd i honom. 001:018 Och han är huvudet för kroppen, det är församlingen, han som är begynnelsen, den förstfödde ifrån de döda. Så skulle han i allt vara den främste.

001:019 Ty det behagade Gud att låta all fullhet taga sin boning i honom 001:020 och att genom honom försona allt med sig, sedan han genom blodet på hans kors hade berett frid. Ja, genom honom skulle så ske med allt vad på jorden och i himmelen är.

001:021 Också åt eder, som förut voren bortkomna från honom och genom edert sinnelag hans fiender, i det att I gjorden vad ont var, 001:022 också åt eder har han nu skaffat försoning i hans jordiska kropp, genom hans död, för att kunna ställa eder fram inför sig heliga och obefläckade och ostraffliga— 001:023 om I nämligen förbliven i tron, väl grundade och fasta, utan att låta rubba eder från det hopp som tillbjudes oss i evangelium, det evangelium som I haven hört, och som blivit predikat bland allt skapat under himmelen, det vars tjänare jag, Paulus, har blivit.

001:024 Nu gläder jag mig mitt i mina lidanden för eder; och vad som fattas i det mått av Kristus-bedrövelser som jag i mitt kött måste utstå, det uppfyller jag nu för hans kropp, som är församlingen. 001:025 Ty dennas tjänare har jag blivit, i enlighet med det uppdrag av Gud, som har blivit mig givet, att jag nämligen överallt skall för eder förkunna Guds ord, 001:026 den hemlighet som tidsåldrar och släkten igenom hade varit fördold, men som nu har blivit uppenbarad för hans heliga. 001:027 Ty för dem ville Gud kungöra huru rik på härlighet den är bland hedningarna, denna hemlighet, vilken är »Kristus i eder, vårt härlighetshopp». 001:028 Och honom förkunna vi för vår del, i det vi förmana var människa och undervisa var människa med all vishet, för att kunna ställa fram var människa såsom fullkomlig i Kristus. 001:029 Och för det målet arbetar och kämpar jag, i enlighet med hans kraft, som mäktigt verkar i mig.

002:001 Jag vill nämligen, att I skolen veta, vilken kamp jag har att utstå för eder och för församlingen i Laodicea och för alla de andra som icke personligen hava sett mitt ansikte. 002:002 Ty jag önskar, att deras hjärtan skola få hugnad, därigenom att de slutas tillsammans i kärlek och komma till en full förståndsvisshets hela rikedom, till en rätt kunskap om Guds hemlighet, vilken är Kristus; 002:003 ty i honom finnas visdomens och kunskapens alla skatter fördolda. 002:004 Detta säger jag, för att ingen skall bedraga eder med skenfagert tal. 002:005 Ty om jag ock till kroppen är frånvarande, så är jag dock i anden hos eder och gläder mig, när jag ser den ordning, som råder bland eder, och när jag ser fastheten i eder tro på Kristus.

002:006 Såsom I nu haven mottagit Kristus Jesus, Herren, så vandren i honom 002:007 och varen rotade i honom och låten eder uppbyggas i honom och befästas i tron, i enlighet med den undervisning I haven fått, och överflöden i tacksägelse. 002:008 Sen till, att ingen får bortföra eder såsom ett segerbyte genom sin tomma och bedrägliga »vishetslära», i det att han åberopar fäderneärvda människomeningar och håller sig till världens »makter» och icke till Kristus. 002:009 Ty i honom bor gudomens hela fullhet lekamligen, 002:010 och i honom haven I blivit delaktiga av den fullheten, i honom som är huvudet för alla andevärldens furstar och väldigheter.

002:011 I honom haven I ock blivit omskurna genom en omskärelse, som icke skedde med händer, en som bestod däri att I bleven avklädda eder köttsliga kropp; jag menar omskärelsen i Kristus. 002:012 I haven ju med honom blivit begravna i dopet; I haven ock i dopet blivit uppväckta med honom, genom tron på Guds kraft, hans som uppväckte honom från de döda. 002:013 Ja, också eder som voren döda genom edra synder och genom edert kötts oomskurenhet, också eder har han gjort levande med honom; ty han har förlåtit oss alla våra synder. 002:014 Han har nämligen utplånat den handskrift som genom sina stadgar anklagade oss och låg oss i vägen; den har han skaffat undan genom att nagla den fast vid korset. 002:015 Han har avväpnat andevärldens furstar och väldigheter och låtit dem bliva till skam inför alla, i det att han i honom har triumferat över dem.

002:016 Låten därför ingen döma eder i fråga om mat och dryck eller angående högtid eller nymånad eller sabbat. 002:017 Sådant är allenast en skuggbild av vad som skulla komma, men verkligheten själv finnes hos Kristus. 002:018 Låten icke segerlönen tagas ifrån eder av någon som har sin lust i »ödmjukhet» och ängladyrkan och gör sig stor med sina syner, någon som utan orsak är uppblåst genom sitt köttsliga sinne 002:019 och icke håller sig till honom som är huvudet, honom från vilken hela kroppen vinner sin tillväxt i Gud, i det att den av sina ledgångar och senor får bistånd och sammanhållning. 002:020 Om I nu haven dött med Kristus och så blivit frigjorda ifrån världens »makter», varför låten I då allahanda stadgar läggas på eder, likasom levden I ännu i världen: 002:021 »Det skall du icke taga i», »Det skall du icke smaka», »Det skall du icke komma vid», 002:022 och detta när det gäller ting, som alla äro bestämda till att gå under genom förbrukning—allt till åtlydnad av människobud och människoläror? 002:023 Visserligen har allt detta fått namn om sig att vara »vishet», eftersom däri ligger ett självvalt gudstjänstväsende och ett slags »ödmjukhet» och en kroppens späkning; men ingalunda ligger däri »en viss heder», det tjänar allenast till att nära det köttsliga sinnet.

003:001 Om I alltså ären uppståndna med Kristus, så söken det som är därovan, där varest Kristus är och sitter på Guds högra sida. 003:002 Ja, haven edert sinne vänt till det som är därovan, icke till det som är på jorden. 003:003 Ty I haven dött, och edert liv är fördolt med Kristus i Gud. 003:004 När Kristus, han som är vårt liv, bliver uppenbarad, då skolen ock I med honom bliva uppenbarade i härlighet.

003:005 Så döden nu edra lemmar, som höra jorden till: otukt, orenhet, lusta, ond begärelse, så ock girigheten, som ju är avgudadyrkan; 003:006 ty för sådant kommer Guds vrede. 003:007 I de synderna vandraden också I förut, då I ännu haden edert liv i dem. 003:008 Men nu skolen också I lägga bort alltsammans; vrede, häftighet, ondska, smädelse och skamligt tal ur eder mun; 003:009 I skolen icke ljuga på varandra. I haven ju avklätt eder den gamla människan med hennes gärningar 003:010 och iklätt eder den nya, den som förnyas till sann kunskap och så bliver en avbild av honom som har skapat henne. 003:011 Och därvid kommer det icke an på om någon är grek eller jude, omskuren eller oomskuren, barbar eller skyt, träl eller fri; nej, Kristus är allt och i alla. 003:012 Så kläden eder nu såsom Guds utvalda, hans heliga och älskade, i hjärtlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, saktmod, tålamod. 003:013 Och haven fördrag med varandra och förlåten varandra, om någon har något att förebrå en annan. Såsom Herren har förlåtit eder, så skolen ock I förlåta. 003:014 Men över allt detta skolen I ikläda eder kärleken, ty den är fullkomlighetens sammanhållande band. 003:015 Och låten Kristi frid regera i edra hjärtan; ty till att äga den ären I ock kallade såsom lemmar i en och samma kropp. Och varen tacksamma. 003:016 Låten Kristi ord rikligen bo ibland eder; undervisen och förmanen varandra i all vishet, med psalmer och lovsånger och andliga visor, och sjungen med tacksägelse till Guds ära i edra hjärtan. 003:017 Och allt, vadhelst I företagen eder i ord eller gärning, gören det allt i Herren Jesu namn och tacken Gud, Fadern, genom honom.

003:018 I hustrur, underordnen eder edra män, såsom tillbörligt är i Herren. 003:019 I män, älsken edra hustrur och varen icke bittra mot dem. 003:020 I barn, varen edra föräldrar lydiga i allt, ty detta är välbehagligt i Herren. 003:021 I fäder, reten icke edra barn, på det att de icke må bliva klenmodiga. 003:022 I tjänare, varen i allt edra jordiska herrar lydiga, icke med ögontjänst, av begär att behaga människor, utan av uppriktigt hjärta, i Herrens fruktan. 003:023 Vadhelst I gören, gören det av hjärtat, såsom tjänaden I Herren och icke människor. 003:024 I veten ju, att I till vedergällning skolen av Herren få eder arvedel; den herre I tjänen är Kristus. 003:025 Den som gör orätt, han skall få igen den orätt han har gjort, utan anseende till personen.

004:001 I herrar, given edra tjänare, vad rätt och billigt är; I veten ju, att också I haven en herre i himmelen. 004:002 Varen uthålliga i bönen och vaken i den under tacksägelse. 004:003 Och bedjen jämväl för oss, att Gud må åt oss öppna en dörr för ordet, så att vi få förkunna Kristi hemlighet, den hemlighet, för vars skull jag också är en fånge; 004:004 ja, bedjen, att jag må uppenbara den med de rätta orden. 004:005 Skicken eder visligt mot dem som stå utanför och tagen väl i akt vart lägligt tillfälle. 004:006 Edert tal vare alltid välbehagligt, kryddat med salt; I bören förstå, huru I skolen svara var och en.

004:007 Om allt vad mig angår skall min älskade broder Tykikus, min trogne tjänare och min medtjänare i Herren, underrätta eder. 004:008 Honom sänder jag till eder, just för att I skolen få veta, huru det är med oss, och för att han skall hugna edra hjärtan. 004:009 Tillika sänder jag Onesimus, min trogne och älskade broder, eder landsman. De skola underrätta eder om allting här.

004:010 Aristarkus, min medfånge, hälsar eder; så gör ock Markus, Barnabas syskonbarn. Angående honom haven I redan fått föreskrifter; och om han kommer till eder, så tagen vänligt emot honom. 004:011 Också Jesus, som kallas Justus, hälsar eder. Av de omskurna äro dessa mina enda medarbetare för Guds rike, och de hava varit mig till hugnad. 004:012 Epafras, eder landsman, hälsar eder, en Kristi Jesu tjänare, som i sina böner alltid kämpar för eder, för att I skolen stå fasta och vara fullkomliga och fullt vissa i allt som är Guds vilja. 004:013 Ty jag giver honom det vittnesbördet, att han har stor möda för eder likasom ock för dem som bo i Laodicea och i Hierapolis. 004:014 Lukas, läkaren, den älskade brodern, hälsar eder; så gör ock Demas. 004:015 Hälsen bröderna i Laodicea, så ock Nymfas tillika med den församling som kommer tillhopa i hans hus. 004:016 Sedan detta brev har blivit uppläst hos eder, så sörjen för att det ock bliver uppläst i laodicéernas församling och att jämväl I fån läsa det brev, som kommer från Laodicea. 004:017 Sägen ock detta till Arkippus: »Hav akt på det ämbete, som du har undfått i Herren, så att du fullgör, vad därtill hör.» 004:018 Här skriver jag, Paulus, min hälsning med egen hand. Tänken på mina bojor. Nåd vare med eder.

Paulus' första brev till tessalonikerna

001:001 Paulus och Silvanus och Timoteus hälsa tessalonikernas församling i Gud, Fadern, och Herren Jesus Kristus. Nåd och frid vare med eder.

001:002 Vi tacka Gud alltid för eder alla, när vi tänka på eder i våra böner. 001:003 Ty oavlåtligen ihågkomma vi inför vår Gud och Fader edra gärningar i tron och edert arbete i kärleken och eder ståndaktighet i hoppet, i vår Herre Jesus Kristus. 001:004 Vi veta ju, käre bröder, i Guds älskade, huru det var, när I bleven utvalda: 001:005 vårt evangelium kom till eder icke med ord allenast, utan i kraft och helig ande och med full visshet. I veten ock på vad sätt vi uppträdde bland eder, till edert bästa. 001:006 Och I å eder sida bleven våra efterföljare och därmed Herrens, i det att I, mitt under stort betryck, togen emot ordet med glädje i helig ande. 001:007 Så bleven I själva ett föredöme för alla de troende i Macedonien och Akaja. 001:008 Ty från eder har genljudet av Herrens ord gått vidare ut; icke allenast i Macedonien och Akaja, utan allestädes har eder tro på Gud blivit känd, så att vi för vår del icke behöva tala något därom. 001:009 Ty själva förkunna de om oss, med vilken framgång vi begynte vårt arbete hos eder, och huru I från avgudarna omvänden eder till Gud, till att tjäna den levande och sanne Guden, 001:010 och till att vänta hans Son från himmelen, honom som han har uppväckt från de döda, Jesus, som frälsar oss undan den kommande vredesdomen.

002:001 I veten ju själva, käre bröder, att det icke var utan kraft vi begynte vårt arbete hos eder. 002:002 Nej, fastän vi, såsom i veten, i Filippi förut hade fått utstå lidande och misshandling, hade vi dock frimodighet i vår Gud till att förkunna för eder Guds evangelium, under mycken kamp. 002:003 Ty vad vi tala till tröst och förmaning, det har icke sin grund i villfarelse eller i orent uppsåt, ej heller sker det med svek; 002:004 utan därför att vi av Gud hava prövats värdiga att få evangelium oss betrott, tala vi i enlighet därmed, icke för att vara människor till behag, utan för att vara Gud till behag, honom som prövar våra hjärtan. 002:005 Aldrig någonsin hava vi uppträtt med smickrets ord, det veten I, ej heller så, att vi skulle få en förevändning att bereda oss vinning—Gud är vårt vittne. 002:006 Ej heller hava vi sökt pris av människor, vare sig av eder eller av andra, 002:007 fastän vi såsom Kristi apostlar väl hade kunnat uppträda med myndighet. Tvärtom hava vi visat oss milda bland eder, såsom när en moder omhuldar sina späda barn. 002:008 I sådan ömhet om eder ville vi gärna icke allenast göra också eder delaktiga av Guds evangelium, utan till och med offra våra liv för eder, ty I haden blivit oss kära. 002:009 I kommen ju ihåg, käre bröder, vårt arbete och vår möda, huru vi, under det att vi predikade för eder Guds evangelium, strävade natt och dag, för att icke bliva någon av eder till tunga. 002:010 I själva ären våra vittnen, och Gud är vårt vittne, I veten, och han vet huru heligt och rättfärdigt och ostraffligt vi förhöllo oss mot eder, I som tron. 002:011 Likaledes veten I huru vi förmanade och uppmuntrade var och en av eder, såsom en fader sina barn, 002:012 och huru vi uppfordrade eder att föra en vandel som vore värdig Gud, honom som kallar eder till sitt rike och sin härlighet.