Till Ida Basilier
Reading edition
I Juni 1871
(i Rosinas rôl).
I ljusgrön festlig sommartoilette
Naturens genier, leende och unga,
Det gamla Finlands stränder smakfullt klädt,
Konvaljen doftar, små artister sjunga
I lundens träd en kärleksvarm duett
Och Philomela midnattstiden lockar
Till Kajsaniemi folk i stora flockar.
Der satt, beundrad nyss af hög och låg,
Vår primadonna ifrån luftens riken, –
Men, plötsligt af sitt publikum besviken,
I går hon sjunga fick för vind och våg
Och skåda huru unga liksom gamla
Med ifver i Arkadien sig samla.
70Här i en smått förgäten tempelsal
Enhvar bekantskap göra vill med slagen
Utaf en ny, en Suomi-Näktergal.
Man lyssnar, häpnar, jemför helt betagen,
Och snart ej någon tvekar i sitt val,
Ty här man hör en stämma, ansad, mogen,
Men vårfrisk dock, som dess rivals i skogen;
Och anden högt mot idealets verld
Förmår att sträcka vingen fritt och modigt,
Om ock ej banan bröts vid egen härd!
Ack! – konstens blomster växa sällan frodigt
Bland en befolkning i bekymmer närd,
Och sångarfåglars toner lätt förfrysa,
Der solens strålar kort och sparsamt lysa!
Men se! när frigjord bölja slår mot land
Och sqvalpar öfver klipporna i norden,
Då längta sångarfåglarna ibland
Att dricka vårluft uppå fosterjorden
Och derför kom Rosina till vår strand.
Ur våra hjertan högt „välkommen“ ljuder
Och moder Suomi famnen åt dig bjuder!
A–ï–a.
71