Hafvets flicka[2].
Reading edition
Hafvets flicka[2].
(Samlarinnan af dessa „mosaiker“ ber skalden ödmjukt om tillgift, för att hon utan hans vetskap tillegnat sig följande vackra dikt, som icke finnes i hans samlade arbeten.)
Och Emilia sjunger så,
Sången hörs på vågen gå:
Hafvets fria, vackra flicka
Föddes på det friska blå.
I hemmets blåa gårdar hon hvilat,
Slumrande vindar ha hvilat vid hennes sida;
Lugn var på ytans
Glans och den höga
Himmelens sol sig doppade blank i
Djupets förklaring.
52Men nu steg ur böljans famn
Längtan utan mål och namn;
Hafvets vilda, vackra flicka
Bada vill i fjerran hamn.
Ur hemmets blåa armar hon ilar,
Vingade vindar vakna vid hennes sida,
Fladdrande flägtars
Lek och vaggande
Vågornas vilda lust omsusa dess
Bana i badet.
Bojan, som dess frihet band,
Bojan löste hennes hand;
Vilda hafvets vackra flicka
Har från sin gröna strand.
Hvita slöjor i solen blänka,
Hvinande vindar hvifta vid hennes sida;
Svanor i skinande
Silfver simma;
I hafvets svällande svalka svärmar
Emilias längtan.
Och en röst jag hviska hör,
Rösten bort i stormen dör:
Hafvets flyende vackra flicka
Evig längtan med sig för.
Lockarna fladdra på våta vågen;
Vingade vindar hviska vid hennes sida;
53Tindrande stjernors
Saliga lust sig
Speglar i djupets oändliga vemod; –
Emilia flydde.
Z. Topelius.
54