KEMISK STORINDUSTRI (continued 3)

Några föreslagna metoder för tillverkning af soda.

1. Koksalt såsom utgångsmaterial.

I en atmosfär af vattenånga sönderfaller klornatrium vid mycket hög temperatur uti kaustikt natron och klorvätegas124 och i en atmosfär af luft eller syre uti kaustikt natron och klor.125 Powers och Dale126 föreslogo en tillsats af järnoxid127 . Men dessa reaktioner ha hittills på grund af den höga temperaturen (1000-1200°) icke vunnit insteg i praktiken. De försiggå först, då koksaltet börjar öfvergå i gasform. Huruvida desamma i den elektriska ugnen med fördel skulle kunna genomföras, synes ovisst. Samma är ock förhållandet med Gossages förslag med kiselsyra,128 hvilket afsåg tillverkning af vanligt glas och vattenglas, eller ock af kaustikt natron eller soda genom vattenglasets behandling med kalk resp. kolsyra. Ett förslag af Ungerer med kiselsyra synes under vissa omständigheter möjliggöra koksaltets direkta användande för glastillverkning event. i förening med saltsyreproduktion.129

Enligt en metod af Tilghman130 upphettas koksaltet med Al₂O₃, hvarvid saltsyregas utvecklas under bildning af natriumaluminat. Detta löses och sönderdelas med CO₂, hvarvid soda och lerjordshydrat bildas, hvilket senare kan återgå i fabrikationen för behandling af nya mängder koksalt.131

Claus132 upphettar briketter af koksalt och bauxit eller lerjordshydrat i en ström af svafvelsyrlighet, vattenånga och luft, hvarvid koksaltet under utveckling af saltsyra öfvergår till sulfat, såsom vid Hargreaves process. Härefter glödgas massan uti en reducerande gas (generatorgas), hvarvid bildas natriumaluminat och svafvelväte, hvilket senare förbrännes till svafvelsyrlighet, som återgår i processen, under det aluminatet i lösning behandlas med kolsyra och ger soda och lerjordshydrat. Det sistnämnda återgår äfvenledes i processen, såvida icke bättre användning därför finnes.133

Att icke heller dessa reaktioner upptagits i praktiken, beror tydligen äfvenledes därpå, att de försiggå först vid så hög temperatur, att apparaterna allt för snart förstöras.

Uti en lösning af koksalt ger en lösning af kalciumbikarbonat en fällning af natriumbikarbonat. Den soda, som påträffas färdigbildad i naturen, har måhända uppkommit på detta sätt, men något industriellt intresse torde reaktionen ifråga knappast få.

Enligt ett förfarande af Weldon134 omsättes i lösning koksalt med magnesiumbikarbonat. Det erhållna natriumbikarbonatet ger vid upphettning soda och kolsyra, och genom upphettning af den efter indunstning erhållna magnesiumkloriden får man saltsyra och magnesia, hvilken sistnämnda med kolsyra regenereras till bikarbonat. Denna metod ser på papperet högst elegant ut, men i praktiken vållar saltsyreutvinningen och magnesiumbikarbonatets regenerering svårigheter, som icke kunnat öfvervinnas.135

Ett annat vida äldre förslag går ut på att ur en koncentrerad koksaltlösning medelst oxalsyra utfälla surt natriumoxalat, medan saltsyra stannar i lösning. Genom kokning med kalk skulle ur oxalatfällningen erhållas kaustikt natron och kalciumoxalat, ur hvilket sistnämnda oxalsyran skulle regenereras med svafvelsyra.136

Genom behandling af koksalt med blyglete i närvaro af vatten och ev. kalk erhålles kaustikt natron. Denna metod hade före Leblancs praktisk användning, men måste sedermera uppgifvas på grund af svårigheter att afsätta eller genom regenerering af blyoxid nyttiggöra den erhållna blykloriden. 137

Höpfner138 har föreslagit, att zinkhyttor, som förarbeta fattiga malmer, skulle framställa zinksulfit eller -bisulfit, omsätta denna med koksalt i lösning och genom behandling af natriumsulfiten med kalk framställa kaustikt natron.

2. Sulfat såsom utgångsmaterial.

Sulfatet framställes i stort vanligast med svafvelsyra i järnpannor och muffelugnar (på senare tiden ha äfven mekaniska ugnar blifvit försökta) och endast på några ställen medelst svafvelsyrlighet enligt Hargreaves metod.139 Förr framställdes det också genom rostning af en blandning af koksalt och svafvelkis.

Oehler140 har visat, att med svafvelsyra koksaltet fullständigt sönderdelas redan vid 400°, om först bisulfat framställes, detta sammanmales med koksaltresten och upphettas till nämnda temperatur. Metoden rekommenderas speciellt för förarbetning af bisulfat från salpetersyrefabrikationen.141

Bland förslag att ur sulfat vinna kaustikt natron eller soda märkas följande.

Genom kokning af en utspädd sulfatlösning med kalk erhåller man kaustikt natron och gips, men denna reaktion går äfven under tryck mycket trögt och ofullständigt. Med baryt däremot går kausticeringen lätt och fullständigt äfven i koncentrerad lösning, men här ligger svårigheten uti barytens högre pris, som nödvändiggör ett återvinnande. Det har blifvit föreslaget att omsätta natriumsulfat med svafvelbarium för att sedan genom behandling af erhållet svafvelnatrium med kolsyra få soda. Bariumsulfatet återföres till sulfid genom glödgning med kol.142 Tyvärr försiggår dock bariumsulfatets reduktion först vid mycket hög temperatur och för öfrigt är vägen till soda öfver svafvelnatrium icke synnerligen inbjudande.

På sista tiden har Jacobs framställt baryt i den elektriska ugnen af en blandning af bariumsulfat med kol, hvarvid svafvelsyrlighet och koloxid utvecklas. Men om denna baryt under ständig regenerering skulle med fördel kunna användas för kausticering af natriumsulfatlösning, så måste besparingen uti elektrisk energi och bränsle gentemot koksaltelektrolysen åtminstone uppväga kostnaden för framställningen af natriumsulfatet. Vore så, under fullt tillgodogörande af svafvelsyrligheten och koloxiden, sådan jämvikt uppnådd, så hade man af koksaltet i ena fallet fått kaustikt natron och klor och i andra kaustikt natron och saltsyra.143

Simpson144 samt Basset och Baranoff145 lösa trikalciumfosfat i saltsyra och tillsätta natriumsulfat. Den från gipsen skilda lösningen indunstas och kalcineras, hvarvid en del af saltsyran kan återvinnas. Efter massans lösning utkristalliseras natriumfosfat, som kausticeras med kalk, hvarvid trikalciumfosfat för processen återvinnes. Huru förluster genom moderluten efter natriumfosfatet skola undvikas, förmäles icke, men däremot göres ett förslag för gipsens tillgodogörande.146

I sådana fall, då det gällt att oskadliggöra svafvelsyrlighet, lär följande metod kommit till användning.147 Natriumsulfat omsättes i lösning med kalciumbisulfit, hvarvid gips utfaller, under det natriumbisulfit stannar i lösning. Genom dennas behandling med kalk erhålles kaustikt natron och kalciummonosulfit, hvilken sistnämnda förening får absorbera nya mängder svafvelsyrlighet. Som synes förbrukas här ingen svafvelsyrlighet och någon användning för affallande kalciumsulfit och -sulfat angifves icke.148

Alsberge omsätter natriumbisulfat med oxalsyrad kalk, skiljer gipsen från natriumbioxalatet och sönderdelar det senare med kalk uti kaustikt natron och kalciumoxalat, hvilket senare återgår i processen. Detta förslag är tydligen omöjligt på den grund, att osönderdelad oxalsyrad kalk omslutes af gipsen och går med denna förlorad.

Stavely149 omsätter rå karbolsyrad kalk med natriumsulfat, affiltrerar gipsen och behandlar lösningen med kolsyra. Den härvid frigjorda karbolsyran låter i hufvudsak skilja sig från sodalösningen och återvinnas för processen, men förlusten har dock visat sig för stor för att metoden skulle kunna bli rentabel.150

Frerichs151 omsätter natriumsulfat med kalciumacetat, affiltrerar gipsen och torrdestillerar natriumacetatet. Härvid bildas aceton och soda.

Kopp152 smälte natriumsulfat med kol och järnoxid, lät smältan upptaga kolsyra ur luften, och erhöll sedan vid urlakning soda och svafveljärn. Det senare rostades under svafvelsyrlighetens tillgodogörande för sulfattillverkningen och den regenererade järnoxiden återgick i processen. Smältugnen höll emellertid icke och reaktionerna gingo ingalunda glatt. Ett förslag att ur svafvelnatrium med järnoxid afskilja svaflet och få kaustikt natron gaf heller intet praktiskt resultat.

Macfarlane glödgade en blandning af järnvitriol och koksalt och erhöll sulfat, järnoxid och klor. Sulfatet och järnoxiden ville han behandla enligt Kopps förslag.

Att reducera natriumsulfat genom att smälta det tillsammans med kol är en enkel och lätt reaktion, men i praktiken har densamma vållat svårigheter, isynnerhet den, att ugnen icke vill hålla. Sedan svafvelnatrium nu blifvit en rätt betydande handelsvara, synes man dock kommit ganska bra öfver dessa svårigheter.

Bong153 föreslog att utan smältning reducera sulfatet med svafvelväte. Genom behandling af så erhållet svafvelnatrium med kolsyra skulle nytt svafvelväte för processen erhållas på samma gång, som man i lösningen erhöll soda.

Vogt154 har föreslagit sulfatets reduktion med koloxid, en reaktion, som enligt Lunge vid hög temperatur går fullständigt.

Sönderdelningen af svafvelnatrium i koncentrerad lösning med kolsyra går ganska lätt och fullständigt;155 dock måste kolsyran vara fri från syre. Tillföres kolsyran i öfverskott, så utfaller bikarbonat.156 Om ingen bättre användning för svafvelvätet finnes, så förbrännes det till svafvelsyrlighet, som användes för sulfatfabrikationen.157

Tillverkning af soda genom sulfatets reduktion och sulfidens sönderdelning med kolsyra har i England blifvit patenterad många gånger, senast uti 18899/1904.

Engl. pat. 7355/1885 och D. R. P. 36386 omfatta ett förfarande, hvars princip klargöres af reaktionsformeln Na₂SO₄ + CO = Na₂CO₃ + SO₂ men som hittills trots bemödanden icke kunnat praktiskt genomföras.

Claus158 upphettar det i Hargreaves apparat färdigvordna sulfatet något högre och leder vattengas (CO och H) däröfver. Öfver den så erhållna sulfiden ledes (fortfarande i samma apparat) en blandning af kolsyra och vattenånga (erhållen vid sulfatets reduktion), hvarvid svafvelväte utvecklas, hvilket förbrännes och återgår i processen.159

I stället för att behandla lösningen af svafvelnatrium med kolsyra har föreslagits kokning med lerjordshydrat (event. bauxit), hvarvid svafvelvätet erhålles i mera koncentrerad form. Lerjordshydratet utfälles med kolsyra.

Peniakoff160 har föreslagit att kombinera framställningen af soda med lerjords- resp. aluminiumtillverkningen. För detta ändamål blandas natriumsulfat med bauxit och svafvelkis och upphettas till stark rödglödgning. Reaktionen skall då försiggå enligt följande formel:

11 Al₂O₃ + 11 Na₂SO₄ + 2 Fe S₂ =

= 11 Al₂O₃Na₂O + Fe₂O₃ + 15 SO₂

Af natriumaluminatet, hvilket lär kunna fås svafvelfritt, erhålles vid lösningens behandling med kolsyra lerjordshydrat och soda. Svafvelsyrligheten användes för framställning af natriumsulfat.161 Thonerdefabrik Selzaete i Belgien lär arbeta efter detta förfarande.

Ellershausen162 sönderdelade fabriksmässigt svafvelnatrium med natriumferrit (järnoxidnatron), erhållet genom upphettning af soda och kisbränder.163 Utnyttjandet af erhållet svafveljärnnatrium vållade emellertid svårigheter, som icke kunnat öfvervinnas. Metoden skulle öfverträffa Leblancs därutinnan, att natronet direkt erhölles såsom kaustikt och i koncentrerad lösning samt utan all användning af kalk.

Elworthy föreslår i franska patentet 352254, att i en Bessemer-konverter oxidera en smält blandning af svafvelnatrium och sulfat. Svaflet skulle då bortgå såsom svafvelsyrlighet och återstoden utgöras af kaustikt natron!

Besemfelder164 föreslår att blanda sulfat (event. koksalt) med kolet eller koksen uti en vattengasgenerator under tillsats af något kalk. Sodan skulle erhållas genom urlakning af den kontinuerligt fallande återstoden (askan).

Större delen af dessa olika förslag finnas jämte en hel hop andra sammanställda uti Lunge: Sodaindustrie. Det kan vara nyttigt att någon gång kasta en blick på »varphögen»; kanske något af det, som förr icke ansågs dugligt, med nutidens hjälpmedel, genom nya män och på nya platser dock kan finna användning. Lärorikt är det alltid att söka komma under fund med orsaken till föregångarens misslyckande.

Det är intet tvifvel underkastadt, att en ammoniaksodafabrik på en med omsorg vald plats i Sverige, under god ledning och tullskyddad skulle bära sig och bli till fördel för landet. Under samma förutsättningar kan äfven en Leblanc-sodafabrik komma i fråga, t. ex. vid en väl belägen torfmosse, dock måste därvid gifvetvis först undersökas, om tillräcklig afsättning för biprodukterna kan beredas.

Men äfven om en sodafabrik uppstår, så är därmed cellulosafabrikernas natronfråga ännu icke löst, ty att köpa soda blir för dyrt för dem. Leblanc-sodafabriken skulle visserligen kunna leverera sulfat, men riktigare torde då vara, att cellulosafabrikerna tillverkade sitt natron själfva och på samma gång försåge den svenska marknaden med soda.

Skola sulfatcellulosa-fabrikanterna upprätthålla sin metod, så vore väl det riktigaste, att de t. ex. gemensamt byggde en fabrik för natriumsulfat, såvida saltsyrefrågan på ett tillfredsställande sätt kunde ordnas. Denna fabrik skulle sedan event. kunna tillökas med sodatillverkning enligt Leblancs metod, kombinerad med svafvelregenerering (såvida icke svafvelvätet funne annan användning). Cellulosafabrikernas natronförluster skulle nu äfven kunna tänkas ersatta med Leblancs råsoda. Men ännu enklare vore att af sulfatet framställa sodan i direkt förbindelse med cellulosafabrikationen. Detta skulle kunna ske så, att natronsmältan, som på vanligt sätt erhålles efter förstörandet af de upptagna organiska ämnena, förarbetas på samma sätt, som då handelssoda tillverkas af råsoda framställd enligt Leblancs metod. Före smältningen kan man äfven event. tillsätta kalk. Tillverkar man af smältan kristallsoda, så kan moderluten återföras till cellulosaprocessen. Tillverkas kalcinerad soda genom utsoggning, så kan ändluten äfvenledes med fördel återföras. Den så återförda luten vore i båda fallen anrikad på natron i den vid cellulosaprocessen verksamma formen (i hufvudsak sulfid).

Skiljandet af sulfid och karbonat skulle ock möjligen kunna utföras genom fraktionerad upplösning af smältan.

Vårt lands sulfatcellulosafabriker tillämpa dagligen en smältningsprocess, som föga skiljer sig från Leblancs sodametod. Hvad är då naturligare än att denna process ytterligare utvecklas därhän, att dessa fabriker, utom den soda de själfva behöfva, tillverka sådan äfven för afsalu!

Skulle det åter visa sig fördelaktigt att i stor skala upptaga tillverkningen af blekt cellulosa, så kan knappast bli fråga om någon annan metod än natronmetoden i förbindelse med en elektrolytisk anläggning, såsom å sid. 138 är antydt. En sådan anläggning med billig elektrisk energi och icke alltför dyrt bränsle kunde då säkert med fördel kompletteras med en afdelning för tillverkning af soda (och event. kaustikt natron) för afsalu. Framställningssättet för sodan blefve alldeles detsamma, som här ofvan är antydt, nämligen att natronsmältan bearbetas såsom Leblancs råsoda. Det så borttagna natronet, äfvensom det vid cellulosaprocessen förlorade, finge man ersätta med elektrolytisk lut. Vid cellulosaprocessen, så genomförd, skulle kalk för kausticeringen sparas äfvensom en del arbets- och andra omkostnader och vid sodatillverkningen sluppe man ifrån karbonisationskostnaden. Men hufvudfördelen komme att ligga däruti, att cellulosafabrikationen blefve helt baserad på en naturprodukt, såsom den mest stabila och billigaste källan för natronet.

Efter nu gällande pris på de i handeln förekommande olika natronråämnena ställer sig kostnaden för desamma per 1 ton rent, kaustikt natron (NaOH) i svensk hamn på följande sätt:

handelns kaustika natron kr. 210: —

vanlig ammoniaksoda » 135: 30

vanligt kalcineradt natriumsulfat » 78: 80

klornatrium (tekniskt koksalt) » 24: 10

Några andra alkalisalter.

Af öfriga natron- eller kalisalter af mindre betydelse, som skulle kunna tillverkas i Sverige, märkas följande. Kalisalpeter, genom omsättning i lösning mellan chilesalpeter och klorkalium. Sedan den förr så stora förbrukningen af svartkrut numera krympt ihop, är åtgången af kalisalpeter ganska ringa. Den har emellertid af ålder sin gifna, men sannolikt långt ifrån oskadliga användning i hemmen, isynnerhet på landsbygden, nämligen vid insaltning af kött.165 Pottaska har likaledes förlorat i betydelse sedan elektrolytisk kalilut kommit till användning för såptillverkningen. Vidare märkas kaliumkromat, natriumsulfit och -bisulfit samt -tiosulfat.

Af stassfurter-kalisalter för landtbruket importeras årligen för bortåt 3 millioner kronor, medan fältspaten i våra urberg ostörd slumrar vidare. Fältspaten håller lika mycket kali, som kainiten, eller 12 %, men dess ekonomiska nyttiggörande är ännu ett olöst problem. Angående ett par förslag hänvisas till Lange: Sodaindustrie.166

Fosfater.

Att vi från andra sidan Atlanten (Florida) och från andra mer eller mindre långt aflägsna länder nödgas hämta råmaterialet för superfosfat, och därför årligen utgifva öfver 3 millioner kronor, är så mycket harmligare som vi själfva ingalunda sakna fosforsyrehaltiga mineral. Wiborgh hade uttänkt en metod att medelst smältning med soda tillgodogöra det i hufvudsak af apatit bestående affallet från anrikningen af järnmalm,167 men vid försök i större skala visade sig metoden tyvärr för dyr. Palmær föreslår uti svenska patentet 23494 att elektrolysera alkaliklorid, öfverföra kloren till saltsyra, i denna upplösa råfosfatet och sedan ur denna lösning med alkaliluten utfälla dikalciumfosfat. Äfven denna väg förefaller dock ganska kostsam.168 Problemet bör dock ingalunda vara olösligt. Kanske här den billiga saltsyran från en blifvande svensk sulfatfabrik kan finna användning, t. ex. genom malmaffallets systematiska urlakning med saltsyra af passande koncentration och fosforsyrans utfällning med kalk.

Det är icke omöjligt, att den metod af Simpson för framställning af kaustikt natron, som å sid. 145 omnämnes, med fördel skulle kunna tillämpas i förbindelse med utvinning af gödslingsfosfat och gips af ofvan nämnda svenska råfosfat. Metoden blefve dock något komplicerad äfven om en cellulosafabrik direkt toge hand om det kaustika natronet i lutform.

VI. Sparsamhet med värmet nödvändig.

Här har upprepade gånger framhållits den fördel, som stundom kan ernås genom att förbinda två eller flera kemiska fabrikationer. Men en kemisk tillverkning kan med fördel stundom förbindas äfven med en icke-kemisk.

Vid metallurgiska m. fl. processer låter värmet icke alltid ens med hjälp af yppersta regeneratorer fullständigt utnyttja sig, utan gaser af ganska hög temperatur bortgå i luften. De kemiska fabrikerna behöfva ofta mycket värme och äfven låggradigt sådant kan finna användning, men det torde dock vålla svårigheter, att para ihop t. ex. ett järnverk och en kemisk fabrik, isynnerhet då man betänker, att de heta gaserna icke gerna kunna ledas någon längre sträcka. Att enligt motströmsprincipen absorbera det fria värmet ur gasen med en vätska af hög kokpunkt, och sedan genom väl isolerade rör leda denna till de kemiska apparaterna (à la varmvattenvärmeledning i boningshus), kan endast i enstaka fall bli fördelaktigt. Lämpligare är då oftast att, såsom redan mångenstädes sker, generera ånga ock, om denna icke kan finna användning för järnverkets eget behof för kraftalstring etc., leda den till den kemiska anläggningen. Tyvärr bortgå dock gaserna äfven vid den bästa ångpanneanläggning (med anordning för matarevattnets förvärmning, ekonomiser, etc.) med en ganska hög temperatur.

Vid alla dylika kombinationer måste dock städse så ordnas, att båda fabrikernas framtida utvidgning icke omöjliggöres.

En annan värmekälla, som ännu mångenstädes illa utnyttjas, är masugnsgasen. Man börjar dock alltmera använda denna för direkt kraftalstring medelst gasmaskiner.

Ja, värmefrågan är af den allra största vikt för den kemiska industrien i allmänhet. Då en kemisk fabrik skall grundas, och man icke genom någon lycklig kombination, eller af annat giltigt skäl, redan är bunden vid en viss plats, så bör man öfverväga, om den icke bör läggas vid en god torfmosse af tillräckligt omfång eller vid ett alunskifferlager. Detta dock under förutsättning att transportkostnaderna för fabrikens råvaror och färdiga produkter icke lägga hinder i vägen härför. Ett vattenfalls energi kan ledas ganska långa vägar för en jämförelsevis ringa kostnad, men bränslet låter icke lika lätt transportera sig.

Slutord.

Det är att hoppas, att Sveriges kemiska industri snart på kraftigaste sätt skall bidraga till förbättring af vår sorgliga handelsbalans med utlandet. Nedanstående grafiska tabell visar Sveriges import och export under åren 1866-1906. Det streckade utvisar importöfverskottet. För åren 1866-1895 är importen icke angifven särskildt för hvarje år, utan uti 5-års-medeltal.

Delen av figuren som markerats med rött var oläsbar i originalet. Den har blivit rekonstruerad med hjälp av data från publicerade källor.

Importen öfversteg 1906, som synes, exporten med icke mindre än 140,000,000 kronor. Det kan gifvetvis icke duga, att vi år efter år öka vår skuld till utlandet med sådana belopp, om vi vilja förblifva ett fritt folk. Endast därigenom, att hvar och en på sin plats blir arbetsammare och sparsammare, kan härutinnan bättring inträda. »Ingen blir rik af det han förtjänar, utan af det han sparar», säger ordspråket, och sparsamhet är just hvad vi svenskar behöfva lära af de rika folken. I nuvarande »kristider»,169 som började i Amerika och där varit våldsammast, ha vi sett, huru räntefoten sprungit upp till exceptionell höjd t. o. m. i det kapitalstarka England, 7 %, men ett land har synbarligen i jämförelsevis ringare grad blifvit berördt, nämligen Frankrike. Franska bankens guldkassa utgör f. n. (juni 1908) 120 millioner £, under det Englands banks uppgår till endast 37 mill. £. Det franska folket är ett sparsamt folk. En fransman med än så måttliga inkomster — kroppsarbetaren ingalunda undantagen — lefver sällan upp hela sin förtjänst, utan för honom är det den naturligaste sak, att han skall afsätta en viss del för ålderdomen och för sina barn. Det sparade lilla kapitalet öfverlämnar han icke alltid åt bankerna att göra fruktbärande, utan placerar det ofta själf genom inköp af aktier i något industriellt företag, som han känner till och har förtroende för eller ock i statspapper. Det var icke storkapitalisternas förtjänst, att Frankrike efter kriget med Tyskland kunde förvåna världen med att på en otroligt kort tid betala den dryga krigsskadeersättningen på 5,000,000,000 francs.

Vår stora import måste minskas och detta kan ske endast därigenom, att hvar och en vid äfven det minsta inköp ger den svenska varan företrädet. Produceras icke den önskade artikeln inom landet, så gäller det att försaka. Sverige importerar årligen för icke mindre än 27 millioner kronor kaffe. Om hvarje kaffedrickare beslöte sig för att hädanefter icke dricka mer än hälften så mycket kaffe, som förut, så skulle 13½ millioner kronor årligen sparas för vårt land.170

För vin och diverse spirituosa gå 6½ millioner kronor ur landet och för tobak bortåt 8 millioner. Här gäller sålunda äfvenledes att försaka.171

Detta om de s. k. njutningsmedlen. Äfven bland födoämnena finna vi en del importgods, som kan utgallras, utan att vårt välbefinnande försämras; kanske snarare tvärtom. För beklädnads- och lyx-artiklar betala vi dock den största tributen till utlandet, och härutinnan måste med nödvändighet en ändring inträda.172

Svenskarnes slösaktighet väcker häpnad i utlandet. I Hamburg hör man stundom yttras, att de svenska köpmännen lefva högt på Hamburgarnes kredit.

Ja, vi måste spara och vi måste så långt möjligt är söka reda oss med produkter af vårt eget arbete, så att vi från utlandet hämta allt mindre mängder af förbrukningsartiklar. Må hvar och en vid hvarje inköp, stort eller litet, se upp för det lilla ordet import! Må vi i allt vidsträcktare mån från utlandet i stället hämta mera bestående värden, må vi lära oss företagsamhet, arbetsamhet, uthållighet och sparsamhet! De föräldrar, som gifva sina barn dessa värden i arf, behöfva icke sörja, om de icke äro i stånd att gifva dem guld. Men kom ihåg ordspråket: »Det är svårt lära en gammal hund sitta!» Träningen måste börjas i tid. Det blir därför i hufvudsak kvinnan, som får bära detta fosterländska ansvar. En »kvinnans värnplikt», som ginge ut på att väcka förstående härför och bibringa insikt om de grundregler, som aldrig ostraffadt kunna åsidosättas vid karaktärens daning, vore utan tvifvel ett kraftigt medel i sådan riktning. Arbetet får aldrig påläggas barnet såsom ett straff. Barnet skall lära sig älska arbetet.

Vår tid visar så ofta ett förakt för föregångares arbete, isynnerhet om detta icke lämnat alldeles särskildt uppskattade resultat efter sig, men må vi komma ihåg, att mången af de för mänskligheten värdefullaste upptäckterna fallit i upptäckarens hand såsom en mogen frukt från ett träd, som icke han utan hans föregångare planterat. W. Conrad framhåller uti Z. d. österr. Ing. u. Arch. V. 1907173 önskvärdheten särskildt för fabriksledaren att beakta föregångares erfarenheter. Han säger bl. a.: »Hvar och en börjar från början, begår samma fel, röner samma motgångar och når slutligen fram till kännedom om samma metoder, som tusende före honom lärt känna efter samma ledsamma erfarenheter.» Det lider intet tvifvel, att utvecklingen skulle gå med långt snabbare steg, om den ena generationen förmådde börja, där den andra slutat, men i stället blir det tyvärr så ofta ett nedrifvande och ett återuppbyggande.

Uti »North American Review» förekom för några år sedan följande uttalande, hvilket må tjäna som slutord till denna skrift.

»Det land, som har de bästa kemisterna, kommer helt visst att i längden bli det framgångsrikaste och kraftigaste. Det kommer att ha de bästa och billigaste födoämnena, de bäst och billigast tillverkade materialierna, de bästa försvarsmöjligheterna, de starkaste sprängämnena, den motståndskraftigaste utrustningen. Dess innevånare skola bäst och fullständigast förstå att tillgodogöra landets naturtillgånger, de komma att vara friskast och bäst veta att skydda sig mot sjukdomar. De skola vara de sparsammaste och från andra nationer minst afhängiga. Folkets utbildning i kemi och i de fysikaliska vetenskaperna är den mest afkastande kapitalplacering ett land kan göra. Nutidens konkurrens mellan nationerna är i hufvudsak en konkurrens i vetenskapens och särskildt i kemiens användning.»

Register.

A - Am An - Az B - Bl Bo - Bz C D E F G H I J K - Kn Ko - Kö L M N O P Q R S - Sp St - Sä T U V W X - Ø

A.

Acetaldehyd 102. Acetat 113-115. Acetatsilke 120, 122. Acetattråd 123. Aceton 101, 111-115, 118, 146. Acetonolja 113. Acetylcellulosa 122. Acetylen 92, 93, 101, 113. Acidcellulosa 127. Administration 37, 69, 79. Afdunstning 86, 119. Affärsbarometer 157. Affärssinne 29, 69. Afloppsånga 86. Aflöningssätt 35, 41, 71, 80. Afsättning 79. Agenter 71. Aktiebolag 26-28. Aktiengesellsch. f. Anilinfabr. 23. Aldehyd 132, 133. Alizarin 14, 20, 55. Alkohol 52, 66, 101, 118, 122, 123, 126-128, 133, 158, 159. Alsberge 146. Aluminat 95, 96, 142, 148. Aluminium 95, 96, 148. Aluminiumhydrat 56, 95, 139, 142, 148. Aluminiumoxid, se -hydrat. Aluminiumsulfat 46, 62, 95, 126. Alun 46. Alunskiffer 84, 108, 155. Amerikanskt fläsk 152. Amidobenzol 14. Ammoniak 6, 7, 46, 101, 102, 119. Ammoniaksoda 6, 10, 149, 151 (se äfven Soda). Ammoniumkarbonat 6, 54. Ammoniumklorid 6, 135. Ammoniumnitrat 54, 140. Ammoniumsulfat 6, 46, 61, 87, 89, 91, 92. Amyloid 132. Amylum 132.

An - Az.

Anhydrid 18, 98, 99. Anilin 14, 17. Anilinolja 14. Anilinrödt 14, 21, 55. Anilinsvart 20. Anilinviolett 14, 55. Anlag 69, 70. Antiklor 5, 152. Antimon 56. Antipyrin 105. Antracen 14, 100. Antranilsyra 17. Apatit 153. Apoteksvaror 56-58. Appretur 118, 124. Arabin 132. Arbetarefrågan 11, 35-43. Arbetsamhet 35-43, 159. Arbetsintensitet 35-43, 79, 80. Arbetsledning 79, 80. Arbetslöner 25, 35-43, 104. Arbetsmetoder 34. Arbetsträning 159. Arsenik 14, 54. Asbest 56. Aseptin 48. Asfalt 57. Aspträ, 107. Aurin 130. Azofärger 14.

B - Bl.

Bachet 126. Badische Anilin- & Soda-F. 14, 31, 22. Baeyer 16. Barium o. dess salter 94, 114, 135, 144, 145. Basset 145. Bauxit 95, 96, 142, 148. Bayer 95. Beaconsfield 30. Beck 50, 63. Beckolja 50, 63. Beilstein 130. Ben 57, 124. Benkol 48, 135. Benmjöl 46. Bensin 108. Benzol 14, 16, 100. Bergström 133. Besemfelder 149. Bessemerkonverter 149. Birkeland 88, 92, 99. Bismark 72. Bisulfat 5, 144, 146. Blekning 138, 151. Blodlutsalt 54. Bly 56, 97. Blyerts 57. Blyglete 54, 143. Blyhvitt 55. Blykammarmetoden 18. Blyklorid 143. Blysocker 54. Blåsyra 101, 114. Bläck 48.

Bo - Bz.

Boltzmann 33. Bomullsgarn 121. Bong 147. Borchers 87, 108. Borneol 124. Borneopetroleum 65. Borsyra o. dess salter 54, 55. Braconnet 126. Bresilja 48. Briketter 64, 118, 127, 142. Brom 54, 94. Bronspulver 55. Brown 31. Brunck 16. Brunkol 3, 9, 40, 108. Brunner, Mond Co. 12. Bryggeriindustri 27. Bränneriindustri 27. Brännsprit 115. Brännvin 66, (se äfven Alkohol). Bränsle 3, 9, 82-85, 109, 112, 120, 126. Bränslegas 91, 112, 118, 138, 139, 142, 148, 155. Buchner 102. Börsnoteringar 157. Börsrykten 90.

C.

Ca’canny 39. Cachou de Laval 21. Carnegie 37. Caro 24, 25, 29. Cassella 23. Castner-Kellner Alcali Co. 12. Cellit 122. Cellulit 125. Celluloid 54, 113, 124, 126. Cellulosa 4, 52, 60, 63, 65, 95, 106, 109, 111, 116-130. Cellulosaacetat 115, 120, 122, 123. Cellulosagarn 120, 121. Cement 52, 66. Centrifugering 94. Chance 147. Chance-Claus-processen 5, 132-134, 137, 138, 150, 153. Chandler 31. Chemische Fabrik Elektron 8. Chilesalpeter 55, 87, 89-92, 139-141, 152. Classen 127. Claus 142, 148. Collanolja 48. Commercial Intelligence 32. Conrad 160. Cyan o. dess fören. 54, 92, 101, 114.

D.

Deacon 98. Denaturering 113, 115. Destillation 86, 94. Deutsche Solvay Werke 12. Dextrin 48, 118, 132. Dextron 118. Dextros 132. Difenylaminblått 131. Diffusion 94. Difteriserum 24. Dimmiga företag 30, 78. Djurlim 118, 124. Dowsongas 102. Drufsocker 127, 132. Dumping 34. Dynamit 46, 60, 62. Dåliga tider 27, 157.

E.

Ebonit 124. Economist 157. Ekman 129. Ekstrand 125. Ekström 127. Ekonomiser 155. Electrician 34. Electrolytic Alcali Co. 12. Elektricitetens tidehvarf 97. Elektriska ugnen 141, 145. Elektrisk belysning 92. Elektrisk urladdning 102. Elektrolys 8, 19, 20, 61, 85-98, 100, 101, 130, 138, 145, 151-153. Elektrolytisk blekning 95, 134, 138. Elektrometallurgi 95, 96. Elektroteknisk industri 27. Ellershausen 148. Elworthy 149. Emaljmassa 54. Energi 30, 68, 71. Englands export o. import 33, 34. Erfarenhet 78, 160. Erlwein 87. Eter 48, 113, 122, 133. Etylen 102. Etylmetylketon 113. Euler 108, 131. Export 29, 46-66, 121, 156, 157. Eyde 88, 92.

F.

Fabrikstjänstemän 30. Fabriksägaren 79. Fagerlind 133. Faraday 14. Farbenfabriken, Elberfeld 23. Farbwerke, Höchst 16, 20, 23, 105. Farmaceutiska artiklar 24, 25, 28, 56. Fenol 14, 100, 133, 159 (se äfven Karbolsyra o. Kreosot). Fenylamin 14. Fenylglykokoll 16. Fernissa 48, 115. Ferrosilicium 97. Fett 48, 61. Fibracit 122. Filtrerkol 118. Fischer 34, 102, 103, 108. Fiskguano 46. Fiskolja 48. Flytande luft 94. Formaldehyd 102, 124. Formiat 100, 102. Formsand 118. Formylmetylantranilsyra 20. Forskningens frihet 69. Fosfor 54, 95. Fosforsyra och dess salter 56, 135, 145, 152, 153. Fosfortändstickor 69. Fotogen 63, 65, 92, 93. Fotografiska artiklar 25, 28. Fraktkostnader 78, 155. Frakttariffer 71. Framtidsarbete 33. Francke 129. Frank 88, 98, 117, 118. Frerichs 146. Frestadius 128. Ftalsyra 17. Furustubbar 106. Fuxin 14. Fältspat 46, 152. Färgämnen 14-24, 48, 55, 56, 103. Föreningsväsen 80. Förenta staterna 34, 35, 39. Företagsamhet 72, 79, 159. Förmän 80. Förtenning 135. Förzinkning 135.

G.

Gallussyrefärger 14. Ganz & Co. 88. Gardiner 121. Garfextrakt 66, 107, 118. Garfning 118. Garfsyra 54, 66. Garfämnen 57, 128. Garroway 140. Gasgenerering 83-85, 91, 94, 100, 118, 149. Gasmotorer 155. Gasverk 91, 92. Gatubesprutning 88. Gelalignosin 118. Gelatin 48, 124. Generatorgas se Bränslegas. Gips 52, 145, 146, 153. Glanzstoff 123. Glas 4, 27, 34, 52, 57, 66, 83, 142. Glycerin 48, 60, 62. Glykolsyra 101, 130. Glykoser 127-129, 132, 133. Glykosider 132, 133. Goldschmidt 100. Golfplattor 126. Grafisk industri 44. Grafit 57, 94. Granbarksextrakt 107. Griesheim 8. Grossmann 29. Grufarbete 38. Guano 46. Guldkassan 157. Gummi 57, 117, 132. Gödslingsämnen 28, 46, 88-91, 118, 139, 141, 153.

H.

Halm 119, 120. Halmpapper 119. Handelsbalansen 156. Handelskamrar 9, 30. Handelstraktater 29, 32, 73-75. Hargreaves-processen 4, 96, 98, 136, 142, 144, 148. Harts 48, 62, 63, 65, 106. Hasenclever 11, 13. Hellsing 108. Helmholz 69. Heroult 96. Heumann 16. Hofman 14, 17, 117. Holzextrakt 118. Horn 124. Howles 85. Hussvamp 128. Hvitbleck 135. Hydrocellulosa 122, 132. Hydrosulfit 94. Högskolestudier 34. Höpfner 143.

I.

Immedialsvart 21. Import 46-66, 156-159. Impregnering 63, 118, 124. Indigo 14-16, 19, 20, 32, 55, 115. Industrimannen 70, 71, 77, 78. Ingeniören 37, 68-70, 77-79. Iron a. Coal Trade Revue 35. Isättiksyra 19.

J.

Jacobs 145. Jobbare 37. Jod o. dess fören. 54. Journ. of the Soc. of Ch. Ind. 32. Jurisch 8. Jute 121, 132. Järnlegeringar 97. Järnmalm 57, 76, 96, 97, 153. Järnmarknaden 115. Järnoxid 4, 8, 98, 140, 141, 146-148. Järnoxidnatron 149. Järntillverkning 27, 56, 96, 111, 154. Järnvitriol 56, 147. Järnvägsfrakter 33, 36, 71, 78. Jäst 52, 129.

K - Kn.

Kaffe 158. Kainit 152. Kalcium 94. — -acetat 113. — cyanamid 87, 88, 90, 92, 94. — hydrid 95. — karbonat 140, 143. — klorid 5, 7, 101. — sulfit 145, 146. Kalisalter 9, 33, 54, 57, 152. Kalium-hydrat 9, 20, 54, 61, 87, 152. — -klorat 46, 61, 85, 87. — -klorid 8, 57, 119, 152. — -nitrat 152. Kalk 46. Kalkkväfve 87, 88, 90, 94, 100. Kalksalpeter 87, 89, 90, 97. Kalksten 4, 7, 134. Kalkyler 36, 78, 79, 82, 127, 130. Kamfer 54, 124. Kapitalet 32, 72, 90, 158, 159, 161. Kapitalisten 68, 77, 158. Karaktärsduglighet 29, 159. Karbid 48, 61, 85, 87, 88, 92-94, 100, 101. Karbolsyra och dess fören. 48, 63, 146. Karborund 87, 95, 125. Kastanjextrakt 107. Kautschuk (äfven gummi) 27, 48, 50, 57, 102, 105, 106. Kaustikt natron, se Natriumhydrat. Kemikaliemarknaden 32. Kemisk alkohol 101. Kemisk forskning 105. Kershaw 11. Ketoner 113, 124. Kimrök 48. Kisbränder 4, 149. Kiseljärn 97. Kiselsyra 139, 142. Kjellin 96. Klason 117, 132, 133. Klor 4, 10, 17, 19, 85-88, 101, 136, 141, 145, 147, 153. Klorat, se Kaliumklorat. Klorkalk 4, 5, 7, 8, 30, 54, 61, 85, 87, 134, 135. Kloroform 101, 123. Klorprodukter 4, 10, 87, 101. Klorättiksyra 19. Knallgas 93. Knietsch 18.

Ko - Kö.

Kobolt 55. Kochenill 55. Koks 52, 118. Koksalt 3, 6-9, 52, 57, 130, 134, 136, 139, 141, 142-144, 147, 149, 151, 153. Koksjärn 91. Koksverk 91. Kolhydrater 132, 133. Kolklorid 95. Kollodium 55, 122. Kolofonium 62, 65. Koloxid 94, 100, 102, 131, 145, 147, 148, 159. Kolsvafla 95, 122, 124. Kolsyra 6, 10, 48, 102, 119, 131, 135, 140, 142, 143, 146-148. Kolugnar 111. Kolved 64. Kompositionslinne 50, se Viskos. Komprimerad klor 19. Kondensångmaskiner 86. Koniferin 133. Koniferylalkohol 133. Konjunkturer 43. Konsttagel 120, 123. Kontaktmetoder 18, 98. Kopp 146. Koppar 4, 56, 58, 87. Kopparoxid 55. Kopparoxidammoniak 122, 123. Kork 57. Kraftgas 91, 155. Kraftkostnad 85, 86, 89, 97. Krapp 19. Krause 117. Kreosotolja 48, 63. Kristider 157. Krita 57. Krom o. dess fören. 17, 52, 54, 55, 97, 152. Kroppsarbetaren 35-43, 158. Krut 46, 91, 113-115, 152. Kunskaper 33, 68, 69, 160. Kvarnindustrien 27. Kvinnoarbete 15, 38, 40, 159. Kväfve 87-90, 92, 98, 99, 102. Kåda 65, 106, 107. Köpmannen 68, 70, 79, 159. Köttsaltning 152.

L.

Laboratorium 78. Lack 50. Lagstiftning 32, 71. Lancashirejärn 36. Landtbruk 90. de Laval 97. Leblancmetoden 3, 7, 8, 10, 138, 143, 149, 150, 151. Lefnadsstandard 37. Lehmann 118. Lerjord, se Aluminiumoxid. Lervaror 27, 44. Licellagarn 121. Liebig 1, 14, 108. Lignin 116, 117, 131-133. Lignosulfonsyra 133. Lignylalkohol 132. Lim 48, 63, 126, 135. Linfrö 57. Linfrömjöl 50. Linoleum 126. Linolja 50, 63. Ljungberg 35. Ljus 50. Ludwig 126. Lunge 108, 139, 147, 149, 152. Lübeck 84. Lysoljor 93. Läderindustrien 27, 44. Läderpapp 125. Lädersurrogat 124, 125. Läroanstalter 68. Lättja 37, 80. Lösningsmedel 115. Löwig 8, 141, 149.

M.

Macfarlane 147. Machard 126. Magnesium o. dess fören. 55, 94, 126, 143. Maltextrakt 52. Mangan o. dess fören. 5, 94. Mansfield 14. Margarin 50, 52, 66. Maskinkraft 29. Maskinindustrien 27, 44. Masugnen 91, 93, 96, 112. Masugnsgas 85, 138, 155. Mattor 121. Matättika 113. Mauvein 14. Melass 52. Melassdrank 92. Mellanhänder 71. Merkantil bildning 70. Meteorgarn 123. Metallextraktion 88, 135. Metallindustrien 27, 44, 56. Metallurgiska processer 154. Metan 101. Metylalkohol 101, 111-115, 133, se äfven Träsprit. Mineraloljor 50, 63, 65, 108. Mineralsprit 101. Mirbanolja 14 Mitscherlich 122. Mjölksocker 52. Molybden 97. Mond 85, 140. Monox 95. Montanvax 108. Muthmann 101. Myrsyra 100-102, 130, 131.

N.

Naftalin 14, 17, 100, 124. Nationalekonomi 29, 72, 75. Natrium 20, 94. — -aluminat 95, 96, 142, 148. — -amid 20. Natrium-bikarbonat 6, 100, 143, 147, 148. — -bisulfat 5, 144, 146. — -ferrit 149. — -hydrat 8-10, 30, 54, 55, 61, 87, 88, 95, 100, 139-153. — -peroxid 94. — -persulfat 94. — -silikat 46, 62, 140, 142. — -sulfat 4, 10, 22, 55, 65, 96, 114, 134-139, 142, 144-151, 153. — -sulfit 55, 114, 144, 145, 152. — -tiosulfat 5, 55, 152. Naturprodukter 105. Neuhausen 96. Nikt 58. Nitrobenzol 14, 55. Nitrocellulosa 113, 122-124, 126. Nitroglycerin 46. Nitrösa gaser 88, 99, 140. Näringsmedel 24, 27, 44, 118, 159, 160.

O.

Obstruktion 39. Oehler 144. Olein 48. Oleomargarin 50. Oljefärg 48. Oljegas 14. Oljor 44, 48, 63. Organisation 30, 69, 79. Ortonitrotoluol 17. Ostwald 2, 92. Oxalsyra o. dess fören. 100, 101, 118, 120, 126, 130, 131, 143, 146. Oxypropylen 132. Ozon 95, 102.

P.

Palmær 153. Palmfett 52. Papiermaché 125. Papper 27, 44, 52, 65, 95, 104, 119-121, 124, 127, 129. Papperslimning 62, 63, 118, 121, 124. Paraffin 55, 106. Parfymer 50. Partisinne 69. Patentskydd 105. Pegamoid 124. Peniakoff 95, 148. Penningen 37. Pergament 122, 125. Pergamyn 125. Perkin 14. Persulfat 94. Pfuhl 121. Planläggning 79. Platinasbest 19, 98. Porslinsindustrien 27. Potatis 106, 127. Pottaska 9, 54, 152. Powers 141. Praktisk blick 69, 78. Praxis 31. Premieackord 41, 71. Preparatindustrien 28. Produktivt arbete 37, 70. Proteiner 133. Purple ore 4, 140, 149.

Q.

Quebrachoextrakt 107.

R.

Ramsay 128. Rapsolja 50. Reformifver 69. Regeneratorer 154. Rentabilitet 77, 79. Resorcin 14. Rhenania 4. Rofolja 50. Rosanilin 14. Rosolsyra 131. Roth 127. Rykande svafvelsyra 18. Räler 37. Räntefoten 157. Rödfärg 48.

S.

Sackarin 56. Salmiak 54. Salose 118. Salpeter, se Chilesalpeter och Kaliumnitrat. Salpeterlador 91. Salpetersyra 5, 46, 60, 89, 92, 140, 141. Salt, se Koksalt. Saltsyra 4, 10, 55, 130, 134-136, 141-145, 150. Samarbete 33, 80. Schmidt 103. Schreib 8. Schultze 29. Schwartzugnen 111. Silke 120, 122, 123. Siloxikon 94. Silvalingarn 121. Sirap 52. Siriusgarn 123. Simonsen 127. Simpson 145, 153. Skifferolja 108. Skogskultur 109. Skogsmark 108, 120. Skogstillgång 110. Skraup 132. Slapphet 69. Slingervoet-Ramondt 106. Slipmassa 116, 125. Smärgel 58, 125. Snyltgäster 37. Socialism 23, 39, 40, 42, 80. Socker 27, 52, 66, 102, 105, 118, 127, 132. Soda 3-13, 32, 46, 55, 60, 96, 137, 139, 141-151. Solvay Co. 12. Solvaymetoden 6-13, 141. Sparsamhet 29, 37, 154, 157-159, 161. Specialisering 23, 71. Spetsglans 56. Sprit, se Alkohol. Sprängämnen 28, 46, 126, se Krut.

St - Sä.

Statistik 25, 33, 36, 38-40, 44-60. Statsmakterna 68, 71, 90. Stavely 146. Stearin 50, 62. Stenkol 38, 39, 58, 83, 91, 92, 131. Stenkolsdestillation 91, 92. Stenkolsgrufvor 38, 39. Stenkolstjära 14, 16, 17, 52, 63, 108, 130. Stenkolsstybb 64. Stora Kopparbergs Bergslag 65. Streeb 117, 132. Strehlenert 123. Strontium 114. Stubintråd 46. Stål 37, 96, 97. Stärkelse 52, 66, 132. Stärkelsesocker 52. Substantiva färger 22. Sulfat, se Natriumsulfat. Sulfatlut 119, 120, 130, 133, 138, 139, 150. Sulfatmassa 116, 134, 150. Sulfatmetoden 65, 133, 137, 138, 150, 151. Sulfinfärger 21, 104, 118. Sulfitlut 104, 116-119, 130-133. Sulfitmassa 116, 134. Sulfitmetoden 65. Superfosfat 46, 60, 152. Süvern 123. Svafvel 5, 55, 76, 134. — -färger 21, 104, 118. — -järn 146. — -järnnatrium 149. — -kalcium 5. — -kis 4, 96, 134, 144, 148. — -lefver 21. — -natrium 4, 5, 22, 137, 138, 145, 147-149. Svafvelregenerering 150. Svafvelsyra 4, 18, 32, 46, 58, 60, 92, 98, 99, 117, 125, 136, 142, 144. Svafvelsyrlighet 18, 96, 99, 117, 136, 142, 144-149. Svafvelväte 5, 142, 147, 148, 150. Svetsning, autogen 113. Syre 93, 94, 102, 113. Sågspån 101, 126-129. Såpa 50, 61, 63. Säckar 121.

T.

Tackjärn 96. Tagel 123. Talg 50. Tapeter 124. Tariff-Commission 34. Teknikern 69, 77-79. Tenn o. dess fören. 55, 56, 58, 135. Terpentinolja 50, 65, 106. Textilvaror 27, 29, 44, 95, 121. Tiemann 133. Tilghmann 142. Tillberg 128. Tillverkningskostnad 35, 36. Titankväfve 98. Tjärfärger 14-24, 31, 55, 103. Tobak 106, 159. Toluidin 14. Toluol 14, 16, 100. Tomasfosfat 46. Torf 44, 82-84, 108, 111, 128, 129, 138, 150, 155. Torfvax 108. Torkning 86. Torrdestillation 84, 107, 108, 139, 158, se äfven Trädest. o. Stenkolsdest. Torrskog 130. Tran 50. Transportkostnad, se Fraktk. Trifenolkarbinol 130. Trippel 57. Truster 23, 73. Tryckfärg 48. Trädestillation 50, 63, 64, 111, 116, 130, 133. Träkol 52, 64, 109, 111-115, 130. Trämassa, se Cellulosa. Trämjöl 126. Träolja 50. Träpasta 126. Träproduktion 109. Träsprit 50, 64, 101, 111-115, 133. Trästuck 126. Träsyra 111-115. Trätjära 48, 50, 64, 107, 111. Trävaror 27, 44. Tullskydd 6, 34, 47-63, 71, 72-76, 90, 103, 121. Tungspat 58. Tvål 50, 60, 63. Tyrer 30. Tysklands export o. import 33. Tändstickor 28, 50, 52, 107.

U.

Undersvafvelsyrligt natron 5, 55, 152. Ungerer 142. Unicapapp 125. United Alcali Co. 12. Uppfinningar 77, 105, 136, 160. Uranoxidsalter 131. Utdelningar 26-28. Uthållighet 159.

V.

Valsmassa 50. Vanadin 97. Vattengas 94. Vattenglas 46, 62, 140, 142. Vattenkraft 83-86, 89, 155. Vattenvägar 3, 71. Vedmått 109. Vedtorkning 112. Verein Chemischer Fabriken 148. Verguin 14. Verkmästare 31. Vidalsvart 21. Vin 158. Vinstenspreparat 5. Virkesförbrukning 110. Viscellingarn 123. Viskoid 124. Viskos 120-123, 126. Vitriol 56. Vogt 140, 147. Vulkanfiber 125. Världsmarknaden 43. Värme 83-86, 154-155. Värmeledning 154. Väte 88, 93, 94, 102. Vätesuperoxid 94, 102.

W.

Wallmo 110. Weldon 5, 143. Westinghousebolaget 33. Wiborgh 153. Wiesner 108, 117. Winkler 18. Wolfram 97.

X - Ø.

Xantogenat 122, 124. Xylogranit 126. Xylolingarn 121. Xylolit 126. Zink 56, 97. — -blende 4, 58. — -hvitt 55. — -klorid 125, 135. — -sulfit 143. Zymoteknik 106. Åkerjord 109, 120. Ångkraft 85, 86. Ångmaskiner 86. Ångpannor 155. Ägghviteämnen 102, 118. Äkta färger 15, 21. Ättiksyra o. dess fören. 17, 19, 52, 64, 101, 111-115, 118, 122, 131, 135, 146. Öfverafverkning 110.