TREDJE AKTEN
Reading edition
Ett fraktionsrum, hörande till Lagstiftande församlingens i X-land kuloarer. I mitten ett långsmalt bord, täckt med grön duk; runtom stolar. I fonden en glasdörr som leder till en balkong, därifrån man har en överblick av plenisalen nedanför. Längs fondväggen vilsoffor. Dörr till vänster och till höger.
I snabb gåsmarsch in från vänster: Ordföranden från Första akten, följd hack i häl av Professorn, vidare Sångläraren, Torparesonen nr 1 och Torparesonen nr 2 samt Värdinnan och Den unga x-ländskan. De inträdande gruppera sig kring det gröna bordet och taga plats. På var sin sida om Ordföranden Professorn och Sångläraren.
ORDFÖRANDEN har förblivit stående.
Ja! Det är nu den avgörande dagen, då vi skola välja konung eller icke skola välja konung. (Ser på sitt ur.) Om några minuter sammanträder Lagstiftande församlingen. (Flyktig gest mot balkongdörrarna.) Och då skall var och en lägga i urnan sin röst, — samvetets röst.
Vi som alla ha varit hos vår tillärnade kära monark och sett honom med egna ögon, vi ha nu samlats här för att i sista stunden ännu en gång övertänka, hur vi egentligen skola handla. Det är inte för sent ännu att komma till den riktiga övertygelsen. Kanske ha vi alla vandrat på villovägar; men det är bättre att välja den rätta vägen!
Det är vi som gå i spetsen och vi måste tänka på dem som inte förstå utan rösta såsom vi be och förklara att rätt är.
(Sätter sig.)
TORPARESONEN nr 1
Ordförande! Jag tyckte kungen var en fin och nobel person och därför röstar jag på honom!
TORPARESONEN nr 2
Detsamma säger jag! Och så ha våra väljare uttalat, att det är på tiden att få ordentliga förhållanden här i landet och en kung som har något att bestämma.
ORDFÖRANDEN
Vi skola inte glömma, att de stackars väljarna som sådana i regeln äro vilseförda. Var det så att Professorn ville yttra sig?
PROFESSORN reser sig; högtidligt.
Jag måste allvarligen påminna om att den innevarande stunden är förenad med ett stort ansvar för var och en av oss. Jag är ju den av de närvarande som kan säga, att han nästan stått på kamratlig fot med Hertigen, såsom hans lärare och uppfostrare, och så mycket jag än sätter värde på honom i privatlivet är jag tvungen att hekänna: Hertigen är en dålig elev, — kungen bar svårt att uppfatta! Och som gammal skolman ställer jag nu till mig den frågan: skall jag välja en av mina mindre framstående lärjungar till mitt folks konung? Man kunde inte bli annat än djupt bekymrad när man såg, hur svårt Hertigen hade att sätta sig in i våra förhållanden…
SÅNGLÄRAREN
Våra enkla förhållanden!
PROFESSORN
Ja, vi ha ju ordnat allt så bestämt. Det som är förbjudet står i lagen: det är förbjudet, det är förbjudet och det är förbjudet. Och då är det väl ingen konst att existera.
SÅNGLÄRAREN
Nå, förstod inte Hertigen det?
PROFESSORN
Nej. Hertigen insåg inte fördelarna. Till exempel det där med dryckesvaror. Nog veta vi ju alla hur bildade människor skola uppträda, — men Hertigen, — han ställde inte flaskan under bordet, utan bordet under flaskan!
DEN UNGA X-LÄNDSKAN
Aj, aj. Aj, aj.
PROFESSORN
Jag försökte nog undervisa…
TORPARESONEN nr 1
Ja, si när vi voro där… Jag sade nog till åt Ordföranden!
ORDFÖRANDEN
Nå, jag trodde att… när det var ett så högtidligt tillfälle…
PROFESSORN
Jag försökte nog undervisa, men vet ni vad Hertigen då sa?
DEN UNGA X-LÄNDSKAN
Lydde han inte?
PROFESSORN
Han skrek: Champagnen på bordet, skojare! Och så höll han opp knytnäven.
DEN UNGA X-LÄNDSKAN
Aj, aj. Aj, aj.
TORPARESONEN nr 1
Nå, inte var det så farligt.
PROFESSORN
Nej, inte det, men det ena med det andra. Som nu det där att Majoriteten alltid har rätt. Jag framhöll och förklarade, framhöll och förklarade, men trögt gick det, trögt gick det.
SÅNGLÄRAREN
Det begriper ju ett barn, att ju flere dess bättre. Jag vet det från mitt eget område: solosång är nog bra, kvartettsång är också bra, — men vad är det mot den stora blandade kören!
PROFESSORN
Sant sagt, Sånglärare! Och hela vårt samhälle, hela vår politik, det är just den stora och härliga blandade kören där alla få sjunga med!
TORPARESONEN nr 2
Men en anförare skall det vara!
SÅNGLÄRAREN
Det skall det vara, — men en musikalisk!
TORPARESONEN nr 2
Hör nu, skall det sitta en orgelnist på tronen?
PROFESSORN
Nej, inte det! Och den har kungen — han skulle just bli en sådan där oinskränkt orgelnist! Han skulle bara spela solo — solo och solo — hela tiden solo.
DEN UNGA X-LÄNDSKAN
Aj, aj. Aj, aj.
TORPARESONEN nr 1
I början var Professorn så angelägen om att alla skulle stå på kungens sida. Vad är det nu som har kommit emellan'?
PROFESSORN
Det var i början det, min käre partivän. Man lär sig så länge man lever, och ingen har levt som jag! i frågar vad det är som har kommit emellan. Jag skall svara med detsamma. Det är kärleken som har kommit emellan. Kärleken till dig och mig, kärleken till fröken och frun (gest mot Den unga x-ländskan och Värdinnan), kärleken till Lagstiftande församlingen och hela vårt folk! Jag säger mig att detta folk inte får läggas i händerna på ett lättvindigt statsöverhuvud, kommande från främmande land, som inte kan ha känsla för vårt folks många egendomligheter. Ty de äro vår rikedom, dessa egendomligheter — medfödda såväl som förvärvade —, och vi få inte låta frånröva oss dem. Jag tänker nu på vår nationella fridsamhet, vår tolerans mot olika tänkande, vår laglydnad, enastående i världen, vår personliga säkerhet, vårt stora intresse för allmänna angelägenheter, vårt ordningssinne, som luttrar och reglementerar allt från prostitutionen till valutan, — ja i synnerhet vårt ordningssinne som gör envar av oss skickad att, om det så gäller, sitta i själva regeringen och i spetsen för regeringen — som den älskade x-ländska republikens — president! Så nu blev det ordet sagt!
TORPARESONEN nr 1
Ja, nu hade överlöparen ordet! Jag är bara en enkel Torpareson jag, men det menar jag, att har man en gång en åsikt, så skall man stå vid den!
DEN UNGA X-LÄNDSKAN
Aj, aj. Aj, aj.
TORPARESONEN nr 1
Tyst fröken med sitt tjat! Här resoneras politik!
(Ordföranden knackar med sin klubba.)
PROFESSORN
Tack, herr Ordförande. För att återkomma, — det var någon som talade om åsikter. För all del, de äro klädsamma att ha, men det är med dem som med blommorna, de slå ut i all sin prakt, de dofta ljuveligt, och man bär dem på sitt bröst. Men så vissna de, och man behöver dem inte mer. Varje åsikt har sin livslängd, och varje årstid sin åsikt.
TORPARESONEN nr 1
Det lider mot sommaren nu, och alla kålrotsland gödslas för nya åsikter!
PROFESSORN
Jag ville bara säga det, att man står vid sin mening så länge man har en mening, men se'n…
TORPARESONEN nr 1
Se'n sätter man sig!
PROFESSORN
Ja, jag har talat. (Sätter sig. Pinsam paus. Reser sig ånyo.) En sak skall jag tillägga, medan jag har ordet, och det är i fråga om Hertigen. Så mycket kan jag säga, att inte är han någon vän av frigjorda fruntimmer heller!
DEN UNGA X-LÄNDSKAN
Aj, aj. Aj, aj.
TORPARESONEN nr 1
Det är frökens åsikt det!
ORDFÖRANDEN låter sin klubba gå.
Fröken har yttrat sig tydligt nog! Nu är det bara Värdinnan som inte har sagt någonting. Vad tänker Värdinnan i den här frågan?
TORPARESONEN nr 2
Värdinnan tänker ingenting! Hon sover!
(Den unga x-ländskan ger Värdinnan en stöt.)
VÄRDINNAN vaknar upp.
Låt mig vara i fred! Jag representerar folket!
TORPARESONEN nr 1
Vi ville bara veta om Värdinnan är med om att vi skola ha en kung?
VÄRDINNAN
Ja det är jag!
PROFESSORN
Eller republik?
VÄRDINNAN
Ja det är jag!
SÅNGLÄRAREN
Alltså vilketdera?
VÄRDINNAN
Jag sa' ju re'n! Voj, voj ändå, det här bråket. Mig har det bara gett förtret. Och många sömnlösa dagar.
ORDFÖRANDEN
Det blir nog bäst att vi skrider till omröstning. Så få vi klarhet i saken!
PROFESSORN
Herr Ordförande! Jag vill inte motsätta mig omröstning. Men det kan hända att min ståndpunkt blivit missförstådd, och jag måste förklara mig. Jag har sagt, att man kan se kungen från två sidor, — men jag har inte sagt att jag därför röstar för republiken. Jag röstar inte för kungen, och jag röstar inte för republiken heller; där ha ni min ståndpunkt.
TORPARESONEN nr 1
Vad fan röstar herrn på då?
PROFESSORN
Jag röstar med tom sedel.
TORPARESONEN nr 1
Och tom hjärna!
ORDFÖRANDEN
Respekt för andras åsikter!
TORPARESONEN nr 1
Men han har ju inga åsikter, — vad skall man respektera då?
ORDFÖRANDEN
Nu blir det omröstning! Den som vill ha kung röstar ja, och den som vill ha republik röstar nej. Så enkelt är det! Här ha ni papper. — Värdinnan, Värdinnan, — var så god!
VÄRDINNAN
Ja, jag hör, jag hör.
ORDFÖRANDEN samlar in röstsedlarna i sin urna.
Kanske Sångläraren vill anteckna. Blank sedel, — ja, ja, — blank, blank, ja. Konungadömet har sålunda segrat med tre ja-röster över tre blanka! (Klubbslag.)
PROFESSORN
Förlåt, herr Ordförande, men det är ändå en tolkningsfråga. Hade jag vetat det…
DEN UNGA X-LÄNDSKAN
Ny omröstning!
PROFESSORN
Ja, jag måste verkligen förena mig…
ORDFÖRANDEN
Så ta vi det en gång till då. Men skynda på nu!
(Ny votering. Professorn uppvisar diskret sin röstsedel för sina meningsfränder.)
Jaha, det är klart! Ja, ja, ja, — nej, nej, nej! Rösterna väga lika. Den här gången blev det varken kung eller republik!
VÄRDINNAN mycket vaken och intresserad.
Lotten avgör!
PROFESSORN
Jag ber ännu en gång om ursäkt. Men Värdinnan har visst röstat ja, och det är nog ett misstag…
TORPARESONEN nr 2
Hör nu, rösträtten är hemlig!
ORDFÖRANDEN varnar med klubban.
Det blir lottdragning!
TORPARESONEN nr 1
Slå upp ett kort! Kung eller hacka!
SÅNGLÄRAREN
Hellre hacka! Folkets väl skall vara folkets eget verk.
TORPARESONEN nr 1
Glöm inte sätta kronan på verket!
ORDFÖRANDEN
Nu dra vi!
TORPARESONEN nr 2
Låt Professorn själv avgöra!
(Vid bordet råder upphetsning och rörelse. — Ordföranden räcker urnan till Professorn som griper sedeln med darrande hand.)
TORPARESONEN nr 1
Vad blev det? Ja eller nej? Vi skola foga oss i makternas domslut.
PROFESSORN
Det blev ja…
TORPARESONEN nr 1
Nu stiger kungen på tronen!
PROFESSORN
Jag protesterar…
TORPARESONEN nr 1
Allt är all right, och Professorn drog själv opp kungen ur urnan.
PROFESSORN
Det är slumpens spel, och sådant får inte vara bindande.
TORPARESONEN nr 1
Nej, ingenting är bindande här i landet — på hedersord!
DEN UNGA X-LÄNDSKAN med gäll röst.
Ny lottdragning!
ORDFÖRANDEN
Går inte! Det är slut med leken.
PROFESSORN
Och envar följer sin övertygelse.
TORPARESONEN nr 1
Professorn också — som inte har någon övertygelse?
PROFESSORN
Så får jag följa andras då.
TORPARESONEN nr 1
Det skall vara frökens det, vad? (Gest mot Den unga x-ländskan.)
PROFESSORN
Och herrn följer Värdinnans!
TORPARESONEN nr 1
Nej, hon följer min! Och det är en annan sak det.
PROFESSORN
Det är samma sak.
TORPARESONEN nr 1
Det är inte samma sak. För så ha vi kommit överens, och det är ärligt spel från början och kallas parlamentarism!
(Det ringer från sessionssalen.)
ORDFÖRANDEN
Det ringer till plenum, och nu gå vi. Beslutet är fattat, — till den verkan det hava kan!
(Reser sig; allmänt uppbrott. — Dörren till vänster slås upp, och åtskilliga ledamöter av Lagstiftande församlingen trängas i öppningen.)
FLERA NERVÖSA RÖSTER
Hur skola vi rösta? Hur skola vi rösta?
TORPARESONEN nr 1
Kungen vann i spelet!
FLERA RÖSTER
Det var bra!
(Bifallsmummel i skaran.)
PROFESSORN
Vänta lite! Det är inte så enkelt! Jag skall förklara hela saken. Kom med nu, kära vänner.
(Alla ut till vänster. — Scenen står tom några ögonblick. Genom de öppna fonddörrarna hör man hur ledamöterna samlas i plenisalen; ljud av röster, fötter, pulpetlock och så vidare. Därpå några starka klubbslag.)
TALMANNENS RÖST.
Plenum vidtager. Namnupprop!
(En entonig stämma börjar en uppläsning av namn: Aakkola, Aaamio, Aaaponen, Ampunen, Anterzon, Anttimaa, Arpio, Asikka, Attila etc.)
ARKITEKTEN in från vänster. Stannar pä tröskeln, ser sig omkring, går hastigt fram och stänger fonddörrarna, varpå han återvänder till ingången.
Var god stig på, Ers höghet. Här ha vi en fristad. Och en observationspunkt.
HERTIGEN in. Han är resklädd — med ytterrock, hatt och käpp — och lätt ommaskerad för inkognito med kort, grå färgat skägg och pincenéer. Han går något böjd och spelar äldre än han är.
Vad är det här för ett konspirationskabinett?
ARKITEKTEN
Ett rum, kort sagt. Man kommer och går här som man vill, när det inte konspireras. Det var egentligen avsett för journalisterna, men så kommo husets vaktmästare och dukade sina smörgåsar på gröna bordet. Och då flydde journalisterna.
HERTIGEN
Är man ohövlig mot pressen?
ARKITEKTEN
Här äro alla ohövliga mot varandra.
HERTIGEN
Vart togo så journalisterna vägen?
ARKITEKTEN
Det går ingen nöd på dem. Där nere i plenisalen har man haft vänligheten placera dem mitt bland de utländska diplomaterna. Och de moja sig storartat.
HERTIGEN fram till fonddörrarna.
Var sitter regeringen?
ARKITEKTEN
Till höger om podiet. Ers höghet.
HERTIGEN
Är det regeringen? Tio tomma fåtöljer. En dag som denna.
ARKITEKTEN
Ministrarna äro samtidigt folkrepresentanter; och när någonting är på färde, äro de endast folkrepresentanter. För att i ro kunna angripa regeringen.
HERTIGEN
Då är det ingen som regerar?
ARKITEKTEN
Här regeras värre! Regeringen regeras av Lagstiftande församlingen, Lagstiftande församlingen regeras av folket och folket regeras av fixa idéer.
HERTIGEN
Ett demokratiskt folk! Som består av idel regenter.
ARKITEKTEN
Så är det också oregerligt!
(Paus.)
HERTIGEN har blickat ut över plenisalen.
Tror Ni jag är säker här? Känner man igen mig?
ARKITEKTEN
Ers höghet kan vara lugn. Masken skyddar.
HERTIGEN
Ja, Ni vet. Det har roat mig att vara med på ett hörn, inkognito. När folket väljer sin kung; eller vrakar sin kung.
ARKITEKTEN
Förklädnaden har gjort Ers höghet tio år äldre.
HERTIGEN
Förklädnaden är falsk, ty nu är jag ung. Och det skulle inte besvära mig att gå i dansen med nationen där nere. Vad menar Ni om mina chanser?
ARKITEKTEN
Ers höghet, jag vet inte…
HERTIGEN
Säg ut Ni!
ARKITEKTEN
Man talade om i kuloarerna, att det spelats krona och klave här inne. Här, på gröna bordet.
HERTIGEN
Så, det var förspelet. Ödet… får bära risken.
ARKITEKTEN
Man känner icke Ers höghet, det är felet.
HERTIGEN
Man har begynt lära känna mig, det är felet.
ARKITEKTEN
Folket vill ha en konung efter sitt sinne.
HERTIGEN
Och är dess sinne sjukt, skall konungen vara… solidarisk. Då föredrar jag att avstå från kronan — och behålla mitt huvud.
ARKITEKTEN
Ännu har icke avgörandet fallit, Ers höghet. Och där kämpa starka makter om nationens själ.
HERTIGEN
Ja, jag förstår icke. Ni har fört mig omkring i er stad, er vackra stad, och jag har sett glada, vänliga människor, ett livsdugligt folk. Men här — (gest mot plenisalen.)
ARKITEKTEN
Här, — det är inte folk längre. Det är folkrepresentanter! De föreställa folket…
(Starkt buller från plenisalen: skramlande pulpetlock och otydliga röster i korus. — Talmannens klubba knackar skarpt, varpå tystnad inträder.)
HERTIGEN
De starka makterna, som kämpa om nationens själ!
(Arkitekten slår upp fonddörrarna, och man hör)
PROFESSORNS RÖST
Jag skall be att få fortsätta. Kom ihåg, inga överilade beslut! Världen kan förändras på fem minuter…
HERTIGEN inflikande.
Professorn! Det är min vän Professorn!
PROFESSORNS RÖST
Vi måste — hör på vad jag säger — vi måste följa med vår tid. I går valde vi konung, men i dag gäller valet — republik.
EN ANNAN RÖST
Och i morgon?
EN TREDJE RÖST
I morgon — ha vi inget val!
(Förnyat tumult.)
ARKITEKTEN sedan sorlet något lagt sig; med en axelryckning, överröstande.
Allmänna rösträtten!
HERTIGEN leende.
Sällsamt… här sitter jag och har mitt nöje av stormen… som skall bryta mig. (Tystnad.) En cigarr, herr Arkitekt. (De tända cigarrer.) Professorn har lagt om! Jag ville ha kronan här, den han bjöd mig… till salu — mot garanterad själlöshet som vederlag. Den skulle jag slunga ned så den exploderade för hans fötter. Och ropa ut: Nu är det kungen som väljer. Och han väljer icke ett inkompetent folk till sitt folk.
ARKITEKTEN
Än är icke dobblet slut där nere! Låt oss lyssna!
HERTIGEN
Spelaren bejakar sitt öde, men nu (man hör åter Professorns röst dominera), nu börjar falskspelaren sitt hantverk.
PROFESSORNS RÖST fortsättande, sedan man tillropat honom: "Förrädare!"
Ni kalla mig förrädare! Och det kan hända att jag förråder mig… förråder mig själv, menar jag… men vad skall den sanna patrioten göra när klokskapens röst ljuder? Jag föreslår att sammanträdet uppskjutes. På några minuter. Nu drömma ni alla om en konung — (En kör av röster: Konung! Konung! Konung!) — en konung i stor rikedom och härlighet. I synnerhet rikedom. Eftersom nationen är mindre bemedlad. Men jag har några upplysningar att ge.
EN ANNAN RÖST
Kreditupplysningar?
PROFESSORNS RÖST
Jag har just nu fått ett telegram. Men det kan inte delges offentligt, och jag föreslår att sammanträdet uppskjutes…
EN TREDJE RÖST
Förslaget understödes!
(Våldsam oro. Talmannens klubba arbetar.)
TALMANNENS RÖST
Förslag har väckts om ajournering av plenum. Förslaget har understötts. Plenum ajourneras på tio minuter.
(Klubbslag. Man hör de deputerade avlägsna sig.)
ARKITEKTEN med entusiastisk betoning.
Konungen har majoritet!
HERTIGEN
Hade — för en minut sedan. Nu kommer guldet på bordet! (I tankar.) Gröna Puckeln… (Högt.) Den är mycket lärorik, er Lagstiftande församling för en… ex-konung in spe. I leken med idéer avgör spelkassan! Men världshistorien som lever högt på blod och tårar måste i pauserna tillåta sig ett gott skratt… och någon skall väl uppoffra sig. (Reser sig och vandrar fram.) Det finns martyrer att ha roligt åt, också!
ARKITEKTEN
I den här komedien spelar folket huvudrollen, Ers höghet!
HERTIGEN stannar; bistert.
Hjältens roll?
ARKITEKTEN laddat.
Nej, men narrens!
(1 detsamma går dörren till vänster upp och några medlemmar av Lagstiftande församlingen inträda, en och en, i ett dystert döddansaretempo. Främst en mycket liten man med yvig, svart hårbuske och en iögonenfallande röd rosett till en hög stärkkrage. En karl i jordarbetarestövlar marscherar omedelbart fram till en av liggsofforna i fonden och sträcker ut sig där i hela sin längd. I hans spår följer Värdinnan, som placerar sig i närheten i en bekväm, halvliggande ställning. Den unga x-ländskan söker anknytning till Den lille mannen, och båda sätta sig vid gröna bordet; damen ordnar sin kjol, och hennes kavaljer stryker med en kam sin ostyriga peruk. Sist inträder originalet till Lagstiftare i X-land (i Hertigens vitrin i Andra akten); han skrider ljudlöst fram med bara fötter. Hertigen och Arkitekten äro föremål för några sneda blickar, men bli för övrigt icke uppmärksammade.)
HERTIGEN strax vid gruppens entré.
Ah, folkets majestät! Skola vi böja knä?
ARKITEKTEN
Överflödigt! Det ges ändå inte pardon.
HERTIGEN
Låt oss experimentera. (Gör en bugning för de inträdande vilken icke besvaras; endast Värdinnan nickar förtroligt i förbigående. Hertigen vänder sig till Arkitekten, med en viss besvikelse.) Man hälsar inte här?
ARKITEKTEN
Det är ett överklassens njutningsmedel.
(Lagstiftaren avancerar långsamt, efter att vid dörren ha tagit fram en cigarrettask; han är upptagen av att mycket omständligt sticka en cigarrett in i ett munstycke, som han håvat upp ur byxfickan.)
HERTIGEN ryggar tillbaka, ett steg med vänstra handen över pannan; griper med den högra Arkitektens arm; därpå med sammanpressad röst.
Nu spökar det! Han går igen — figuren från min vitrin — Lagstiftaren från X-land…
ARKITEKTEN leende; — samtalet föres nu hastigt och dämpat.
Ja, jag såg honom hos Ers höghet. I glasskåpet. Där var han uppstoppad. Men det här är originalet, och det är uppblåst! En av de främsta partiledarna, Ers höghet. En mästare i politisk släggkastning…
Dessutom har han infört de bara fötterna i parlamentet, och betraktas som banbrytare. Han kommer nog att gå långt. När han talar —
HERTIGEN
Barfota?
ARKITEKTEN
Ja, han talar gärna barfota, och då hänger folket —
HERTIGEN
— vid hans tår.
ARKITEKTEN
Kort sagt, en enastående personlighet. Var på er vakt, Ers höghet, för nu tassar han direkt till oss, Hövdingen!
LAGSTIFTAREN är i behov av tändstickor för sin cigarrett; han har förgäves letat genom sina fickor och med negativt resultat vänt sig till Karlen på soffan och Värdinnan. Han går fram till Hertigen, blickar på honom under lugg och utropar — med cigarretten i mungipan — snabbt och förtroligt.
Spitskij!
HERTIGEN osäkert.
Pardon…
LAGSTIFTAREN upprepar, ännu mera kamratligt.
Spitskij!
ARKITEKTEN
Det är fråga om tändstickor, Ers höghet. Kanske jag —
HERTIGEN
Ack så… nej, låt mig… det skall bli ett nöje….
(Bringar sin tändapparat i funktion och hjälper Lagstiftaren med hans cigarrett. Denne drar några kraftiga, tämligen oförsiktiga bloss rätt inpå Hertigen, vänder därpå plötsligt ryggen till och går till en soffa, där han lägger sig. Hertigen står förvånad med den brinnande tändapparaten i handen; vänder sig därpå till Arkitekten.)
Det var av trä, munstycket…
ARKITEKTEN
Den nationella elokvensens signatur, Ers höghet.
HERTIGEN
Så har jag i varje fall haft kontakt med folket…
ARKITEKTEN
Då är det inte långt till kortslutning! Bättre fly. Den här vägen. Jag har studerat lokaliteterna.
HERTIGEN
Ni känner er hemma här i huset!
ARKITEKTEN
Ja, — som arkitekt!
(Båda ut till höger.)
VÄRDINNAN som vaket följt med den sista scenen kring Hertigen, till Den unga x-ländskan.
Fröken, — han liknar kungen, den där äldre herrn!
DEN UNGA X-LÄNDSKAN
Vilken kung?
VÄRDINNAN
Våran herr kung!
DEN UNGA X-LÄNDSKAN med spetsigt förakt.
Jasså den. Nä, vet Värdinnan, han Hertigen sitter allt och tutar champagnevin på slottet sitt, om han inte fått flytta i privatkvarter ren. För vad det liknar, så liknar det sig till republik där också!
KARLEN PÅ SOFFAN
Jag tål int' kungar.
PROFESSORN hastigt in från vänster, svettigt ivrig, håret tilltufsat, med ett telegram i handen; talar forcerat.
Vet ni ren hur ni ska rösta?
DEN LILLE MANNEN
Nej. Int' vet vi.
VÄRDINNAN med betoning.
Int' vet vi nånting.
PROFESSORN
Så ska ni få veta då! För här är telegrammet det var fråga om, och hör nu noga på! (Läser.)
Hava härmed nöjet tillkännagiva att den av Eder såsom konunga kandidat upptagna personen på senaste tid lidit avgörande ekonomiska förluster. Ställningen i det närmaste uppriven, förtroendet undergrävt. För den händelse avsikten med ifrågavarande kandidat av Eder fullföljes, skall Edert folk av det internationella kapitalet behandlas såsom minst gynnad nation. Vilket härmed till efterrättelse meddelas.
Bankirhuset Benjamin & C:o.
DEN UNGA X-LÄNDSKAN elegiskt.
Benjamin & C:o… biblisk firma…
PROFESSORN otåligt.
Ja, ja, ja. Men försök att begripa nu! Kungen är fattig!
ALLA utom Professorn och Den unga x-ländskan, under växande mummel.
Kungen är fattig, kungen är fattig…
DEN UNGA X-LÄNDSKAN
Aj, aj. Aj, aj.
PROFESSORN
Och nu inse alla vad vi ha att göra — till och med Värdinnan!
VÄRDINNAN med aktningsvärd naivitet.
Jag skall fråga Torparesonen vad det är jag inser…
PROFESSORN
Inte kunna vi välja en —
DEN LILLE MANNEN energiskt.
— pank kung!
PROFESSORN
Bra sagt, redaktörn. Den som sitter på tronen, han skall ha ett namn som går… Si vi trodde nog att han hade tillgångar, när vi började spekulera på honom, fast jag för min del länge ren har misstänkt… Präktig karl den där Benjamin som telegraferar. Tänk, nu skulle hela folket ha fått dåliga affärer bara för att monarken har det svårt.
DEN UNGA X-LÄNDSKAN
Aj, aj. Aj, aj.
(Ringning frän plenisalen. Man reser sig apatiskt.)
VÄRDINNAN
Ska' vi rösta på Professorn själv?
PROFESSORN avvärjer med båda händerna, halvt smickrad likväl.
Nej, nej! Men det är nog utfunderat vem som skall bli, och jag kan ju säga det liksom i förtroende nu ren…
(Antar en hemlighetsfull uppsyn och viskar i örat på de närmaste, som med allvarliga huvudböjningar bekräfta sin solidaritet. Scenen utrymmes sålunda långsamt. — Kort paus.)
ARKITEKTEN blir synlig i dörren till höger.
Rent hus…
(Hertigen glider in, då i samma ögonblick dörren till vänster går upp, varvid båda rygga tillbaka ett halvt steg; Arkitekten retirerar ut kort därpå. Från vänster inträda samtidigt: Prinsessan, Livmedicus och Excellensen, alla i resdräkt. De bli stående ett moment, hejdade av rörelsen på motsatt sida; man fixerar varandra ömsesidigt. — Hela scenen spelas nu i raskt och uppsluppet tempo.)
PRINSESSAN arm i arm med Livmedicus, som i sin tur fattar Excellensens arm, varpå alla tre storma över scenen, den sistnämnde med fatala benrörelser.
Det är Papa! Mina herrar, så ser han ut, en kunglig person på kall jord, låt oss omfamna honom!
(Snabb hälsningsscen.)
HERTIGEN omedelbart.
Kära barn…
PRINSESSAN
Kära Papa, tryck en eldig kyss på Livmedicus' klara panna, — det är någonting stort med denne enkla man…
HERTIGEN
Ett ögonblick, Eleonora…
PRINSESSAN
Ett ögonblick, — du sade ett ord. Det är ett jätteögonblick i världshistorien, ädle Fader! Men därför skall du inte se ut som ett melankoliskt petrifikat, en filosofisk prehistoriker…
HERTIGEN
Tyst, yra mun! Bad jag inte er alla stanna på vårt hotell… i dvala… på vårt diskreta hotell, — och nu ha ni rusat rakt in i lejonkulan…
PRINSESSAN
Jag skall vara god mot de vilda djuren, så var inte orolig, Papa! Men du bör förstå att det är någonting oerhört betydelsefullt… att vi äro här. Du vill ju inte påstå motsatsen?
HERTIGEN
Jag påstår att du röjer mitt inkognito… med din teater (Gest). Och du vet mycket väl, att jag inte vill vara —
PRINSESSAN
— den du är! Ja, — och nu är du också på god väg att bli någonting tämligen annat än den du är. För jag vet också mycket väl att vad jag nu vet —. Om du bara ville vara tyst en minut!
HERTIGEN
Kära Eleonora, jag tillåter mig fråga, vem av oss som är minst tyst?
PRINSESSAN
Jag kan ju inte meddela viktiga upplysningar rörande… din levnadsafton, Papa, medels — mimiska prestationer.
(Komisk paus.)
HERTIGEN
Du väljer dina uttryck: min levnadsafton. Jag måste säga, att din makabra vokabulär —
LIVMEDICUS som inte kan tygla sig längre.
Ers höghet får verkligen ursäkta. Men nu är det fullbordat!
PRINSESSAN
Ja, Papa! Där har du hela sanningen. Med ett par morgonfriska ord.
EXCELLENSEN som spejat ut genom fonddörrarnas fönster.
Jag har telegrammet i fickan… chiffer.
PRINSESSAN
Och där står —
HERTIGEN
— att det är fullbordat.
PRINSESSAN strålande.
Ja! Republiken är utropad i vårt dyra fädernesland. Och Livmedicus är vald! Livmedicus är president! Och om två veckor är du definitivt detroniserad av ditt trogna folk, avundsvärde Papa!
HERTIGEN
Tackar. Det var ytterst förekommande.
PRINSESSAN
Nationen jublar och hurrar…
HERTIGEN
Inklusive mitt eget barn!
PRINSESSAN
Inklusive ditt eget kött och blod… allt hurrar.
EXCELLENSEN med stort välbehag.
Exclusive en! Benjamin. Benjamin våndas i sin maktlöshet, inbegripen i att riva sitt hår…
LIVMEDICUS med storartad överlägsenhet.
Hade nöjet kalmera den koleriska juden. En veckas sträng diet… vatten och bröd. Kan man tänka sig, han smög omkring i skymningen och bedrev en statsfientlig propaganda. En kväll hade jag ett meeting… plötsligt stod Gröna Puckeln på en stol mitt i salen och ropade: Ned med republiken. Då tröt äntligen mitt tålamod, och jag gav order…
HERTIGEN
Rätt så, min käre Livmedicus… Ex-livmedicus, ville jag säga. Jag finner att den utövande maktens princip varit energiskt företrädd… under min absens.
PRINSESSAN
Och nu — nu har du den äran att gratulera, Papa!
HERTIGEN
Naturligtvis skall jag lyckönska min egen Livmedicus… Förlåt, herr President… jag är verkligen en smula disträ… och dessutom, en kunglig republikan… det händer så mycket i dessa dagar, så ofantligt mycket, kungar och presidenter vältra runt i tidens ström… och för egen del… emellertid, måtte Ni länge leva… kort sagt, på den nya banan, Livmedicus! (Trycker hjärtligt Livmedicus' båda händer.)
PRINSESSAN
Hurra, — leve fördomsfriheten!
EXCELLENSEN med besk lidelse.
Jah! Och ned med Klaus Raditjij, ned med puckelsystemet!
HERTIGEN till Livmedicus.
Apropå, ni läto honom löpa, Benjamin?
LIVMEDICUS
Han grät så bittert i arresten. Och lovade bli republikan.
HERTIGEN
Han blev republikan. I X-land! Hans ande svävar där nere. (Gest mot plenisalen.)
EXCELLENSEN med morrhår.
Brrr… brrr…
PRINSESSAN
Det är så sant. Vi glömde alldeles… du går här och spionerar, för du skall bli kung i dag, stackars Papa…
(Buller och dämpade hurrarop från plenisalen.)
ARKITEKTEN hastigt in från höger; stannar bugande vid dörren, med utbredda händer; högtidligt.
Det är fullbordat.
LIVMEDICUS
Vafalls? Nu igen?
HERTIGEN
Fram med sanningen, budbärare!
ARKITEKTEN dröjande.
Ers höghet…
HERTIGEN
Säg ut!
ARKITEKTEN
Ers höghet… kom undan med blotta förskräckelsen!
(Går fram till fonden och slår upp dörrarna. Man hör i detsamma Professorns röst: Leve republiken! och förnyade hurrarop.)
HERTIGEN till Arkitekten.
Kungen är fallen?
ARKITEKTEN
Ja!
HERTIGEN
Och en annan har trätt i stället?
ARKITEKTEN
Ja! Vald med acklamation.
HERTIGEN
Folket har ändrat mening alltså?
ARKITEKTEN
Det vet man icke. Men folkrepresentanterna!
HERTIGEN
När skedde det?
ARKITEKTEN
Just nu!
HERTIGEN
Och på vilken grund?
ARKITEKTEN
På grund av — den förändrade situationen.
HERTIGEN
Man byter hastigt åsikt här i landet.
ARKITEKTEN
Man gör så.
HERTIGEN
Vem kan då vara säker?
ARKITEKTEN
Här kan ingen vara säker!
HERTIGEN
Är man aldrig nöjd?
ARKITEKTEN
Man är alltid missnöjd, men det anses lika trevligt.
HERTIGEN
Gott; och nu är jag fri från det här nöjet?
ARKITEKTEN
Ja.
HERTIGEN
Saken är… mycket enkel.
ARKITEKTEN
Ja.
HERTIGEN
Det är inte något att tillägga?
ARKITEKTEN
Nej.
PRINSESSAN som med stegrad otålighet följt med dialogen.
Jo, det är något att tillägga! Far, du är "fri"… det betyder… du är inte hertig, du är inte kung… du är — (hastigt) ingenting, — (med vibrerande stämma) pris och tack! Alltså, jag, prinsessan av X-land, hennes kungliga höghet… jag är bara jag, — (plötsligt, med soligt ansikte) Livmedicus, här öppna sig — perspektiv…! (Lång, skimrande blick.)
LIVMEDICUS rörd, hanterande snibben av en kulört näsduk.
Det kommer så plötsligt, och jag säger bara: Gud välsigne republiken… i alla länder.
HERTIGEN i disträ melankoli.
Gud välsigne republiken… (Lyser upp i ett leende.) Ja, komediens Gud… Emellertid… (vänd till Prinsessan) jag har ju inte varit blind, kära barn… och nu, nu ha ni alla edra intressen, edra planer, edra uppgifter här i livet… endast jag (vänd till Arkitekten) har befunnits… insolvent.
ARKITEKTEN artigt parerande.
Av ett — inkompetent folk.
PRINSESSAN ingripande.
Ja, det inkompetenta folket! Vilket själsmörker lägger det icke i dagen, vilken… nationell talanglöshet. För det första, genom att vända sig till min Papa, kan man tänka sig: till min ofarliga Papa, med en perfid anhållan att Papa ville ha vänligheten fungera som konung i ett… påtänkt rike. Och för det andra, — genom att sedan inte välja Papa! För aldrig kan den nationen få en mera… vänsäll president!
HERTIGEN
Kära barn, du med ditt klingande huvud. Men bemöda dig om en allvarlig tanke! Vad menar du jag skall ta mig till nu?
PRINSESSAN
Etablera dig som medmänniska, Papa!
HERTIGEN
Det var inhumant! Jag, — vid mina år, och med mina förutsättningar! Och ändå… experimentet kan ha sitt intresse. Det är riskabelt, men jag skall vedervåga! (I gott lynne.) Och får jäg nu lov att debutera… som medmänniska? Och förestå en liten privat middag, mycket diskret till följd av vissa omständigheter, men delikat, skola vi hoppas. Med ett glas bourgogne, i anledning av dagens betydelse… ett glas medhavd bourgogne. Ni gör mig också den äran, herr Arkitekt… Jag står i stor tacksamhet till er, inte minst för den kungliga sängkammare Ni hade tillärnat mig, och det enda som smärtar mig är att den nu… på grund av den förändrade situationen… kommer att tjäna, jag ville säga främmande syften. Men vi äro av ett välvilligt sinnelag, herr Arkitekt, och låt oss önska, att den solida alkoven med all möjlig pietet skall hägna… demokratiens kraftiga slummer.
(Hertigen gör en samlande gest, varunder hans uppmärksamhet fästes vid Excellensen, som glömt sig kvar vid de öppna fonddörrarna, betraktande plenisalen, därifrån ett döende sorl höres. Alla iaktta leende hur Excellensen med betydelsefulla huvudskakningar ger tillkänna sitt ogillande av det passerade. Man avancerar långsamt mot vänster.)
PROFESSORN hastigt in från höger, ivrigt upptagen av att ordna några papper i sin portfölj. Hela hans sätt att röra sig uttrycker en fullkomlig självbelåtenhet, och han visslar en glad och folklig melodi. Då företar Excellensen en hostning, Professorn ser upp, gör halt, fastnaglad stirrande. Blicken stannar på Hertigen, och han griper sig om pannan.
Kungen!
(Komisk reträtt.)
Ridå.
=============================================================================== FÖRESLAGNA KORRIGERINGAR ===============================================================================
Följande fel och inkonsekvenser har identifierats i texten. Varje post anger rad/passage i originaltexten, felet och den föreslagna rättelsen.
———————————————————————————————————————- STAVNING OCH TRYCKFEL ———————————————————————————————————————-
1. "dokumenter" → "dokument" (Första akten, scenanvisning: "belastat med dokumenter och portföljer") Korrekt pluralform på svenska är "dokument" (neutrum, oförändrat i plural).
2. "läkarinstrumenter" → "läkarinstrument" (Första akten, scenanvisning om Livmedicus: "medför ett par etuier med läkarinstrumenter") Samma böjningsfel som ovan; korrekt form är "läkarinstrument".
3. "HERTIGEN er upp med en gest." → "HERTIGEN far upp med en gest." (Första akten, direkt efter betjäntens inträde) Troligt tryckfel; "er" saknar mening här. Verbet "far" (dvs. "far upp") används genomgående i liknande scenanvisningar längre fram i texten (t.ex. "HERTIGEN far upp, i ett resolut ogillande").
4. "hara nöje" → "bara nöje" (Första akten, Hertigens replik: "Nej, förstås. Ni har hara nöje av det.") Uppenbart tryckfel: "h" i stället för "b".
5. "pä den" → "på den" (Första akten, scenanvisning om Livmedicus: "ställer till rätta något pä den") Tryckfel: "ä" i stället för "å".
6. "Under en ny paus, som i jons." → "Under en ny paus, som i jonos." alt. "som i eon." alt. stryk passusen. (Första akten, scenanvisning) "i jons" är sannolikt ett korrupt tryckfel. Möjligen avsett "i jonos" (gammalt ord för evighet/en evighet) eller "i eon". Texten är svårtolkad; markeras som sannolikt fel.
7. "förmedlanäe" → "förmedlande" (Första akten, scenanvisning: "LIVMEDICUS förmedlanäe, galant.") Tryckfel: "ä" och "e" ombytta, troligen "nde" sammanblandat.
8. "PRINSESSÄN" → "PRINSESSAN" (Första akten, replikhuvudet: "PRINSESSÄN / Där ser Ni.") Tryckfel: "Ä" i stället för "A" i replikhuvudet.
9. "halsa" → "hälsa" (Första akten, Livmedicus' replik: "Ers höghet sköter sin halsa — för mycket.") Saknar omljudet "ä"; troligt tryckfel.
10. "instrumentetui" → "instrumentetui" [acceptabelt men inkonsekvent] (Första akten: "Öppnar sitt instrumentetui") Jämför "etuier" som används på annan plats. Sammansättningen "instrumentetui" är ovanlig men ej felaktig; kan lämnas.
11. "Jah! Ätertar sin förra ställning" → "Jah! Återtar sin förra ställning" (Andra akten, Excellensens scenanvisning) Tryckfel: "Ä" i stället för "Å" i "Återtar".
12. "var med i Antikpalatset" → "var med i Antikpalatset" (Andra akten, Excellensens replik) Siffran "1" är ett tryckfel för bokstaven "i".
13. "Mademoiselle Vera! (Åter surr.)" → "(Åter surr.)" (Första akten, scenanvisning) "Ater" är ett tryckfel för "Åter" (saknar å).
14. "Den är visst den fredligaste i sällskapet." → "Den är visst den fredligaste i sällskapet." Notera: i kontexten talar Gröna Puckeln om sig själv i tredje person ("Den"). Replikens mening är klar; ingen korrigering behövs.
15. "fi donc. Det vore osmakligt. Ragout på procis" → "Ragout på procès" (Första akten, Excellensens replik) Franskt lånord; trolig syftning är "procès" (rättegång/process). "procis" verkar vara ett förkortat eller felstavat franskt ord.
16. "Jag var med 1 Antikpalatset" → "Jag var med i Antikpalatset" (Andra akten) Se punkt 12 ovan (upprepning för tydlighet).
17. "Det ar så enkelt" → "Det är så enkelt" (Andra akten, Excellensens replik: "Det ar så enkelt, Ers höghet") Tryckfel: "ar" i stället för "är".
18. "Det ar livsfarligt" → "Det är livsfarligt" (Andra akten, Arkitektens replik) Tryckfel: "ar" i stället för "är".
19. "äro överens" → "äro överens" (Andra akten, Hertigens replik: "Det gläder mig att vi äro övereus.") Tryckfel: "us" i stället för "ns".
20. "Ponera nämligen att eder unga landsman ar i avsaknad" → "Ponera nämligen att eder unga landsman är i avsaknad" (Andra akten, Hertigens lingvistiska utläggning) Tryckfel: "ar" i stället för "är".
21. "Han föreställer jnst den bästa mannen" → "Han föreställer just den bästa mannen" (Andra akten, Professorns replik) Tryckfel: "jnst" i stället för "just".
22. "Tillåter Ers höghet'!" → "Tillåter Ers höghet!" (Andra akten, Professorns replik: "Tillåter Ers höghet'! [Vill placera emblemerna.]") Felaktigt apostrofstecken efter "höghet"; bör strykas.
23. "ABKITEKTEN" → "ARKITEKTEN" (Tredje akten, replikhuvud: "ABKITEKTEN / Än är icke dobblet slut") Uppenbart tryckfel: "B" i stället för "R" i "ARKITEKTEN".
24. "dobblet" → "dobblet" [möjligen korrekt arkaism] (Tredje akten: "Än är icke dobblet slut där nere!") "Dobblet" (av franskans "doublet") kan syfta på spelet/omgången. Alternativt "dubbelspelet". Kan lämnas om arkaistisk ton är avsedd.
25. "Den unga x-låndskan" → "Den unga x-ländskan" (Tredje akten, scenanvisning: "Den unga x-låndskan ger Värdinnan en stöt.") Tryckfel: "å" i stället för "ä" i "x-ländskan".
26. "DEN UNGA X-LÄNDSKÄN" → "DEN UNGA X-LÄNDSKAN" (Tredje akten, replikhuvud) Tryckfel: "Ä" i stället för "A" i replikhuvudet (liknar felet med "PRINSESSÄN" i Första akten).
27. "Ja det ar jag!" → "Ja det är jag!" (Tredje akten, Värdinnans replik) Tryckfel: "ar" i stället för "är".
28. "Beslutet ar fattat" → "Beslutet är fattat" (Tredje akten, Ordförandens replik) Tryckfel: "ar" i stället för "är".
29. "Tag ville bara säga det" → "Jag ville bara säga det" (Tredje akten, Professorns replik) Tryckfel: "T" i stället för "J" i "Jag".
30. "Jag skal! fråga Torparesonen" → "Jag skall fråga Torparesonen" (Tredje akten, Värdinnans replik) Utropstecknet är inplacerat mitt i ordet "skall"; bör strykas.
31. "ett par morgonfriska ord" → acceptabelt som stilistiskt val.
32. "bourgogue" → "bourgogne" (Tredje akten, Hertigens slutreplik: "ett glas medhavd bourgogue") Stavfel: "bourgogue" i stället för "bourgogne".
———————————————————————————————————————- INTERPUNKTION OCH FORMALIA ———————————————————————————————————————-
33. Replikhuvudet "EXCELLENSEN," (med kommatecken) → "EXCELLENSEN" (Första akten: "EXCELLENSEN, / Nej — fi donc.") Löst kommatecken efter replikhuvud; bör strykas för konsekvens med övriga replikhuvuden i texten.
34. "ekiöö kongi!" — stavningen av det fiktiva x-ländska jublet är inkonsekvent: på ett ställe "ekiöö kongi", på ett annat "Ekiöö, ekiöö-ö, ekiöö-ö-öö!" Konsekvens rekommenderas men kan vara avsiktlig variation.
35. Sångstrofen inramat med "/p … p/" → bör markeras med korrekt typografisk omramningsteknik (t.ex. kursiv eller indragning), inte med "/p" och "p/" som troligen är kvarglömda HTML/formateringsmarkeringar.
36. "i" (vers hörande till X-land) — versalen "I" saknas i inledningen av Sånglärarens sång: "När kommer konungen hem till vårt X-land?" — styckeformattering är i övrigt korrekt.
———————————————————————————————————————- STILISTISKA ANMÄRKNINGAR (ej nödvändiga korrigeringar) ———————————————————————————————————————-
37. "weltschmerz'en" — apostrofen i "weltschmerz'en" är ovanlig men kan försvaras som markering av tyskt låneords böjning. Alternativt: "weltschmerzen" utan apostrof.
38. "Klaus Raditjij" stavas konsekvent med "jij" men namnets ursprung och ortografi är fiktiva; ingen korrigering erfordras.
39. Namnuppropet i Tredje akten ("Aakkola, Aaamio, Aaaponen…") innehåller uppenbart överdrivna upprepningar av "a" (komisk effekt avsedd); ej korrigeras.
===============================================================================