SJETTE SÅNGEN.

Då Nala af Damayanti var vald, och då Gudarne Dädan gingo, de mötte Kali och Dvàpara.[34] Då frågte af Kali Indra, Daemonernas baneman: "Hvart hastar du, Kali, säg mig, hvart går du med Dvàpara?" Men Kali svarte: "Jag skyndar till Damayantis val; Till maka jag henne tager; vid henne min lust sig fäst." Då sade leende Indra: "Hon redan har gjort sitt val, Och, oss försmående, Nala hon till sin make tog." Då detta han hört af Sakra, Kali af harm betogs, 5 Och, helsande Gudarne afsked, talade vredgad så: "Då framför Gudar en dödlig hon till sin make valt, Så må ett straff hon lida, stort, rättvist och väl förtjent!" Till svar åt Kali då sade himmelens Gudar så: "Med vårt begifvande Nala blef af Damayanti vald. — Och äfven, hvem skulle icke välja den ädle Nal, Som alla plikter känner, otadelig vandel för, Och läser de fyra Veder, de heliga Sagor ock,[35] Hos hvilken Gudarne rikligt mättas med offer städs,[36] Som älskar mildhet[37] och sanning, som står vid löfte fast, 10 Är from och gifmild, rättrådig, lugn, fläckfri och stark i dygd Orubbligt städs, och i allo en Gudarnes like är? Då sådan han är, den ädle, den honom förderfva vill, En dåre är den, o Kali, och bringar sig sjelf förderf; Då så han af dygd är smyckad, den honom förderfva vill, Må den försjunka i Narakas[38] djupaste, värsta göl!" Så Gudarne talte till Kali och gingo till himlen hän. — Men, sedan de gått, dock sade Kali till Dvàpara: "Min harm jag ej tygla mäktar, jag måste i Nala bo; Från thronen skall han störtas och skiljas vid sin gemål. Men du, var min hjelp, din boning i tärningarne tag"![39]