2. En gammal visa om träl och fri.
Reading edition
En gammal isländsk visa innehåller en hednisk sägen om träldomens uppkomst. Den berättar, att en hednisk gud en gång kom till jorden. Under sin vandring där tog han först in i en torftig koja. Den andra natten låg han i en välbärgad gård. I kojan födde en kvinna sedan en son, som fick namnet Träl. Han blef alla trälars stamfader. I den förmögna gården föddes också en son till guden, och den sonen blef stamfader till alla frie män. Träl och fri voro alltså ej bröder, men halfbröder. Trälen var enligt den gamla nordiska uppfattningen ej den fries medmänniska. Han betraktades på sin höjd som ett slags halfmänniska i jämförelse med en fri bonde.
Visan förtäljer:
En son fick Edda, som östes med vatten, var svart till hyn och fick heta Träl. Å händerna skrumpet skinn han hade, krökta knogar (och kartnaglar), tjocka fingrar och fult anlet, lutande rygg och långa hälar. Han började växa och väl trifvas, tog också till att öfva sin styrka, bast att binda, bördor att göra och drog hem ris dagen i ända. Kom till gården gångande jänta med fotblad ärriga, armen solbränd och nedböjd näsa: hon nämdes Tir. — — — — — — — De tisslade och tasslade, tillredde sängplats, Träl och Tir i tungsamma dagar. Nöjda de bodde och barn aflade — — — — — — — (Barnen) lade gärden, gödslade åkrar, ansade svin, vallade getter och grofvo torf. — — — — — — — Af dem ha sin härkomst trälars ätter.
Om de fria böndernas diktade stamfader heter det i visan:
Ett barn fick amma — — — — — — — pilten knöts i blöja, rödlätt och täck, tindrande ögon. Han började växa och väl trifvas, oxar han tamde, och årder gjorde, timrade hus och höga lador, slöjdade kärra och körde plog. Hem de skjutsa en mö med hängande nycklar — — — — — — — Af dem fingo ursprung fria mäns ätter.[4]
Denna gamla sägen vittnar om, att våra hedniska förfäder ansågo, att klasskillnaden var en gudomlig inrättning, — att gudarna eller en gud gett upphofvet till skillnaden mellan träl och fri.