II. (continued 2)

[63] Viscber, Esthetik, erste Auflage, vol. II. pgg. 480, 481. "Der Ausdruck geht ueber sein begrenztes Organ unendlich hinaus."

[64] Dens., vol. III., Die Dichtkunst, § 877.

[65] Som undantag härifrån må nämnas la Charrette af Chrestien de Troyes, der Guenevers befriande genom Lancelot utgör det begränsade ämnet, och der en motivering är synbar, i det hjeltens oförsiktighet att åka på en bondkärra och det vanrykte han dermed ådrager sig till en del är orsaken till hans missöden. Äfven romanen om Libius Disconius (Le beaux disconus) har en slags motiverad anlägning.

[66] "The fabulous knights of romance were so completely identified with those of real history, that graver historians qvote the actions of the former in illustration of, and as a corollary to, the events they narrate. Ex.g. Barbour." Scott, Ess. on Rom. pg. 568.

[67] Hvari bland annat förtäljes, huru Brutus härjade Aquitanien och sluteligen anlände till trakten af nuvarande Tours, "såsom Homerus intygar." Warton, vol. I., Pg. 128.

[68] Warton, vol. I. pg. 84.

[69] Se de la Rue, vol. I., pg. 105; Percy, a. a. "Essay on the ancient minstrels", Not. A. & C. — Ducange ger en annan härledning ifrån minister, hoftjensteman, då under Pipin d. Lille en minister skulle funnits som anförare för musiken.

[70] Vol. II., Pg. 516, Prices not.

[71] En blick i Heimskringla öfvertygar derom. Sigwatur, kon. Olaf den Heliges stallare, är ett exempel.

[72] De la Rue, vol. II., pg. 8.

[73] Warton, vol. I., pg. 11.

[74] Af gesta, gestes; deraf namnet gestours för sångarne sjelfva, hvardera äfven skrifna jestes, jestours: ursprunget till det engelska jest, gyckel i ord och åtbörder, hvarmed på engång antydes det mimiska i medeltidssångarens konst och det förfall hvari hon råkade.

[75] Enl. engelskt språkbruk benämnes det berättande medeltidsepos såväl som den moderna romanen romance (ifall Scotts definition får antas gällande, a. a. pg. 554; Johnsons är en annan). Samma begrepp betekna Tyskar och Fransmän med ordet roman, besparande namnet romance för de mindre, mera lyriska, ofta sångbara styckena, som äfven i svenskan benämnas romanser. Då ett namn för medeltidens riddareberättelser, oss veterligen, icke är stadgadt, och roman som romans kan vara lika förvillande och lika klart, hafva vi godtyckligt beslutit oss för det förra; der vi icke kunnat undvika det.

[76] De la Rue, vol. I. pg. 145. ff.

[77] Thierry, vol. II, pg. 237.

[78] Percy, Essay on the ancient etc., Notes, vol. I. pg. LXXVI. — Jfr de la Rue, vol. I. Chapitre cinquième. Denne går dock uppenbarligen för långt i särskiljandet mellan medeltidssångarne ach diktarne.

[79] Warton, vol. I. pg. 80.

[80] Ej ens de la Rue, den ifrige förfäktaren af Normandernas prioritet, vågar fullt förneka Provençalerne försteget i denna art af lyrik; hvaremot han synes tillfullo bevisat, att hjeltesången (chanson de geste) samt de många slag af lyrik, hvilka, med olika namn, dels efter instrumentet som ackompagnerade, dels efter metern, kunna sammanfattas under ett gemensamt namn, sirventes, äro, om ock icke en tidigare, åtminstone en sjelfständig produkt hos Nordfransonerne. Se hans a. a. vol. I. Article troisième.

[81] Warton, vol. II, pg. 15, not i.

[82] Warton, vol. I. pg. 119. Märkeligt nog instämmer W. sjelf i dessa misstag, då han i noten (k) säger: "Richard the First performed great feats at the siege of Antioch in the Crusade. The Duellum was another of his exploits among the Saracens."

[83] Ellis, Specimens, Introduction to Richard Coeur-de-Lion. Warton (anf. st. samt pg. 143) antar tillochmed, att denna roman skulle innehållits redan i den stora liber romancis regis, om hvars beprydande piperolls för 1287 gifva upplysning. Hans kommentatorer förkasta dock hypotesen.

[84] Rob. af Gloucester intygar:

In romance of him ymade we it may find ywrite;

Rob. de Brunne säger:

He tellis in the romaunt, sen Acre wonnen was How God gaf hin fair chance at the bataile of Cayfas. Sithen at Japhet was slayn fauuelle his stede The romans tellis gret pas ther of his doubty dede o.s.v.

[85] Warton, vol. I, pg. 8-26.

[86] Detta är Scotts åsigt, som antages af Fauriel, a. a. vol. II. 28. 426, och understödes af Ellis, a. a. pgg. 36, 37. — Enligt denne skulle Thomas of Erceldoune hemtat Tristram-sagan direkte från brittiska lokal-traditioner, genom riket Strathclyde fortplantade på "The Scottish border", och der bearbetade af de skottska minstrelerne, hvarefter hon sedan öfvergått till truvererne. Denna åsigt vederlägger Price, (Warton, vol. I. pgg. 45-112), åtminstone hvad förf. i homas vidkommer. Deremot torde tiden för dess uppkomst icke kunna betviflas.

[87] Warton, vol. I. pg. 69.

[88] Dersammast. pgg. 36-42. Jfr. Ellis, anf. st.

[89] Hay, hay, the wythe swan, By Godis soule J am thy man. Warton, vol. II. pg. 32 n.a.

[90] "There is perhaps no one instance in which our early translators have ventured to alter any material circumstances in the story, which they undertook to give in English." Ellis, Specimens, Pg. 283.

[91] The Frensche men be covaytous; Fyghte they cunne with wurdes lowde, And telle, no man is her [their] pere; But, when they come to the myster [métier], And see men begynne strokes dele, Anon they ginne to turne her hele.

Richard Coer-de-Lion, v. v. 3823, 30-34.

[92] Jfr. Ellis, Introd. to Richard Coeur-de-Lion.

[93] Att Richard verkligen var så sysselsatt, då hert. Leopolds män öfverraskade honom, söker Ellis bevisa ur ett gammalt latinskt poem, hvilket 1196 öfverlemnats åt Henrik VI och är författadt af Petrus de Ebulo.

[94] I den förre af dessa igenkänner man måhända den unge furst Josselin af Edessa, hvars sorgliga öde under ruinerna af hans stad icke kunnat uti sången försona hans tidigare hoglöshet. Den sednare är utan tvifvel markisen af Montserrat, hvilken, liksom till hämd för de beskylningar Richard för hans skald fick uppbära, i anglonorm. dikten bär anklagelse för förräderi.

[95] Ellis, pg. 285.

[96] Derom se Michaud, Pg. 210.

[97] Pouke, dåförtiden en af de manliga feerna; numera ett skogsrå.

[98] I Galicien finnes en kyrka, "los Angeles", om hvilken folket än i dag vet berätta, att den är uppbygd af englar, nedstigna från himmeln, hvilka som grundlägning medförde en bjelke från taket af Guds boning. Denna är af guld och så lång, att den sträcker sig under jorden flere mil till S:t Jago de Compostellas katedral. Ur Borrows "Bible in Spain."

[99] Notes upon "Richard Coer-de-Lion" hos Weber.

[100] Leopard.

[101] Denna färd gjordes ofta, t.ex. af Sir Bevis of Hamptoun.

[102] I romanerna om Merlin.

[103] I romanen om Guy of Warwick.

[104] "Allas, — he sayde in that stounde — With wrong am I brought to grounde; What myght my love doo to thee? A pore prisoner, as thou may see. This is that other day i-gon That meete ne drynk ne hadde I non!"

[105] "And aftyr soper, in the evenyng, To my chaumbyr thou hym bryng, In tho atyr of a squyer: Myselff thenne schal kepe hym ther."

[106] "Rychard sayde: I undyrstande That wer agayn the lawe of lande, Away to wende withouten leve: The kyng ne woll I nought so greve. Off the lyoun ne geve I nought; Hym to sle now have I thought."

[107] Person; begagnas i denna tidens språk hvarken i föraktlig eller ironisk betydelse.

[108] Jfr. Percy. vol. III. pgg. 15. ff.

[109] Se Turner, kap, om Richard I.

[110] Att "Coloyne" är Cöln och "Marburette" är Marburg, kan väl antagas; men huru Carpentras i sydvestra Frankrike kunde ligga i vägen, är svårt att inse.

[111] Termagant l. Tervagaunte, troligast af det anglosax. ter, mycket … och magan, mäktig, urspr. ett germaniskt gudanamn, sedermera öfverflyttadt på Saracenernas Gud. Ännu qvarstår ordet i engl. språket. Percy, I. pg. 56.

[112] "Be the apostles twelve, Though thou be the devyl himselve, Thou schalt me serve at this nede! He that on the rood gan blede, And suffryd grymly woundes fyve, And sethen rose from deth to lyve, And boughte hankynd out off helle And, sithen, the fendes pousté gan felle And aftyr fleygh up into hevene, Now God, for hys names sevene, That is on [one] God in Trinité, In hys name I comaunde thé That thou serve me at wylle!"

[113] Ett ständigt återkommande Öknamn för Richard är "taylard", "tayled", hvars förklaring, om än det antages betyda "besvansad", dock är omöjlig att finna, då den normandiska riddaredrägten i sådan måtte icke skiljde sig från andra nationers.

[114] "Iratus vero imperator propter hunc sermonem, percussit eum cum cultello quem tenebat, et amputavit nasum ejus, qui consilium illud dederat. Post prandium, abiit ad regem Angliæ et adhesit illi." Weber, Notes, III. 354.

[115] Dromones, redan i Cod. Just. ett slags fartyg, af det grekiska drómon.

[116] "A strong batayle ther began, Betwene the hethene men and tham, With swerdes, speres, dartes kene; Arwes and quarelles fleyght betewene, Also thykke, withouten stynt (stop), As hayl, afftyr thundyr dynt: And in the bykyr [battle] that was so hard, Into the drowmound come kyng Richard. Whenne he was comen in in haste, He dressyd his bak into the maste, With hys ax that he ovir-raughte, Hastely hys deth he caughte. Some he hytte on the bacyn, That he cleff hym to the chyn; And some to the gyrdyl stede, And some unto the schyppys brede; Some in the hals so hytte he, That hed and helm fleygh into the see: For non armour withstood his ax, No more than a knyff does in the wax."

[117] Dessa äro: "Surrey", "Egypte, that ryche thyng", "Damas", "Babyloune", "Arabye", "Cessoyne", "Affryke", "Bogye", "Alysaundryes lond", "grete Greece", dertill "mony ryche empyre", och "al Yude" ända till "Preter Ihons" distrikt.