Tolfte Scenen.
Reading edition
ERNEST (ensam).
Har man någonsin hört ett mera otroligt förtroende? . jag ryser ännu! . Eröfringen är smickrande, och min ställning serdeles behaglig! . Försmådd af niécen och afgudad af tanten! Åh! nej, nej! så får det inte sluta! Jag måste hämnas både på den unga flickans förakt och den mogna enkans suckar! (han har stannat till höger; Cecile inkommer med Lise från höger och för henne med sig fram på scenen, utan att se Ernest).