DET RUTTNAR
Reading edition
(Senhösten 1917)
Det ruttnar i landet. Stanken står ur tallösa smittonästen. Folket förvandlas, allt vidare når den asiatiska själapesten Ondskan sår, ondskan sår frön för den frodiga vanvettsblodiga stundande skördefesten.
Hösten viner i mark och skog, och vildare bli våra dagar. Bröd ha vi icke, men hat ha vi nog för alla hungrande magar. Rätten dog, skränet tog ropet av värnlösa liv mot den stjärnlösa himlen, som skyhöljd jagar.
När skall du komma, du vilddjursfest, då helveteseldarna tändas, då landets sista räddade rest av heder i blod skall skändas? Allt vi ägt mest heligt och bäst, mäktar du härja det, mäkta vi värja det? Hur skall den festen ändas?
Säg, skall vårt folks förruttnade kropp bli gödsel på tidens ängar, där bättre skall bärgas med tidens lopp av bättre nationers drängar? Framtidstro, framtidshopp! var är din lysande glimt för ett frysande bröst, fullt av skorrande strängar?