Vid Jesu kors.

Kring Golgata breder nu aftonen ut sin stillhet, sin ro och sin frid. Vår Frälsares lidande ändtligt är slut, han kämpat sin smärtfyllda strid. Han druckit den kalk, som hans Fader fyllt i, vår skuld han försonat--han köpte oss fri. Han köpte oss fri genom gränslösa kval, som ogärningsman blef han dömd. Hans väg förde ner genom dödsskuggans dal, af Gud han sig trodde förglömd. Han lidandesvägen för oss har gått fram, han dog för vår skuld uppå korsträdets stam. De händer, som han i förbarmande sträckt att hjälpa ur sjukdom och nöd en fattig och lidande människosläkt, som kärleken städs' honom bjöd, de naglats vid korset.--Vid smälek och hån han blödt för all världen, Guds enfödde son. Den höres ej mera hans ljufliga röst, som talat hugsvalelsens ord, som bringat välsignelse, hugnad och tröst så mången bedröfvad på jord, som sagt till de fridlösa hjärtan: Haf frid! som mäktigt har ljudit vid vindarnas strid. O, Jesu, du än till vår jord skådar ner och ser till båd' stora och små, och ännu för syndare alla du ber, som förr du vår nöd kan förstå! Oss rena från synder, o, Frälsare god, du, som för oss alla har gjutit ditt blod! Ella.