HEMÅT.
Reading edition
Det började lida mot december nu, och hemlängtan tog till att grassera väldeligen i min själ – jag längtade efter snö och skinka och korv och sylta och all annan julens härlighet, och mot denna åtrå kunde inte ens Amerika strida med hopp att avgå som segrare. Chicago var trist och grått och regnigt, och jag hade just inget mer där att göra. »Drottningholm» skulle gå från New York i lagom tid att hinna hem till jul, och så kunde jag inte stå emot längre, utan packade och gav mig av. Men inte som emigrant den här gången, fastän det ingalunda hade varit svårt att resa som tredjeklasspassagerare på den båten – så elegant och fint som de ha det. Nej – på hemvägen var det lyx och julmat och smältande musik och dans och fest varenda dag, och ingen sjögång att tala om. Det kändes litet konstigt att ånga österut igen, att vinka farväl åt den surmulna frihetsstatyn och göra en ful gubbe åt Ellis Island, att se amerikanska landet så småningom svepas in i regndimman och försvinna ur sikte, för hur det är så är ändå sex månader en lång tid, och man hinner fästa sig vid ett land eller lära sig avsky det på den tidrymden. Jag hade lärt mig tycka om Amerika, jag hade funnit så mycket av vänlighet och godhet där, och jag hade upplevat mångt, om också inte så mycket, därute.
Det är ett underligt land, Amerika, och ju mer man ser av det, dess underligare tycker man det är – så ungt och så barnsligt i många fall, så lillgammalt och förståndigt i andra. Om jag skulle försöka att likna det vid något så skulle jag säga, att det är som en stor, härlig vilddjursfäll – den är mjuk att ligga på och underbar att se, men fryser man och vill dra den omkring sig, så är den hård och ogarvad, utan smidighet, och det rasslar och knakar i den. Europa är som en annan fäll, garvad och mjuk, fastän lite skabbig här och där av för mycket nötning. Jag vet inte vilket som ska vara bäst, och förresten är väl liknelsen inte vidare lyckad, men det är den enda jag kan finna, som något så när täcker min uppfattning av Amerika jämfört med Europa.
Det är inte svårt att trivas därute för en tid och framför allt är det inte svårt att förtjäna nog pengar till sitt uppehälle och lite till, men bo där, leva där för hela livet, det skulle jag inte vilja. Då tror jag förr, att jag håller med en människa på båten hem, som sade:
»Amerika är bra för dem som inte resa dit och upptäcka, att de gjort den långa färden bara för att lära sig längta hem igen, bara för att lära sig vad längtan vill säga. Om jag bleve riktigt fattig, så skulle jag kanske ge mig över och träla och gno tills jag fick nog pengar att betala hemresan med. Så känner jag det!»
Ja, och så känner jag det. Man reser dit, ser och lär och hör, man skrattar åt lustigheterna och förvånas åt underligheterna, man blir intresserad och förtjust och nedslagen allt eftersom det faller sig, man beundrar väldigheten och skönheten och de oändliga utvecklingsmöjligheterna, men hela tiden bär man nästan omedvetet på en stor lycka inom sig: att man har pengar eller kan förtjäna tillräckligt till resan hem.
Man reser dit och lär sig längta.
COPYRIGHT 1923 BY ESTER BLENDA NORDSTRÖM
Pris kr. 5:75
STOCKHOLM ÅHLÉN & ÅKERLUNDS FÖRLAG
Originalets grammatik, stavning och interpunktion har mestadels bibehållits. Uppenbarliga fel har rättats utan notis. Ytterligare korrekturer – somliga efter konsultation av senare utgåvor – är som följande (innan/efter):
... Jag stod där och sade aldrig ljud, men ... ... Jag stod där och sade aldrig ett ljud, men ...
... stark såsom åskans, när hans på ursmåländska ... ... stark såsom åskans, när han på ursmåländska ...
... »Å, dä bara skräp me mej.» ... ... »Å, dä ä bara skräp me mej.» ...
... dem som varit i Amerika förr. Av en eller ... ... dem som varit i Amerika förr. Av en eller annan ...
... som varken hörde eller talade eller någonting ... ... som varken hörde eller talade någonting ...
... Ovanstående mening ser konstig ur, från ... ... Ovanstående mening ser konstig ut, från ...
... »Yes – the are waiting downstairs.» ... ... »Yes – they are waiting downstairs.» ...
... karuseller och skjutbanor och rutschbanor och ... ... karuseller och skjutbanor och rutschbanor ...
... fem cents.) ... ... hon fem cents.) ...
... borde talas om på han eget språk, men det är ... ... borde talas om på hans eget språk, men det är ...
... vagnen skulle komma fram. De tog tid att ... ... vagnen skulle komma fram. Det tog tid att ...
... vi torgskräck nu. Som om vi trodde någon ... ... vi ha torgskräck nu. Som om vi trodde någon ...
... vagnen, men de kan svara sablit knepigt att ... ... vagnen, men de kan vara sablit knepigt att ...
... skratta förståss och sade – också på ... ... jag skratta förstås och sade – också på ...
... och vila. Fram till den fjärran del, där ... ... och vila. Fram till den fjärran dal, där ...
... det det mindes. De två hade sett den här stugan ... ... det de mindes. De två hade sett den här stugan ...
... inpå oss och tusen ljud trängde till våra ögon. ... ... inpå oss och tusen ljud trängde till våra öron. ...
... som mest sågo att ha suttit förtorkade i jordens ... ... som mest sågo ut att ha suttit förtorkade i jordens ...
... de nära femtio år hon vistas därute, den mest ... ... de nära femtio år hon vistats därute, den mest ...
... fall tätt, och den eventuella matmodern ... ... falla tätt, och den eventuella matmodern ...
... om lite av varje. Fast hon vågar visste inte ... ... om lite av varje. Fast hon vågar visst inte ...
... hela stycken, utan att Emma märkte det ... ... hela stycken, utan att Emma märkte ett ...
... att skönheten och de oändliga utvecklingsmöjligheterna, ... ... och skönheten och de oändliga utvecklingsmöjligheterna, ...