Note 8 — 7. Normalarbetsdagsrörelsen i närvarande ögonblick.

An Eight hours' bill in the form of an amendment of the Factory acts; published by the Fabian Society (Ett förslag om en åttatimmarsdag i form af ett tillägg till fabrikslagarna; utgifvet af Fabian Society) är det utförligaste och populäraste. Det innehåller icke en universell åttatimmarslag, utan vill blott på ett praktiskt sätt bana vägen för densamma—det vill säga: på lagstiftningens väg stöda arbetarne i deras sträfvan efter densamma. Åtta timmar skola vara den normala arbetsdagen, då det ej existerar öfverenskommelse om annat. Arbetare, som sysselsättas af staten, af kommunala eller andra offentliga myndigheter, skola icke (utom i oförutsedda nödfall) arbeta mer än 8 timmar om dagen och ej mer än 48 timmar i veckan. Lokomotivförare samt eldare, konduktörer och signalmän vid järnvägarne få ej arbeta mer än 8 timmar i sträck och ej mer än 48 timmar i veckan. För grufarbetare skall åttatimmarsdagen vara obligatorisk (med undantag för olycksfall o. dyl.). "Då en statssekreterare blifvit öfvertygad (genom petitioner eller undersökningar) om, att flertalet af de personer, som i hela riket arbeta uti ett visst yrke, önskar, att arbetstiden per vecka bestämmes genom lag (eller, om den redan är lagstadgad, ändras genom lag), kan han på grund af föreliggande lag fastställa en längsta tillåtlig arbetstid per dag eller vecka för nämda yrke." I intet sådant fall få 54 arbetstimmar per vecka öfverskridas. Denna bestämmelse skulle möjliggöra en laglig begränsning af arbetstimmarna uti hvilket yrke som hälst, så snart en majoritet af arbetarne önskade det—och det utan sträjker. Dessutom innehåller lagförslaget bestämmelser om, att de parlamentariska myndigheterna skulle hafva särskild makt att inskränka arbetstiden till högst 54 timmar i veckan uti alla monopol samt till högst 48 timmar uti alla företag, som kräfva särskilt tillstånd af parlamentet.