Note 6 — 6. Normalarbetsdagsrörelsens historia.

Af den anledningen, att den schweiziska normalarbetsdagen är alldeles för lång (11 timmar) att hafva några starkt i ögon fallande värkningar på arbetarnes lefnadsförhållanden eller på produktionen i allmänhet, skulle en kritisk redogörelse för den schweiziska normalarbetsdagens gynnsamma utveckling kräfva större utförlighet än omfånget för denna skrift medgifver. Vi behöfva dock ej därför undvara färska experimentella bevis för inflytandet af arbetstidens förkortning i ett stort, afskilt industriellt område. Den brittiska kolonien Victoria (i Australien) har icke lagstadgad normalarbetsdag, men har sedan ett fjärdedels århundrade en på den fackliga organisationens väg vunnen och skyddad åttatimmarsdag inom talrika näringsgrenar (inom industrier med och utan stort fast kapital, med och utan yrkesskickliga arbetare, med och utan fabriksdrift). En engelsk nationalekonom har gjort åttatimmarsdagen i Victoria till föremål för särskilda studier, och han kommer till följande slutsatser. Den har hvarken ökat eller minskat lönerna. Den har icke märkbart minskat antalet af arbetslösa, utan snarare inom vissa yrken minskat antalet nödvändiga arbetare. Den har befordrat produktionens tillväxt, ehuru den för någon tid minskat antalet anläggningar och affärsföretag. D. v. s. den har befordrat stordriften. Den har slutligen också på ett i högsta grad anmärkningsvärdt sätt förbättrat arbetarnes familjelif, motarbetat dryckenskapen bland dem, samt stegrat deras bildning, kunskapstörst och intelligenta deltagande för det allmännas väl.